[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Valet närmar sig, men vad tycker egentligen de politiska partierna om sjöfarten i Sverige och hur vill de utveckla den? Den här veckan är det Liberalernas tur att lyfta fram sin sjöfartspolitik och det gör man genom Nina Lundström, som bland annat är ledamot i trafikutskottet.

– Våra vattenvägar är viktiga för att öka andelen hållbara transporter. Ur klimatsynpunkt är det bra att det sker en omlastning av gods från exempelvis väg till sjöss, säger Nina Lundström. 

Värnar inre vattenvägar

Det finns flera vattenvägar och ett stort antal hamnar i Sverige, vilket innebär att det finns goda möjligheter att avlasta vägnätet, menar Liberalerna som tycker att inlands- och kustsjöfarten måste bli mer konkurrenskraftig. Bland annat måste inre vattenvägar som Göta älv, Trollhätte kanal, Vänern och Mälaren värnas om och rustas upp. Samt Östersjön. 

– Östersjön är känslig ur miljösynpunkt. Vi har kommit långt när det gäller utsläpp av avgaser och spillvatten från färjetrafiken på Östersjön. Sverige bör, i samarbete med övriga Östersjöländer, arbeta för att ytterligare förbättra krav på emissioner från övriga sjöfarten. På längre sikt bör Sverige arbeta genom EU för att eliminera användningen av tjockolja för all fartygstrafik som trafikerar Europeiska hamnar, säger Nina Lundström. 

Globalt förbud

När det gäller tjockolja, som ofta används av fartyg på internationella vatten och är billigare än alternativa bränslen, krävs det ekonomiska styrmedel för att minska användandet. Enligt Lundström är det nödvändigt att överväga ett globalt förbud genom FN:s sjöfartsorgan IMO.

– Sverige har länge drivit frågan i Arktiska rådet om åtgärder för att minska utsläppen av sot, säger hon. 

Översyn

Sjöfartsverket betalar i dag för vinterunderhållet av transportleder genom att farledsavgifter tas ut och finansierar isbrytningen. Något Liberalerna vill förändra.

– Det behövs en översyn av hur finansieringen av farledsunderhåll ska se ut för att inte belasta sjöfarten negativt ur konkurrenssynpunkt. Fyrstegsprincipen ska dessutom även gälla sjöfartens infrastruktur och att undantag och avsteg från principen ska tydligt motiveras och redovisas, säger Nina Lundström och fortsätter:

– Vattenvägarna kan ibland hamna i konflikt med att känslig miljö ska skyddas. Det kan vara att havsmiljön i sig ska värnas eller frågor som stranderosion med mera. Det bör vara möjligt att ändra rutter för att undvika eller minska sjöfart i särskilt känsliga områden. 

Kollektivtrafik till sjöss

Den sjöburna kollektivtrafiken har, enligt Liberalerna, potential att i större utsträckning fungera som ett avlastande komplement till buss, spårvagn och tunnelbana. Man menar att kollektivtrafik till sjöss gynnar resenärerna och därför bör regeringen aktivt vidta åtgärder för att underlätta och öka möjligheterna att bedriva kollektivtrafik till sjöss. I övriga transportsystem har sjöfarten en stor betydelse för trafikintensiteten, därför ser man det viktigt att transporten till och från hamnarna är effektiv.

– Mycket av godset som anländer till hamnarna lastas om till lastbil eller tåg. Det måste därför säkerställas att vägarna i anslutning till hamnarna har tillräcklig bärighet, säger Nina Lundström.  

Gotlandstrafiken

Sveriges förbindelser med öst och väst är, enligt Lundström, viktiga för näringslivet. Om den nordligaste delen av Östersjöregionen ska kunna utvecklas och växa inom turism, student- och arbetskraftsutbyte samt näringsliv måste det finnas kommunikationer som främjar detta.

– Sjöfarten spelar en viktig roll genom att binda samman E12. En förbindelse som sträcker sig från Træna vid norska kusten till Petrozavodsk i Ryssland skulle kunna utvecklas. Kvarkentrafiken är inte bara en regional fråga, utan i högsta grad en nationell och europeisk fråga. Det är därför av stor vikt att värdet av en hållbar färjetrafik utreds. Frågan har bäring på Sveriges relationer med både Finland och EU, därmed krävs samverkan för att utreda möjligheterna till utveckling, säger hon och fortsätter: 

– Färjetrafiken till och från Gotland ska också likställas med vägar och järnvägar och ingå i den nationella infrastrukturen.

[/flowy_subscriber_only]