[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

TransAtlantic har under en längre tid brottats med rejält röda siffror, inte konstigt att den norska huvudägaren investmentkoncernen Kistefos försöker pressa ner kostnaderna. Tidigare i år sjösatte rederiet en omfattande sparplan för hela bolaget med sammanslagning av kontor, försäljning av fartyg, reduceringar av kostnader för den inchartrade flottan, minskade bemanningskostnader samt bunkerbesparingar. En nyckelroll i det här arbetet har Morten Brühl, Chief Operating Officer, som rekryterades i maj i år.

Förändrad flotta

 – Under våren och sommaren har vi skapat en ny organisationsstruktur med en uppdelning av operations och kommersiellt. Sedan den förste september är driften centraliserad här i Göteborg vilket innebär att vi har dragit ner i Västerås och Södertälje, säger han och fortsätter:

 – Tidigare hade en person ansvaret för både kund och operations och när någonting gick snett, en olycka eller grundstötning, då fixade man bränderna. Vilket var helt rätt, men då kunde kunden drabbas eftersom fokuset var splittrat. Nu är det väldigt tydligt, jag är bara fokuserad på driften av fartygen medan det kommersiella teamet sköter kundrelationen.

Det är inte bara driften av flottan som har effektiviserats, själva flottan har också genomgått förändringar. Fartyg har sålts av och fyra fartyg är i färd med att byta flagg.

 – En av våra utmaningar var att vi hade en för stor kostym. Kostymen har nu anpassats till verksamheten, vi har sålt de båtar som inte passade in i portföljen. De var för gamla, för långsamma, brände för mycket bunker och hade för dåligt lastintag.

– När det gäller utflaggningarna är det av konkurrensskäl, så länge vi har en försämrad konkurrenssituation mot våra konkurrenter som inte seglar under svensk flagg måste vi agera. Men vi har inga planer på att flagga ut de fyra kvarvarande svenskflaggade fartygen.

Bunkerbesparingar

Morten Brühl jobbar intensivt med att få ner bunkerkostnaderna för flottan, och det finns stora pengar att spara med över 3 000 hamnanlöp per år.

– Stora möjligheter till förbättringar ligger på tekniken. Vi kör en specifik drive på huvudmaskinerna, med programmet ska vi ligga på en besparing på 2–3 procent. Men mycket ligger också på voyage optimering – hur du planerar rutterna, hur du seglar, om du ska köra på full speed mellan två hamnar eller ekonomisk speed. Tittar man totalt sett på bunkerbesparingarna svarar voyage optimering för närmare hälften av dessa.

– Vi har även diskussioner om trimoptimering, det är nästa steg och en annan typ av investering.

Ett viktigt verktyg för ruttoptimeringen är weather routing, något man oftast hör talas om i samband med långseglingar.

– Weather routing lönar faktiskt sig även för oss som kör lite kortare sträckor och på tidtabell. Vi abonnerar på väderinfo för alla våra linjer i Östersjön för att kunna optimera den dagliga planeringen.

Detaljnivå

Rederiet har även satt in flödesmätare på flottan som är kopplade till den faktiska förbrukningen och senaste bunkerpriset, vilket innebär att chiefen kan följa bunkerkostnaderna per dag. Ambitionen på sikt är att allt ska kunna följas i realtid.

– Vi har skapat en baslinje, istället för att ha en lös diskussionen mellan och med de olika båtarna kan vi nu ha ett faktabaserat samtal med hög detaljnivå. Om man ska gå till botten med hur systerfartyg som seglar på samma slinga kan lära av varandra, måste man ha fakta och statistik i ryggen.

Dock är inte allt jämförbart och många gånger råder olika förutsättningar, påpekar Morten Brühl.

– Ibland måste man gasa på för att man har ett åtagande mot kunden. Och under perioderna med is på Östersjön måste man köra båda huvudmaskinerna på de stora båtarna för att klara turlistan. Kunden måste kunna lita på att vi kommer i tid.

[/flowy_subscriber_only]