Fotograf: Pierre Adolfsson/Adam Bergman

Kategori: Arbetsmarknad | Utbildning

Allt färre vill bli sjöbefäl

Söktrycket till sjöbefälsutbildningarna fortsätter att minska. Minskningen gäller samtliga program både på Chalmers och i Kalmar.

[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.


[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only] program både på Chalmers och i Kalmar.

Färsk statistik från Universitets- och högskolerådet visar att allt färre ungdomar söker sig till sjöbefälsutbildningarna på Sjöfartshögskolan i Kalmar och Chalmers i Göteborg. För Chalmers del var det nu i höst totalt 480 personer som sökte till sjökaptensprogrammet medan motsvarande siffra förra hösten var 551, vilket innebär en minskning med 13 procent. Även intresset för sjöingenjörsprogrammet på Chalmers minskar, där det totala antalet sökande minskade med 14 procent jämfört hösten 2015.

Dystra siffror

Tittar man bara på antalet förstahandssökande blir det också dystra siffror. Då blir minskningen på Chalmers 23 procent för sjökaptensprogrammet och 12 procent för sjöingenjörsprogrammet (122 personer jämfört med 159 för sjökaptenerna och 56 jämfört med 64 för sjöingenjörerna). 

– Det är en trend som hållit i sig under några år, och det gäller främst sjöingenjörsprogrammet där vi i år inte riktigt fyller platserna. För sjökaptensprogrammet är det inte riktigt lika kännbart, så där fyller vi platserna, säger Lennart Josefson, prefekt vid institutionen för sjöfart och marin teknik vid Chalmers.

Samma trend

Hans prefektkollega på Sjöfartshögskolan vid Linnéuniversitetet i Kalmar, Ted Bågfeldt, har liknande negativa siffror att tampas med. Där hade man nu i höst totalt 286 sökande till sjökaptensprogrammet jämfört med 363 sökande hösten 2015, vilket är en minskning med 21 procent. För sjöingenjörsprogrammet var minskningen hela 28 procent (totalt 142 sökande i höst mot 198 sökande förra hösten).

Även här kvittar det om man bara tittar på antalet förstahandssökande – minskningen är lika påfallande (99 jämfört med 120 för sjökaptenerna och 45 jämfört med 52 för sjöingenjörerna).

Bekymmersamt läge

– Ja, söktrycket här har också gått ned under flera år. Läget är helt klart bekymmersamt, och som jag ser det finns det två sidor av det hela, säger Ted Bågfeldt och fortsätter:

– Det ena är att vi som skola får ekonomiska problem. Vi får ju betalt för antalet studenter vi utbildar och vi fyllde inte sjöingenjörsprogrammet varken i år eller förra året, samtidigt som vi i år fyllde platserna precis till sjökaptensprogrammet. Men att vi som skola skulle drabbas är egentligen inte det allvarligaste, utan det primära är att ett lågt söktryck innebär att det kommer att bli svårare att ersätta de befäl som går i pension om några år. Det blir både ett kvalitets- och ett kvantitetsproblem.

Negativa nyheter

Ted Bågfeldt tror att det finns några avgörande orsaker till att söktrycket gått stadigt nedåt under de senaste 7-8 åren. En handlar om att det just nu är rekordlåga ungdomskullar som går ut gymnastiet, vilket han medger drabbar högskolan generellt men därmed också sjöfartsutbildningarna. Ted Bågfeldt tror också att det just nu är relativt lätt för ungdomar att få jobb, vilket minskar intresset för att läsa vidare.

– Men framförallt tror jag det handlar om att vi under alltför många år tillbaka bara hört dåliga nyheter om svensk sjöfart, och det är något vi måste ändra på. För nu hör vi ju äntligen positiva saker om sjöfarten, det är många nybyggen på gång och vi har fått tonnageskatt vilket kan leda till fler svenskflaggade fartyg. Problemet är att ungdomarna inte får reda på det här, vilket vi måste se till att de får.   

Måsta ändra inställningen

Lennart Josefson på Chalmers håller med sin kollega i Kalmar.

– Ja, dels gäller det att man inte pratat om sjöfarten i så positiva termer under flera år. Men det gäller också att ändra ungdomarnas inställning till sjöfartsyrket. Vi måste förklara för dem hur yrket ser ut idag och vilka möjligheter som finns inom yrket. Där har vi inte riktigt lyckats.

Nya satsningar

Enligt de båda prefekterna planerar man nu för nya satsningar för att locka in fler ungdomarna till utbildningarna.

– Vi har nyligen haft ett möte med SARF där vi diskuterat olika åtgärder och marknadsföringsinsatser liknande Sjöfartskaravanen som var för ett antal år sedan och som var väldigt lyckad. Vi behöver synas ännu mer på studentmässor och marknadsföra oss där dagens 20-åringar finns, till exempel i sociala medier, säger Ted Bågfeldt och fortsätter:

– Vi måste försöka få till en positiv grundton kring sjöfarten, för jag tror att de som börjar plugga nu och går ut om fyra år kommer att gå ut till en bra arbetsmarknad.

Håller med

Det är något som Lennart Josefson håller med om:

– Ja, absolut. Om fyra år har förhoppningsvis branschen växt, och det behöver vi lyfta fram. Vi behöver också bli bättre på att berätta att det förutom den svenska marknaden också finns en internationell marknad som våra utbildningar kvalificerar för.

Denna artikel är öppen för kommentarer – välkomna att debattera!

[/flowy_subscriber_only]

Kommentarer

  • R. Andersson

    ”Kan” bli fler svenskflaggade fartyg, inte ”kommer att” bli fler. Kan man ana en viss osäkerhet där? Är det överhuvud taget någon svensk redare som har gått ut och sagt att de kommer att flagga in, nu när de äntligen får sin tonnageskatt? Några specifika befintliga fartyg eller nybyggen? Nej, det är misstänkt tyst. Inte konstigt att ungdomarna börjar undvika denna ständigt missnöjda bransch! Måste nog till ett gigantiskt propaganda maskineri för att vända detta! Och fler fartyg under svensk flagg!!! Inte bara kanske och eventuellt. Dags att leverera.

    • Analog

      Det vore välkommet då jag är arbetslös sjöbefäl med många års erfarenhet. Flaggade ut mig själv för flera år sedan men är beredd att komma tillbaka till svensk flagg om något flytetyg finns kvar d.v.s. Men man kanske ska bidra till utvecklingen och fortsätta vara arbetslös då helautomatiska fartyg tydligen är framtiden…

  • En arbetslös som snart går i pension

    Efter att ha läst ovan, är det inte lite att leva i fantasin att tro att man kan locka till sej fler Svenska unga att gå till sjöss.
    183 dagars regeln är under utredning.(75% kanske mer jobbar under detta gissel, varför ? jo det finns ju inga jobb på Svensk flaggat, nästan inga i alla fall såvida inte man tycker det är roligt att jobba på färjor).

    Politiker som sedan 80- 90-talet skulle ha gjort mera än att prata, men fortfarande pratar,men inte mycket händer, dvs tåget har redan gått innan det kommer ett beslut.
    Beslutet om tonnage skatten kom ”bara” 20 år försent,, det har ältats och pratats alldeles förlänge medans Norge har infört ett Nis register, Danskarna har Dis register, och Sverige har TAP, som i skymundan utvecklats till att ta bort dom sista chanserna till unga att få jobb.

    Själv har jag varit till sjöss sedan 1971, upplevt Olje- krisen 75-76, som tog död på dom flesta etablerade Svenska rederierna, lyckade själv få jobb efter att förlängt min skoltid med att läsa Sjökapten och gick ut efter skolan som lätt matros 1979, eftersom det inte då heller fanns några jobb, på senare delen av 80-talet lättade det, men då infördes istället ”mini-besättningarna” som då gjorde att många unga inte ville gå till sjöss, 90-talet var det utflaggning och jobben på kust sjöfarten försvann (jag vet), 2000 talet stack jag till Offshore som mer eller mindre kollapsade 2008 och är fortfarande en stendöd marknad, och sedan finns det folk som undrar varför intresset för unga att gå till sjöss minskat, att det sedan byggts upp en hel påtvingande kurs industri som numera gör att ledigheten som borde varit helig, numera trasats sönder av alla dessa repeterande kurser gör ju inte saken bättre, så om jag själv varit ung idag, så hade jag definitivt stannat iland. Världens bästa yrke som jag tyckte på 70 talet har numera förvandlats till ett av dom sämsta, tyvärr.
    Att det överhuvud taget finns några elever alls på sjöfarts utbildningarna finner jag vara mycket förvånande, nu när det snart vankas obemannade fartyg, som inom en snart framtid kommer att trafikera våra kust farvatten, och sedan givetvis dom stora haven, att någon ens vill utbilda sej till ett utdöende yrke finner jag förvånansvärt, okunskap kanske och eller ett sätt för att skolorna vet att dom redan nu kämpar för sin överlevnad, utan hänsyn till att dom utbildade snart kommer att vara arbetslösa. Negativt kanske, men tyvärr så är det nog bara att gilla läget, och med hjälp av tekniken som hela tiden går framåt, så kommer framtidens sjöfart snart att vara ett minne blott, kanske dags att inse detta,

  • arbetslös snart i pensiom

    Försökte debattera, men kom inte ens med.

    • Lars Andersson

      Hej, ”arbetslös snart i pension” – tack för din kommentar!
      Samtliga kommentarer granskas av oss på redaktionen innan de godkänns för publicering – det är alltså därför det ibland sker en viss fördröjning från det att en kommentar skrivs tills dess att den publiceras. I sammanhanget kan nämnas att vi bara modererar kommentarsfältet kontorstid och att det inte är alla kommentarer som godkänns. Här finns mer info om hur vi modererar vårt kommentarsfält: http://www.sjofartstidningen.se/om-oss/regler-for-kommentering/
      Med vänliga hälsningar
      Lars Andersson / redaktionschef

    • Analog fossil

      Snart behöver vi inte debattera för det blir en helautomatisk sjöfart i framtiden. Endast textrobotar får då debattera i Sjöfartstidningen! Hurra för utvecklingen!

  • Skipper Daddy

    Men, snälla ni på sjöbef-skolorna. Var ska dessa nya sjöbefäl/ing arbeta? Redan idag har dom svårt att ens få praktik. När inte ens styrmän med högre behörigheter och erfarenhet får jobb, hur ska då en massa klass 5-styrmän komma in på arb.marknaden? Man hör klass 5-stm som talar om ca 15 % av deras klasskamrater som får jobb till sjöss efter skolan.

    Det har blivit ett enormt glapp mellan de som HAR ett jobb och får sina behörigheter förnyade och/eller refreshkurser betalda och de som INTE ens fått sitt första jobb innan behörigheterna går ut. För de senare gäller följande:

    Med de nya Manila-reglerna innebär detta på en 5-årsperiod = 5 X 800 kr bara för Transportstyrelsens blåa papper, samt 5 X 15000 kr (i snitt per kurs) för dom refreshkurser som skolorna glatt marknadsför. Alltså, i runda slängar kostar det 80000 kr/5 år för att behålla sina cert, om man inte får jobb ganska snabbt efter skolan. Vem vill gå en utbildning med dom framtidsutsikterna?

  • Anders Strömstedt

    Det vi nyligen läst är att fartygen skall bli obemannade. Så varför skall då en ung person utbilda sig till ett yrke som uppenbart är i utdöende?

    • Skipper Daddy

      Bra sagt, Anders!
      Det är ju människan man önskar bli av med, för att reducera kostnader och alla olyckor, så varför fortsätta att utbilda fler?

      Jag menar, det borde väl finnas någon app man kan styra sitt fartyg med, istället, efter att man kollat ett reklamklipp eller två…

  • Lasse Karlsson

    Det är inte konstigt att unga tjejer och killar väljer bort sjöbefälsbanan. Det finns helt enkelt alltför få jobb att få och varken tonnageskatt eller andra politiska styrmedel kommer att locka tillbaks de fartyg som flaggats ut och knappas ej heller vara ett incitament för att flagga nybyggen svenskt. Flertalet av de svenskflaggade är TAP-bemannade och inklusive juniorbefäl. Det gör det ännu svårare att ”komma in” och påbörja sin karriär.
    Från olika håll försöker man tuta i sjöbefälsstudenterna att utbildningen och deras kommande behörigheter är globalt gällande. Detta i i sig sant, men det är helt otänkbart att de svenska ungdomarna skulle vilja jobba under vilken flagg som helst. Därtill inställer sig en helt annan fråga- Skall svenska skattemedel användas för att utbilda personal till andra länders handelsflottor ?
    Det som finns som seriösa alternativ på den globala arbetsmarknaden är kryssningsindustrin med 10-12 veckorstörnar, svenskägda utflaggade fartyg och tidigare även offshore. Den sistnämnda branschen har som bekant säckat
    ihop helt.
    Vid en försiktig utfrågning av sjöbefälsstudenter under deras praktikperioder framkommer som lök på laxen att de ofta inte är speciellt nöjda med sin utbildning. Detta gäller i synnerhet de som studerar vid Chalmers, där yrkesrelevans i kurserna verkar vara en bristvara

  • seglare

    splittring råder tyst det är i husen,kom igen med klara besked nu när tonnageskatten.
    Det skulle sitta gott nu med lite framtidstro .

  • Per Lindahl

    En förklaring kan vara att yrket skiftat karaktär och ändrat arbetsuppgifter.
    Finns det någon tillfredställelse med jobbet längre?
    När jag gick i pension för tio år sedan tyckte jag mig redan då märka att glädjen och stoltheten med jobbet började försvinna.
    Jobben i fartygen saknar tror jag idag det innehåll som åtminstone för mig gav stimulans och yrkesstolthet.
    Stolt var man när man kört 400000 cubicfoot breakbulk lastade bananer över Atlanten, utan en enda skada. Detta tack vare att man planerat och utfört underhållsarbete på maskineriet, och under resan haft ständig tillsyn.
    Idag åker de flesta bananer i en precoolad container med ringa eller ingen möjlighet för besättningen att ingripa när något går snett.
    Tillfreds var man när man dragit en kolv under dagen och tillsammans med gänget kunde gå iland på kvällen och ta en öl. Hur många kan göra det idag?
    Lättad var man när man bunkrat 2000 ton HFO utan incidenter trots att man fått handpejla och hand styra alla ventiler. Hur svårt är det idag, som att tanka bilen.
    Överstyrman planerade och gjorde lastplan, det var hans ansvar att metacenter höjd och tyngdpunkt låg rätt för en säker sjöresa. Det var hans ansvar att man inte behövde flänsa last i hamnarna utan att lasten låg i rätt ordning. Allt detta görs i dag i land.
    Det var båtens ansvar att lastutrustningen ombord fungerade, många timmars arbete. Idag en containerkran iland.
    Det var fartyget som genom shipmanagement såg till att allt fungerade, idag verkar det vara office management som gäller,- gör som vi säger.
    Stolt var man när man åkte hem efter 4-5 månader och allt inom sin egen avdelning var under kontroll och kunde överlämnas så till avlösaren. Är det så idag? Jag fick intrycket under mina sista år till sjöss att det första avlösaren sa när han kom ombord var när han själv skulle bli avlöst igen. Varför går man till sjöss om man vill vara i land?
    Jag är övertygad om att det fortfarande finns utmanningar ombord som handhas på ett mycket kompetent sätt men räcker det för att bli tillräckligt stimulerad. Ingen vill väl bara vara en sk.mitgleider.
    Utvecklingen mot autonoma fartyg har börjat. Ingen tror väl att de kommer att släppas lösa på haven hur som helst. Säkert kommer det att finnas en operativ besättning i land som övervakar och styr dygnet runt genom modern teknik.
    Detta är kanske vad dagens utbildning skall börja fundera på.

    • Fd styrman

      ”Varför går man till sjöss om man vill vara i land?”

      Detta citat av Per Lindahl tror jag är något många skall ta sig en funderare kring. Både nuvarande och blivande sjöfarare. Om man går till sjöss för att få vara hemma, har man då valt rätt? Själv gick jag iland…

  • Chief

    Skönt att våra ungdommar är så pass klartsynta att de inte satsar på att utbilda sig till sjöbefäl. Den marknad som är för europeiska (skandinaviska framförallt) sjöbefäl är lite och den kommer bli mindre och mindre.

    Allt har sin tid, Sverige var en stornation inom skeppsbyggnad, sen blev det Japan,Korea och nu Kina, och så är det. Va kan inte konkurrera på lika villkor om vi vill ha drägliga löner,törnar ombord etc, så varför utbilda sig?

    Nu är det ju skolorna i Kalmar och Göteborg som gnäller, och det är ju bara för att de är rädda om sina egna jobb, för inte ens de kan väl ärligt säga att framtiden för svenskt befäl är ljus?

  • Kapten Haddock

    Det är dags att renodla utbildningarna – sjökaptener i Kalmar och Sjöingenjörer på Chalmers. Allt annat är bara slöseri med resurser eftersom man skulle kunna fokusera på en typ av lärare och simulatorer på respektive ort.

  • Anonymous

    Har full förståelse att dagens upplysta ungdom inte väljer sjöyrket längre.
    Själv lämnade jag branschen för några år sedan efter att varit till sjöss i många år varav dom sista fem åren som Befälhavare. Sedan var jag 10 år i olika roller i ett av våra två större kvarvarande rederier I Sverige men insåg att shipping i Sverige var på väg att helt försvinna, nu är snart detta rederi också borta då konteret mest troligen på sikt kommer helt flyttas till Norge.

    Kollar man jobb annonserna här på denna sida så kan man räkna antalet jobb i land som rederi tjänsteman i Stockholmsområdet på en hand under en femårsperiod så finns i princip inga arbeten om man inte vill jobba som lots eller på Färja. Jämför man andra branscher t.ex inom IT så finns det 1000 tals arbeten att välja på per års basis om man har rätt utbildning och erfarenhet.

    Sitter på tåget och har varit på möten hela dagen i Göteborg nära Ostindiska kompaniets hus och satt idag och funderade på utvecklingen då det för 30 år sedan fanns en massa rederier med kontor och nu finns inte ett enda rederikontor kvar samt Sjöbefälskolan på Kvarnberget borta sedan många år flyttad ut till gymnasierna på Hisingssidan och t.om Cityvarvet har nyligen försvunnit…. Som sagt en väldigt trist utveckling

    Positivt dock att vi äntligen efter 20 år fick igenom tonnageskatten får se om det kan hjälpa och t.ex Donsö rederierna flaggar tillbaka fartygen från den Danska flaggan.

    Dock får man räkna med att vi lever i en föränderlig värd och är inte så vanligt nuförtiden att man stannar på samma jobb ett helt yrkesliv.
    Själv har jag haft stor nytta av mina erfarenhet från mina år till sjöss och på rederi i andra verksamheter… och för någon som står i valet att välja till att bli sjöbefäl skulle jag ändå rekommendera denna bana lika väl som någon annan utbildning.

  • Anonymous

    Tycker det är väldigt konstigt varför det erbjuds så många platser till en utbildning där det inte finns några jobb eller bra framtidsutsiker, skolorna borde reducerat platserna för länge sedan, kan funder på för vem skolorna finns till för…eleverna eller lärarna!?

  • Well Duuuh

    Whata surprise!!!

  • Kapten färja norge

    Är en döende bransch, se på Norge, 113 offshore båtar upplagda.Massor av riggar som skrotas eller läggs upp osv.
    Billig arbetskraft i närsjöfarten, vakna inget för ungdomar längre, många års studie och stora skulder, komma till ett yrke som är utdöende. Ja vi måste kanske hålla igång vår skärgårdstrafik och färjetrafik, men hur många platser krävs det då på våra högskolor.

  • Analog fossil

    Tycker själv att det är lite läskigt att några få kommer inneha kontroll av dessa autonoma fartyg. Visserligen väldigt effektivt i teorin och kanske spännande att se om det fungerar rent praktiskt men vete katten om jag själv skulle vilja syssla med något sådant. Detta sätter hela mitt yrkesval i fråga. Det var inte detta jag hade i tankarna när jag gick till sjöss. Så om detta ska vara framtiden då kan man nog kasta in den blå för gott och hitta någon annan försörjning. Frågan är vad när man är mitt i livet. Vara med och bidra till detta vill jag inte.

  • Benny Andersson - 60

    Vem är sjöman ? – Anställd i Sverige – uthyrd till Norge – arbetar på Bahamas flaggat fartyg – betalar full landskatt/ ej skattemässig sjöman – får inte del i sociala välfärden i Sverige (kompenseras till viss del med försäkring) – lär hela tiden upp sjömän från Filippinerna som skall ta över – Skandinaverna/svenskarna blir bara färre och färre. Arbetsplatskulturen är dessutom gammaldags och passar dåligt för moderna människor i det stora hela. Få stannar en längre tid i yrket.

    Varför Sverige skall utbilda stora kullar sjöbefäl åt redare i alla möjliga skatteparadis är för mig en gåta… En bransch som i stora delar sysslar med ”social dumping”. Visst, det går att tjäna pengar, men lång ifrån alla gör det. Det borde räcka mer än väl med en sjöbefälsskola. Satsa hellre på någon slags förkortad utbildning av t ex tekniker eller andra som bedöms lämpliga och eller talang.

    • Kapten Haddock

      Det enda rimliga är att fokusera på Kaptener i Kalmar och Sjöingenjörer i Göteborg och det kommer att öka kvalitén på utbildningarna.

  • Nils Andersson

    Tycker man borde stänga Kalmar och koncentrera all sjöbefälsutbildning till Chalmers i Göteborg istället – där finns näringen, forskningen och traditionen. Dessutom höja kvaliteten ytterligare så att utbildningen blir bredare och ger fler möjligheter för de som examineras.

    • Haddock

      Eller möjligtvis tvärtom. Jag har studerat på båda stället och jag måste påstå att Kalmar höll en mycket bättre kvalité.

      • Haddock

        Problemet är att båda sjöfartshögskolorna har samma rekryteringsbas – mindre antal studenter ger mindre medel och någonstans i denna resan börjar kvaliteten ta stryk. Det är därför bättre att ta tag i problemet nu och renodla verksamheterna där man är starkast (sedan kan vi diskutera var man är bäst…) Räddningen hittills är att man får statliga medel för den tiden som eleverna är ombord och praktiserar – dvs. på det hela taget bra betalt…

    • Kapten Haddock

      Kalmar har utbildat sjökaptener sedan 1800-talet och har idag väldigt bra simulatorkapacitet men jag är villig att hålla med om maskinutbildningen som ligger efter Chalmers…

  • Anledningen till att våra jobb försvinner är att vi klagar för mycket. På arbetsmiljö. På ombordtid. Av bekvämlighet rätt och slätt. Punkt.

  • R.Andersson

    Vore kul om någon med insyn i redarnas tänkesätt angående inflaggning eller inte, kunde skriva ett inlägg här. Det är ju troligen så att det inte är något på gång eftersom det är så tyst. Visst vore det väl en riktig boost för de som nu går och pluggar att få höra en positiv nyhet? Någon?

  • Anonym

    Om vi ska behålla kompetensen så måste politikerna fokusera mer på sjömännen än rederierna. Göra det enklare att jobba på utflaggade båtar som seglar i Europa mm

  • Lasse Karlsson

    R. Andersson efterfrågar redarens syn. Jag äger några utflaggade torrlastare och kan givetvis bara tala för egen del, men att hoppas på att en kommande tonnageskatt skulle innebära att utflaggade fartyg återförs till svensk flagg är nog att hoppas på för mycket. Troligen blir det några som återtas av pr- och trovärdighetsskäl, men många är inte en möjliga att sätta under svensk flagg pga svenska tekniska särkrav. Även de nybyggen och de eventuella fartyg som återinförs kommer med till visshet gränsande sannolikhet att TAP-bemannas. Så många arbetstillfällen tillförs alltså inte

    • Chiefen

      Hej

      Ja, tror du lever i en svunnen tid, Sverige har knappt några särkrav alls numera och dessutom, har de varit under svensk flagg tidigare så har de ju klarat de forna kraven.

      • Lasse Karlsson

        Hej Chiefen – Tack för ditt svar. Du har rätt till stor del det har blivit bättre, men jag menar ändå att det är en bit kvar. Jag vet, jag har försökt. Tekniken var ändå egentligen inte min enda poäng även om det verkade så, det finns även ekonomiska skäl som att tex banker blir nervösa om man talar svensk flagg. Att det skulle komma tillbaks utflaggade fartyg för att tonnageskatten införs är nog en from förhoppning utan anknytning till verkligheten. För allas skull har jag gärna fel

  • Krister Ericsson

    Troligen är det så enkelt som prefekten antyder, att ungdomskullarna är mindre nu. Det märks nämligen även i andra utbildningar.

    Beträffande att stänga ner en skola så tror jag det i längden skulle vara negativt då det är positivt att två skolor konkurrerar och mäter sej mot varann.

    Yrkena till sjöss kommer troligen förändras en del. Fast vilken bransch gör inte det? Bonden har obemannade traktorer, fabriker har robotar. Någonstans kommer många av de som idag söker sej till skolorna platsa in även om det kanske inte blir precis som det varit förut.

    • Beckbyxa

      Håller inte med alls! Tilldelning av statliga medlen för utbildning är proportionell mot ”Head count” – mindre antal elever kommer att resultera i sämre nivå på utbildningarna. Om vi antar att båda är lika bra idag så kommer båda bli lika dåliga när medlen tryter… Därför bör vi renodla nautikerna till en och ingenjörerna till den andra. Det finns säkert mycket prestige och känslor inblandade i detta – men det är den rationella utvecklingen som prefekterna och universitetsledningarna måste fundera på!

  • kaj sundberg båtsman

    opp med lönerna och sluta hota med utflaggning så kanske nån vill försöka på bransen vem fan vill läsa 5 år och så märka att de här är int min grej 5 år i röven

  • R.Andersson

    Varför anser sig vissa rederier, de flesta tyvärr, att man inte kan driva fartygen under Svensk flagg, medans andra tex,Donsötank kör svenskt. (All heder åt dem och de andra som flaggar svenskt). Nu har branschen efter decennier lobbyarbete och tjatande, äntligen fått igenom stora delar av sin kravlista. Men, nejdå, här skall minsann inte flaggas in någonting. Mycket vill ha mer. Samtidigt så beklagar sig Sjöbefälsskolorna över att det är för få som vill läsa hos dem. Detta trots att man är, eller borde i alla fall vara medvetna om, att man utbildar till arbetslöshet eller i alla fall inte sjöbefäl i praktiken. Man kanske utbildar värmeverks maskinister och hamn/logistik funktionärer av olika slag. Inget fel med det. Men det är väl inte därför en ung människa som har valt en framtida bana till sjöss söker in där? Att sökande antalet minskar är ju ett sundhetstecken. Det bevisar ju att svensk ungdom inte är så lättlurade, tack och lov. Det finns företagare av 2 sorter. Kvartalskapitalister och samhällsbyggare. Tyvärr verkar den förstnämnda kategorien ta över mer och mer. Högsta möjliga avkastning till minsta möjliga kostnad. I det avseendet har sjöfartsbranschen alltid varit ”ledande”, och kommer väl att så förbli. Men sluta nu snacka om en gyllene framtid för svensk ungdom till sjöss. För det är oärligt!

  • Nybliven pensionär

    Idag finns ju nästan ingen möjlighet för nyutexaminerat sjöbefäl att få praktik för svenska papper, vem anställer en ung kille/tjej med lite sjötid men med mycket studietid – lättare att ta ut Panama-papper, segla några år och sedan hämta ut de svenska papperna men hur många vill gå den vägen. en examen är ändock en examen.

  • Släppt drömmen

    Sökte 2x efter att ha tagit studenten. 2012 & 2013. Kom inte in pga för hög söktryck, och då släpps de med högsta betyg in.

    Efter det så höjde Kalmar antagningskravet med fysik 1 vilket jag inte har. Så för mig är det inte längre möjligt att söka (om inte jag läser på komvux).

    Synd för det har alltid varit mitt drömyrke.

Artikeln är stängd för fler kommentarer

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]