[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]
[flowy_non_subscriber]
[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only] ”Trygghet till sjöss”.
Här presenteras ett EU-projekt, Monalisa, finansierat av EU med SEK 22 mille att utföras gemensamt av sjöfartsverken i Danmark, Finland och Sverige.
Övriga EU- länder runt Östersjön nämns inte! Projektet syftar till att skapa så kallade ”Green Routes” i Östersjön där:
1. Rutten i Östersjön bestäms elektroniskt med hänsyn taget till fartygets storlek, djupgående, destination och önskad ankomsttid. Detta med syftet att öka säkerheten och minska bunkerförbrukning med mindre utsläpp och miljöbelastning som följd.
2. Ny sjömätning av vissa områden i Östersjön för ”topografiska sjökort” – om jag fattat rätt.
3. Införandet av ett verifikationssystem för sjöbefälens certifikat.
Här kan man tala om en första krusning på det totala kontrollsamhällets vida ocean efter mottot att det som går att (tekniskt genomföra) registrera och kontrollera, det Registreras och Kontrolleras!
Med syfte att behörigt, nyktert (?) och utvilat befäl alltid står på bryggan införs ett smartcard med uppgifter om befälets behörighet och alla relevanta certifikat, läkarintyg och kanske (?) övriga sociala förhållanden, samt sko- och kragnummer. Då vederbörande går på vakt sätter densamme in kortet i en läsare. Simsalabim, och hela världen vet vem som just i detta nu har vakten på fartyget NN på väg i Östersjöns vatten. Detta förutsatt att den potentielle styrmannen blir godkänd av systemet. Kanske svaret på kortläsaren blir ”Go back to sleep since you watched that X-rated video too long while off duty and therefore not fit to stand watch due to sleep deprivation”. Här finns redan utrymme för systemförbättring. Smartcardet kan ju stickas in i kojlampan/kortläsaren för kontroll om vederbörande är fit for fight innan den potentielle vakthavaren svingar benen över kojkanten. Om ej godkänd är det bara att snurra ett kvarts varv i kojen, kura ihop sig och snusa vidare.
Här öppnas en ocean av registreringstillfällen. Toabesök, mängden onyttiga kalorier som stoppas innanför byxlinningen, vilka videofilmer som avverkas, hur ofta man pallrar sig ner i lastrummen, huruvida man lyssnar till Springsteen mm. Fantasi och informationsaptiten sätter gränser vid en hittills oanad horisont. All in the name of Holy Safety.
En oroande undring infinner sig. Finns det några gränser för registrerandet? Finns det överhuvud taget en debatt eller dialog i ärendet?
Vi som till del har vår yrkesverksamma del av livet bakom oss ska väl egentligen hålla käft. Möjligen kan vi tillåtas att höja ett varnandes finger upp i luften – till vilken nytta det hava må. Kanske kan vi tjäna som katalysatorer till de aktivas eftertanke.
Egentligen är det de som kommer att ”drabbas” av denna nya sköna värld – för att tala med Huxleys boktitel från 1932 – de idag och framöver aktiva som bör ta sig en tankeställare över hur de vill utforma framtiden. Vill vi/ni ha en utveckling med en tatuerad streckkod i pannan eller ett under huden inopererat omprogrammerbart chip som innehåller all relevant information vad gäller hälsotillstånd, utbildning, examina och certifiering?
Kanske blir det så att vi nostalgiskt kommer att minnas den korta tid då mänskligheten var fri från slaveri och livegenskap, en period mellan slutet av 1800-talet och några år in på 2000-talet – dryga 100 år.
Utpressning är ett närvarande fenomen. En av mina närstående arbetar i ett företag där ledningen undrade om de anställda (frivilligt) ville vara anträffbara över nätet – mobil telefon och internet – under kommande semester. Den närstående svarade nej, en av de få inom företaget som vägrade att vara uppkopplad under semestern. Förhoppningsvis finns jobbet kvar efter ledigheten.
Jag hoppas att dessa litet raljanta funderingar sår ett frö till eftertanke.
PS. Punkt 4 i projektet omfattar enligt tidningsartikeln ”Globalt utbyte av maritim information.” Va’ va’ de’ ja’ sa’! DS.
Erik Hammarström[/flowy_subscriber_only]