[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Debatten om det färiska internationella registret, FAS, motiveras av facket till stor del av att FAS förklarats som bekvämlighetsflagg av ITF, den internationella transportarbetarefederationen.

För de flesta människor som hör begreppet bekvämlighetsregister är det nog bilden av en färgglad flagga som syns, tillhörande en nation där man kanske inte är så noga med tingens ordning, så länge man tjänar en krona på det. Servicegraden mot rederier är minst sagt hög, man tillåter högsta möjliga diskretion, skriver gärna formellt under konventioner om sjöfolks arbetstider, villkor, behörigheter och annat men ser genom fingrarna när så krävs. ITF har sedan 1948 bedrivit sin FOC-kampanj. Man borde då fråga sig om denna efter mer än sex decennier verkligen givit rätt resultat, särskilt som huvuddelen av världens fartyg idag är registrerade under dessa flagg.

Total brist på sjöfartskultur 

Ett av registren på ITF:s lista är Mongoliet. Denna nation bestämde i slutet av 90-talet att man skulle satsa på sjöfart. Att landet är världens största nation utan kust var inget argument mot det maritima engagemanget som bet, liksom den totala bristen på historia, kultur eller kompetens som präglar en sjöfartsnation. Här skulle tjänas utländsk valuta. 

Chef blev en tjänsteman som tidigare skickats till en sovjetisk skola för utbildning inom fiskodling. Ansökan blev litet fel och i stället för att lära sig om hur man föder upp fiskar fick han spendera sin studietid på en sjöfarts- och fiskerihögskola. Därefter blev han ett värdefullt tillskott till Mongoliets sjumannaflotta som bemannade nationens enda örlogsfartyg, en 60-årig bogserbåt i sjön Uuvs Noor.

Han fick sedan en ny uppgift. Det mongoliska registret startades på initiativ av den dåvarande presidenten Enkhbayar Nambar som nu, om än på något västerländskt osäkra grunder, skakar galler för korruption och som har en dotter som enligt obekräftade uppgifter har ett stort intresse i det singaporeanska bolag som hanterar det mongoliska registret.

En naturlig del av livet

Det här kan verka något raljerande men är hämtat från internationella nyhetskällor med hög integritet. Jämför detta med Färöarna. Ett ö-rike i Nordatlanten med runt 50. 000 människor i ett samhälle som i hög grad är självstyrande. Där sjöfart är en naturlig del av livet, liksom att man är en del av Norden och delar den generella synen på demokrati, välståndsutveckling och solidaritet som präglar dessa länder. För några år sedan var runt 25 procent av befälen i den danska handelsflottan färingar, men det har förändrats något eftersom allt fler flyttat från den danska handelsflottan till norsk offshore. Fisket är dessutom enormt stort.

Färöarna är en del av Danmark, associerad medlem av IMO, och har skrivit under ILO:s  Maritime Labour Convention. Färö-flaggen finns också på Paris MOU:s vita lista. 

Ett cementerat projekt

Mongoliet och Färöarna, två nationer som ITF buntar ihop arbetsrättsligt och sjösäkerhetsmässigt och alltså ser som sjöfartsnationer av samma skrot och korn. FoC-kampanjen för inte sjöfarten framåt. Det är ett cementerat projekt som varken för sjöfolkets villkor, sjöfarten eller något annat in i en bättre framtid. Sjöfarten har förändrats kraftigt sedan 1948 och i många FOC-flagg finns det fartyg som tillhör seriösa företag som på sunda grunder driver sjöfart med sjyssta villkor för sina anställda. 

Genom en så generellt riktad kampanj försöker ITF med minst sagt begränsad framgång slå mot de som ändå inte bryr sig samtidigt som man definitivt skadar de som gör det. Det kan aldrig vara en framkomlig väg mot en ökad sjösäkerhet och bättre arbetsvillkor.

En visselpipa

Det är dags för nytänkande och ITF skulle kunna göra en enorm skillnad. Det finns ingen statlig eller formell internationell organisation som har sådana tentakler utspridda i hamnar och i sjöfartsverksamheter internationellt som ITF, och med sådana möjligheter att påverka. Med ett effektivt informations- och kommunikationssystem och en ”whistleblower”-funktion som passerat ett opolitiserat, rättsligt och faktamässigt kontrollerat filter skulle ITF med hög integritet kunna sätta strålkastaren på oseriösa rederier, managementbolag och för den delen lastägare som inte drar sig för att använda dessa. Det vore en konkret vinst för ITF:s medlemmar, seriösa arbetsgivare och för samhället i stort.

[/flowy_subscriber_only]