[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Den 14 november höll Sjöfartsverket en branschdag i Göteborg där redare, skeppsmäklare, myndigheter och andra branschaktörer var inbjudna för att ta del av vad Sjöfartsverket just nu sysslar med.

En osäker ekonomi

Ekonomin är ett av Sjöfartsverkets stora framtidsbekymmer. Myndigheten, som ska drivas som en affärsverksamhet, har i år satt prognosen för en soliditet på 8,5 procent, långt under regeringens krav på 25 procent, och en pensionsskuld som har ökat dramatiskt. Samtidigt är de tre isbrytarna av Atle-klass från 1970-talet föråldrade och behöver bytas ut till nybyggda fartyg.

Från staten vill man ha medel till att betala löpande kapitalkostnader för de tre isbrytarna i Atle-klassen. Sjöfartsverket vill se en uppräkning av befintliga anslag som behöver återställas och ytterligare 190 miljoner i anslag. Detta för att kostnaderna inte ska finansieras av handelssjöfarten.

Här förs dock diskussioner om att dela kostnaden med Finland och kanske även Estland för att hjälpas åt med isbrytningen i Östersjön.

Omständigheter som kostar

På grund av det ekonomiska läget har man inte heller råd med de kostnader en hård isvinter skulle innebära. Sjöfartsverket har därför budgeterat för en mild isvinter och skulle vid en kallare vinter gå ned på ett negativt kapital.

I somras havererade dessutom en av myndighetens räddningshelikoptrar i samband med en skolflygning. Detta innebär att den måste repareras till flygbart skick. Just nu ser man över möjligheten att leasa in en helikopter från Norge för att ersätta den.

I längden lär bortfallet av en helikopter betyda att man inte kommer att kunna hålla samtliga fem baser öppna.

Sjömätningsprojektets framtid osäker

Enligt en överenskommelse i Helcom ska Sjöfartsverket stå för sjömätningen av topografin på havsbotten i vatten som utnyttjas frekvent av handelssjöfarten. Detta har medfinansierats till 25-30 procent av EU:s CEF-program och resten av kostnaderna har Sjöfartsverket stått för. Efter 2018 har det däremot inte gått att söka finansiering via CEF-programmet Man räknar med att ungefär 13 procent av havsbotten är kvar att mäta och därför föreslår Sjöfartsverket att man väntar med att bli klara med det till 2021.

Lotsbristen i framtiden

10 till 15 lotsar går i pension varje år de närmsta 15 åren. Just nu har Sjöfartsverket nio vakanta lotstjänster. Värst är det i Norrland men i Södertälje och på ostkusten är det också svårt att tillsätta tjänster. Med denna verklighet blir nyrekryteringen alltmer akut, samtidigt som man ser ett minskande rekryteringsunderlag. Detta på grund av att få styrmän i dag arbetar så pass länge till sjöss att de får den sjötid som krävs för att söka till att bli lots.

På grund av pensionsavgångarna blir det också färre lotsar som har den erfarenhet och arbetstid som ger en ”full styrsedel”, vilket innebär att kunna lotsa alla förekommande fartyg.

Möjliga åtgärder

Tidigare under året ändrade Sjöfartsverket deras syn på lotsarnas kollektivavtal, där man menar att det kan vara dags att ta bort avgångsskyldigheten vid 60 års ålder.

Man har även börjat rucka på sjötiden – till exempel finns i dag aspiranter i de interna lotsutbildningarna som har ett par veckor eller någon månad kvar till sjökaptensbrevet men som individuellt bedöms som tillräckligt kompetenta. Dessutom tittar den akademiska världen på att införa en nautisk specialistexamen, där nyutbildade styrmän kan plugga ytterligare ett år för att täcka upp sin kompetens för att kunna bli lotsar.

– Vi kan helt enkelt inte vänta på att IMO och STCW skriver om reglerna för vilken kompetens som krävs, säger Andreas Arvidsson, affärsområdeschef lotsning på Sjöfartsverket.

Man ser även över möjligheten att införa landassisterad lotsning, vilket ska vara ett navigationsstöd från land och en slags interaktiv tjänst för besättningen. Praktiska tester för den här typen av lotsning kommer att ske i Oxelösund.

[/flowy_subscriber_only]