Så kom den då – utredningen som sjöfartssverige väntat på. En utredning som tillsattes med den utmärkta ambitionen att stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft, attraktivitet samt svensk beredskap. När utredningen mottogs av infrastrukturministern påtalade han återigen att han är angelägen om att svensk sjöfarts konkurrenskraft stärks och att vi får fler svenskflaggade fartyg – en ambition jag verkligen delar. Utredningen slår fast att sedan tonnageskattesystemet infördes 2017 har hela hundra fartyg gått in i systemet och utredaren konstaterar att ”systemet är konkurrenskraftigt för de företag som har möjlighet att omfattas av det”. Samtidigt fastställs att det svenska tonnageskattesystemet, i sin nuvarande utformning, anses ge sämre konkurrensvillkor än våra grannländer. 

Så vad förslår då utredningen? Låt oss börja med att utredaren föreslår att stämpelskatten tas bort eftersom den påverkar inflaggningen till Sverige negativt. Detta samtidigt som den inte genererar några större intäkter till staten. Nu hoppas vi att regeringen snabbt genomför detta förslag. Ambitionen i utredningen att inkludera flera typer av sjöfart är välkommen och gör att Sverige kommer i paritet med andra länder inom EU. Tyvärr riskerar förslaget att falla platt då utredningen samtidigt föreslår en alltför snäv definition av internationell fart. Här behöver regeringen justera förslaget så att den specialsjöfart som man avser bör ingå verkligen kan omfattas. Vi ser också med oro på den otydliga skrivning som finns vad gäller upphandlad trafik vilket gör att svenska rederier inte kan konkurrera på samma villkor. 

Utredaren har föreslagit ett antal åtgärder för att underlätta för rederier som ingår i systemet att bedriva vanlig rederiverksamhet. Flera av dessa är bra medan andra inte riktigt når ända fram. Ett exempel på det senare är förslagen kring bareboat. Att hyra ut fartyg är en högst normal verksamhet för ett rederi och här behöver det finnas större flexibilitet, särskilt inom en och samma koncern. Frågan är dessutom angelägen ur ett beredskapsperspektiv. Vi saknar också förslag på hur övergången till tonnagebeskattning för rederier som varit länge i Sverige kan möjliggöras. Sverige var bland de sista länderna inom EU att införa ett tonnageskattesystem vilket gör att svenska rederier missgynnas kontra rederier i andra länder där det varit enkelt och betydligt mer förmånligt att gå över till tonnageskatt. Utan en lösning i denna del blir det inte möjligt för flera rederier som finns i Sverige idag att ingå i den svenska tonnageskatten. Vi förutsätter att regeringen snabbt tar fram kompletterande underlag i denna fråga. 

Avslutningsvis vill jag understryka att de politiska ambitionerna på området och flera av utredningens förslag är bra. Med tämligen små justeringar kan flera av de brister som finns lösas. Om så sker kan den svenska tonnageskatten bli så konkurrenskraftig som branschen och politiken önskar. Men det kräver att vi verkligen gör skatten riktigt Vågad!

Denna krönika publiceras också i nr 2, 2024 av Sjöfartstidningen, som ges ut den 23 februari.