[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Kort efter att Sveriges Ingenjörer förärade henne Levi-priset får sjöingenjören och ergonomen Cecilia Österman nu också Sjöfartens Arbetsmiljönämnds pris för sitt trägna och framgångsrika arbete inom arbetsmiljö.

Bred och djuplodande

Ur motiveringen: “Arbetsmiljöns stora betydelse i allt från de anställdas välmående till säkerhet i företagens effektivitet och produktivitet var något som vår pristagare upptäckte väldigt tidigt i karriären.

Hon har varit både abetsmiljöinspektör vid Arbetsmiljöverket och arbetsmiljöingenjör vid Muskö Örlogsvarv. År 2008 Fick hon en doktorandtjänst vid institutionen för sjöfart och marin teknik på Chalmers tekniska högskola. Fyra år senare disputerade hon med en uppmärksammad avhandling om lönsamheten för arbetsmiljöinsatser inom sjöfarten. Och den såväl breda som djuplodande kompetensen hos vår SAN-pristagare har också uppmärksammats utanför vårt område, nämligen genom att hon har tilldelats Sveriges Ingenjörers arbetsmiljöpris, det så kallade Levi-priset.”

Humor och allvar

– Det är med stor glädje och stolthet jag har nöjet att få dela ut priset till Cecilia Österman. Varsågod Cecilia och tusen tack för de fantastiska insatser du har gjort i vår nämnd, sa Lars Andersson från Sarf, som är ordförande i SAN.
Pristagaren höll därefter ett tal med stor humor och lika stort allvar.
– Jag är rörd och stolt naturligtvis och oerhört tacksam. Arbetsmiljöarbete är en lagsport, jag hade aldrig kunnat göra det här arbetet utan alla fantastiska kollegor.
Hon berättade att hon som ledamot i styrelsen för SAN hann bli orolig när hon inte hörde något om vem som skulle bli pristagare i år.
– Det betyder att Eva (Olsson på Sarf och SAN, reds anm) inte hade tappat stinget. Den dagen Eva tappar stinget är svensk sjöfart i farozonen.

Bättre på många fronter

Arbetsmiljö är inte bara ett jobb för Cecilia Österman, hon tycker att det är bland det allra roligaste som finns. Det är i år 27 år sedan hon gick till sjöss på sin första lastbåt och hon konstaterar att det har hänt väldigt mycket bra inom sjöfarten sedan hon började, inte minst genom den tekniska utvecklingen som har gjort tungt arbete säkrare och lättare.
– Det är verkligen mycket bättre på många fronter. Om man tittar utanför den fysiska arbetsmiljön, i ljuset av de senaste veckornas metoo-kampanj, så blir jag ändå lite beklämd över att kanske inte har hänt så himla mycket på den fronten, även om det har blivit bättre.

Räkan

Hon berättar att hon när hon gick till sjöss första gången inte vågade rätta chiefen när han utgick ifrån att hon var en liten gosse.
– Jag blir lite impad och förundrad över mig själv när jag tittar tillbaks på den där spinkiga tonåriga Cecilia som fick namnet Räkan på linjedopet. Det höll på att inte bli något linjedop förresten, för de hade skrämt upp mig i två veckors tid från Skandiahamnen och ner till ekvatorn, så när det väl var dags satt jag uppflugen som en fästing i ett spantfack i skorstenen och gömde mig. Till slut drog de brandlarmet och då var jag tvungen att komma fram.

Oönskade hyttbesök

Hon skildrar hur hon som ung kvinna till sjöss blev kallad lite allt möjligt men ändå aldrig blev kränkt, det var ju liksom normalt på den tiden.
– Har man som kvinna valt att gå till sjöss får man ju vara beredd på att få höra en massa och bli lite extra utsatt, eller hur? frågar Cecilia Österman retoriskt.
Alla kvinnor hon känner som har varit till sjöss har haft oönskade påhälsningar i hytten på natten. För henne var det ett lätt val att välja att låsa hyttdörren trots att det är en säkerhetsrisk om det händer något.
– Det är en kalkylerad risk. Jag brinner hellre inne och sjunker än att få objudna personer som kryper ner i kojen på natten.

Fråga hur det känns

– Visst, det har säkert blivit mycket bättre. Jag tror att det är få i dag som blir uppbjudna på kontoret, som min kompis blev, för att visa att hon kunde splica när hon sökte jobb som andrestyrman. Men det finns fortfarande en hel del att göra, det är viktigt att vi fortsätter att prata om de här sakerna. Jag tror att de flesta kvinnor inte blev förvånande när metoo-kampanjen drog igång.
Sju procent av alla arbetsskador på arbetsmarknaden i stort beror på mobbing, berättar hon och poängterar att det är väldigt mycket, med tanke på att mörkertalet sannolikt är stort.
Cecilia Österman avslutar sitt tal med att uppmuntra alla närvarande på SAN-konferensen att ta ansvar för människor runt omkring sig genom att ställa den klassiska sportjournalistfrågan: ”hur känns det?”.

[/flowy_subscriber_only]