[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Vid ett besök i London en bit in på 1990-talet hamnade sjöfartsjournalisten Berit Blomqvist i samspråk kring Världssjöfartens Dag med en svensk IMO-representant. World Maritime Day hade instiftats av IMO för att markera sjöfartens bidrag till välstånd i världen. Sedan starten 1978 firades dagen i slutet av september i många av världens sjöfartsnationer. Sedan en tid hade dock inget svenskt firande av dagen arrangerats, och Berit Blomqvist bestämde sig för att försöka återinföra firandet i Sverige. 

Klartecken

Många samtal och möten senare var förarbetet gjort – Sjöfartsverket hade fått tillstånd av kommunikationsdepartementet att genomföra evenemanget, Redareföreningen och de tre fackförbunden var också på banan och arbetet med programmet kunde fortskrida. 

När anmälningstiden gick ut den 27 september 1994 hade 140 personer från den svenska sjöfartsnäringen registrerat sitt deltagande. På listan fanns ombordanställda, studenter, forskare och representanter från rederier, fackförbund, myndigheter och organisationer.

Katastrofen

Natten till den 28 september inträffade det otänkbara. Passagerarfärjan Estonia förliste mellan Utö och Dagö under färd från Tallinn till Stockholm. 852 personer miste livet i katastrofen.

Bara en vecka senare skulle Världssjöfartens Dag firas. Hela Sverige och inte minst sjöfartsbranschen befann sig i chock och sorg den första tanken hos arrangörerna var att det kanske vore bäst att ställa in.

– Alla var så chockade. Vissa i branschen var hårt ansatta av media och det fanns en oro för att det bara skulle bli pajkastning av alltihop. Men vi kom fram till att vi ändå skulle göra det. För samtidigt – var det inte nu det blev ännu viktigare att visa samling? Vi hade ju redan innan planerat en dag om sjösäkerhet, säger Berit Blomqvist.

Stort pådrag

Det låg uppenbarligen något i det antagandet, för när själva dagen inföll hade deltagarantalet vuxit till 250 personer som fick samsas i en lokal avsedd för betydligt färre. Alla större svenska medier var på plats, liksom Sjöfartstidningen.

– Det var ett otroligt pådrag. DN, Svenskan, Sveriges Radio, alla var där och jag satt själv i direktsändning i Studio Ett klockan fem.

Högtidlighållandet av Världssjöfartens Dag 1994 arrangerades den 5 oktober på Lilla Bommens konferenscenter i Göteborg av kommunikationsdepartementet, Sjöfartsverket, Redareföreningen och de tre fackförbunden Sjöfolksförbundet, Fartygsbefälsföreningen och Maskinbefälsförbundet.

Berit Blomqvist, i dag vd för Skeppsmäklareföreningen och en av den svenska sjöfartsbranschens synligaste personer, tog alltså initiativet, skötte anmälningar, marknadsföring och höll i trådarna för firandet av Världssjöfartens Dag det där första året, men det var aldrig meningen att hon skulle stå uppe på scen.

– Jag var en simpel frilansjournalist som skrev om sjöfart, med bakgrund som ombordanställd. Jag var blyg och vågade aldrig ställa några frågor på presskonferenser. Men den här dagen fick jag ändå ta klivet upp. Kaj Janérus, dåvarande gd på Sjöfartsverket, var så i skottgluggen under de här dagarna att vi var rädda att det skulle bli fel fokus om han var moderator för dagen. Det blev jag som fick gå upp i talarstolen.

Aktuella teman

IMO-temat för World Maritime Day 1994 var ”Better standars, training and certification – IMO:s response to human error”. Rubrikerna i programmet för det svenska firandet blev skrämmande aktuella efter Estonias förlisning, berättar Berit Blomqvist.

Christer Lindvall, vd för Fartygsbefälsföreningen, talade om IMO:s krav på bättre utbildning för att eliminera risker. IMO-direktören Don Kerlin talade om att hjälpa u-länder att bedriva säkrare sjöfart. Robert Åkerlund, vd för Stena Marine, talade om Safety Management i praktiken. Christer Themnér på Maskinbefälsförbundet talade under rubriken ”Kvalitet och människorna ombord – blir det mer än vackra ord?”. Även Erik Norström, vd för Redareföreningen, talade om att utbilda bort de mänskliga misstagen. Anders Lindström på Sjöfolksförbundet tyckte i sitt tal att det inte var så självklart att skylla misstagen på den mänskliga faktorn och han talade också om bekvämlighetsflaggens förkastlighet. I en paneldebatt diskuterades lastägarnas ansvar för sjösäkerhet.

Tyst minut

Planerna på en festlig cocktail som avslutning skrinlades och evenemanget inleddes med en tyst minut. Många i salen sörjde närstående som hade följt Estonia i djupet. 

Sveriges dåvarande sjösäkerhetsdirektör Bengt-Erik Stenmark var en av talarna i programmet under rubriken ”Från Scandinavian star till ISM-koden”.

– Han var den första jag bjöd in, redan på sommaren 1994. Jag tänkte då att han som en lite grå tjänsteman skulle få lysa som den stjärna som hade lyckats införa ISM-koden som global standard. Det var efter att han hade varit ombord och sett förödelsen på Scandinavian Star. Men när han äntrar talarstolen så sitter det många i salen och i princip tycker att han är personligen ansvarig för Estonia, säger Berit Blomqvist.

Estland fick efter Sovjetunionens fall hjälp från svenskt myndighetshåll bland annat med att bygga upp byråkratin kring sin sjöfart, med reglering av sjösäkerhet, myndighetsutövning och så vidare. I diskussionen om vilka som kunde anses ansvariga för Estonias förlisning låg därför mycket fokus på svenska myndigheter, förklarar Berit Blomqvist.

– Jag tyckte det var så strongt gjort att hålla det där talet. Man hade kunnat höra en knappnål falla. Det var otroligt starkt.

Etablerades

Den stora uppslutningen vid och uppmärksamheten kring Världssjöfartens Dag 1994 gjorde att evenemanget blev väl etablerat direkt. Under åren som följde växte deltagarantalet till flera hundra och det var aldrig några problem att få dit både svenska och internationella höjdare.

– Dessutom nådde vi politikerna. Ett år deltog hela trafikutskottet i dagen och vi fick alltid ja från den aktuella kommunikationsministern, oavsett om det var Ines Uusmann eller Björn Rosengren. Fackförbunden och Sjöfartsverkets styrelse passade på att lägga egna möten i samband med Världssjöfartens Dag så att de också kunde delta, berättar Berit Blomqvist.

– Politiker, myndigheter, redarna och facken ordnade en dag med fokus på sjösäkerhet. Det hade aldrig gjorts förut, vad jag vet hade man aldrig samarbetat på det sättet. Jag tror att det blev en katalysator för det som kom sedan, säger Berit Blomqvist i ett resonemang om att det sedan dess har blivit en självklarhet att samarbeta inom den svenska sjöfartsnäringen.

[/flowy_subscriber_only]