Kategori: Ekonomi | Politik

Strategi för framtidens sjöfart

Fack och redare lägger gammalt groll åt sidan. Tillsammans skickar de önskelista till regeringen. 

[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.


[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only]lista till regeringen. 

Vi, sjöarbetsmarknadens parter, inser att vi drivs av olika intressen och ofta har helt olika åsikter om hur sjöfartsnäringen organiseras, men i gemensamma överläggningar har vi nu enats om tre huvudpunkter som är helt avgörande för den svenska sjöfartens framtid. Vi vill ta ansvar för den svenska sjöfarten och hjälpa regeringen att utforma det handlingsprogram för den svenska sjöfartsnäringen som de håller på att utforma. 

Den svenska sjöfartskompetensen är ett fundamentalt nationellt intresse för Sverige. Vi har Europas längsta kuststräcka och en utrikeshandel som är extremt beroende av sjöfarten. Det är därför viktigt att Sverige har möjlighet att påverka sektorn och att den inte enbart styrs av utländska intressen.

Som nation har vi också bundit oss till att driva en rad viktiga internationella frågor inom FN:s olika organ som till exempel IMO och ILO samt att Sverige också behöver vara solidariskt med EU:s ambitioner att inte tappa inflytande över den internationella sjöfarten. För att kunna medverka i det internationella arbetet måste det finnas en handelsflotta med svensk flagg. 

För att bygga upp en konkurrenskraftig och hållbar svensk sjöfart och på så sätt kunna bli ett föregångsland inom den internationella sjöfarten föreslår vi att regeringen tar med följande tre huvudpunkter i sitt handlingsprogram:

Nyttja möjligheterna till att bevara och skapa jobb inom sjöfartsnäringen. Sverige anlöps dagligen av flera hundra lastfartyg och färjor (109 000 anlöp om året). Endast en bråkdel av dessa är svenska. Det finns inget som säger att inte en väsentligt större andel av alla dessa fartyg kunde vara svenskflaggade med en stor andel svensk sjöpersonal sysselsatt ombord. I motsats till de flesta andra arbetstagare i Sverige kan en ombordanställd person bosätta sig på valfri ort.

Det gör att den svenska sjöpersonalen är spridd över hela landet, inte sällan långt bortom tätorterna. De sjöfartsanställda bidrar på så vis till boende på platser som annars varit avfolkningsbygder. Regeringens insats här är att inte förändra sjöfartsstödet, utan låta det vara organiserat på samma sätt som idag.

Förändringar av lagar och föreskrifter. Svensk sjöfart har goda möjligheter till en hälsosam utveckling om Sverige fullt ut tillvaratar de möjligheter som ligger inom ramen för EU:s State Aid Guidelines och därigenom uppfyller intentionerna i EU:s sjöfartspolitiska program.

Det behövs därför förändringar inom lagstiftning och tillämpningsföreskrifter för att åstadkomma ett trendskifte och en positiv tillväxt. Dessa gäller främst ett införande av tonnageskatt, men också kostnads- och konkurrensutjämning med anledning av de nya svavelreglerna och andra kommande miljöregler. Dessutom behöver allmänna avgiftsläget; för registrering, inspektion, tillsyn, farledsavgifter och behörigheter förändras. Idag ligger det alldeles för högt i Sverige i jämförelse med andra länder i närområdet. Även inkomstskattelagen och socialförsäkringsbalken behöver förändras.

Om regeringen kan bidra med en proposition inom skatteområdet är vi redo att ta vårt ansvar för utvecklingen genom det verktyg vi har – kollektivavtalet. Det gäller i första hand ansvaret att fastställa en nivå för bemanningskostnaderna som ger den svenska sjöfartsnäringen förutsättningar att konkurrera, särskilt med fartyg som är flaggade i Sverige med den kvalitetsstämpel detta medför.

Vi ser flera möjligheter att kunna vidareutveckla den modell som vi nu använder, till exempel med så kallade TAP-avtal för att sänka rederiernas personalkostnader. 

Även sjöarbetskonventionen skulle kunna genomföras i svensk rätt genom en förändring i socialförsäkringsbalken i kombination med kollektivavtal, vilket skulle öppna en arbetsmarknad som annars är stängd för svenska sjömän. 

För att Sverige ska bli en framstående sjöfartsnation krävs att hela näringen tillsammans med riksdag och regering har en gemensam samsyn kring vilken grund näringen ska vila på och vilka villkor som ska gälla. Vi är beredda att i samförstånd bidra och medverka till positiva lösningar med de samlade resurser som vi har tillgängliga. ¶

Anders Boman, Ordf. Sveriges Redareförening
Christer Bruzelius, Ordff. Sjöfartens Arbetsgivareförbund
Christer Themnér, VD Sjöbefälsföreningen
Tomas Abrahamsson, Vice förbundsordförande SEKO

[/flowy_subscriber_only]

Vidare till Sjöfartstidningen.se »

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]