[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber] [/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only] i skeppsklockan för att markera klockslaget 23.00. Fartyget lämnade New York tidigare under förmiddagen och är strax söder om fyrskeppet i Nantucket när Sten Johansson plötsligt får syn på något.

– Jag såg ett ljus 20 grader om babord. Jag ringde till bryggan och anmälde till min styrman ( Johan-Ernst Carsten-Johansen) att jag såg lanternor, säger han.

Minuterna gick. Det som från början såg ut som ett okomplicerat möte blir till en mardröm när italienska Andrea Doria gör en babordsgir i stället för styrbord eftersom fartygen låg på kollisionskurs.

– Efter ett tag såg jag hela deras styrbordssida. Vi ändrade kurs för att öka avståndet, men jag förstod att det inte skulle räcka. Jag blev övertygad om att nu smäller det så här gäller det att hålla sig fast så gott det går, säger Sten Johansson.

Tröttnade på Medelhavet

Sten Johansson bestämde sig tidigt för att bli sjöbefäl i handelsflottan. Efter realskolan kontaktade han Broströms för att få bli befälselev. Han hamnade på Sunnanland som gick nere i Medelhavet.

– Jag tröttnade ganska fort på Alexandria, Beirut och Aten och mönstrade av. Då behövde de en befälselev på Stockholm så jag mönstrande på i Göteborg den 1 februari 1956 när de låg på varvet för att montera stabilisatorer. Vi var det första passagerarfartyget i världen med det.

Därefter blev det resor till och från New York, sju dagar dit och lika många tillbaka. Men avgången från New York den 25 juli blev annorlunda. Den dagen slutade i tragedi.

Gnistor och flygande fartygsplåt

Den då 18-årige Sten Johansson hade tur. Masten han stod i hade kunnat bli en livsfarlig katapult vid kollisionen, som skedde klockan 23.10.

– Vi skar in rakt under deras bryggvinge och det blev ett jäkla regn av gnis- tor, slammer och en massa fartygsplåtar som flög. Men det blev aldrig bom stopp så som man kan tro och det var nog tur det. Det svajade ordentligt i masten eftersom jag stod 30 meter upp över havsytan. Men den stod kvar, säger han.

När fartyget fått stopp efter ett par minuter klättrade Sten Johansson ner och inställde sig på bryggan. I det läget visste de inte hur allvarliga skadorna var och om fartyget skulle klara sig flytande. Besättningen pejlade fartygets tankar och efter någon timme stod det klart att vattnet inte tagit sig förbi de vattentäta skotten. Men det fanns ändå fortsatt risk för vatten- inträngning. Sten Johansson fick uppdraget att stänga alla ventiler i hytterna förut.

– Det var ju sommar så alla ventiler var öppna. Det var lite otäckt för i vissa hytter var det väldigt mycket vatten så jag fick vada in med vatten över knäna för att komma åt. Jag hade exempelvis ganska mycket vatten i min egen hytt eftersom besättningen bodde förut, säger han.

Efter några timmar fick de syn på Andrea Doria som kom drivande mot dem. En andra kollision var nära eftersom Stockholm satt fast i sina egna ankarkättingar som åkt ut bakvägen vid kollisionen. Men de klarade sig.

Styrde livbåt mot Andrea Doria

Däremot såg de att Andrea Doria hade en allvarlig slagsida och att de börjat evakuera passagerarna. Stockholm sjösatte sina livbåtar för att bistå.

– Jag fick bemanna en livbåt. Vi tog oss över till Andrea Doria och tog emot 50 män och kvinnor som klättrade ner på repstegar och lastnät. Det var ett helsike, även om det var lugnt väder så är havet aldrig stilla. Livbåten hävde sig tre, fyra meter så de stackarna som skulle ner fick hoppa i när vi var som högst, säger han.

Stockholm plockade totalt upp närmare 500 passagerare från Andrea Doria. Även franska oceanångaren Île de France bistod. När det var dags att återvända till New York ville Stockholm ha eskort av Île de France eftersom de hade många fler människor ombord än platser i livbåtarna. Men då kom nästa chock.

– Vi var ganska illa tilltygade och det var långt ifrån säkert att vi skulle klara färden. Men då drog de iväg med högsta fart för att hålla tidtabellen. Vi blev en aning förvånade, säger Sten Johansson.

Stockholm klarade resan tillbaka till New York efter katastrofen som krävde fem dödsoffer i besättningen. På Andrea Doria omkom 46 personer. Stockholm låg sedan på ett varv i fyra månader.

Det blev aldrig någon rättegång som kunde fastställa skulden till olyckan. I stället kom rederierna överens i en uppgörelse. Sten Johansson minns dock förhören.

– Ett helt koppel med advokater försökte pressa mig på allt möjligt. Även om jag var hyfsad på engelska så bestämde vår advokat att jag skulle ha en tolk för då fick man höra frågorna två gånger. Men det blev aldrig några diskussioner runt mig, de tyckte att jag hade gett ett lugnt och sansat vittnesmål, säger han.

Fartyget Stockholm finns fortfarande kvar som kryssningsfartyg under namnet Astoria och är världens äldsta kryssningsfartyg som fortfarande är i trafik även om coronapandemin gjort att det legat stilla under våren och sommaren. Fartyget gör dock sin sista säsong för brittiska Cruise & Maritime Voyages i år. Därefter är fartygets öde okänt.

Artikeln var först publicerad i Sjöfartstidningen nr 06/20. Lösnummer går att köpa här.

[/flowy_subscriber_only]