[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Sverige har återigen blivit invalt i IMO:s råd. ”Sveriges röst förblir stark i sjöfartsvärlden, vilket är viktigt för det fortsatta arbetet med att öka säkerheten till sjöss, skydda den marina miljön och underlätta för näringen genom att skapa fler entydiga regler” säger infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd.

Vi får hoppas det. En stark röst behövs när vi måste ropa på hjälp när vårt direkta inflytande blir allt mer marginellt.

Rådet består av 40 nationer utvalda ur tre kategorier: A. 10 av de största sjöfartsnationerna, B. 10 av de mest sjöfartsberoende nationerna och C. 20 stater som inte ingår i de två första kategorierna och där urvalet skall leda till bästa geografiska spridning av inflytandet.

Sverige är i grupp B. Av de 10 har för övrigt endast två stater mindre handelsflottor än vi. Sverige tillhör alltså de länder som har mest behov av sjöfart i världen, och minst egna resurser för att hantera detta behov. Det är märkligt i ett land där industrins och samhällets utveckling är uppbyggt kring att vi har en egen kompetent och drivande sjöfartsnäring.

För att en ny IMO-konvention skall träda i kraft krävs att den godkänns av ett antal länder som tillsammans har en viss andel av världshandelsflottan. Det innebär att ju större handelsflotta en flaggstat har, desto större inflytande har man. I detta avseende saknar det alltså betydelse hur stort behov av sjötransporter en nation har.

Den svenskflaggade handelsflottan hade vid årsskiftet ett samlat brutto om cirka 3,5 miljoner, motsvarande cirka 0,4 procent av världshandelsflottan. Den danska handelsflottan utgjorde samtidigt cirka 1,5 procent av världshandelsflottan, och den norska cirka 2 procent. Man skulle alltså kunna hävda att det danska inflytandet i dessa frågor är nästan 4 gånger större än Sveriges, och det norska 5 gånger. Det gäller bara den formella beslutsgången. När förhandlingar drivs internationellt, vem lyssnar på ett land som kommer med krav men som inte tror på sin egen näring, förvägrar den de förutsättningar som andra sjöfartsnationer ser som självklara, hellre bygger järnväg längs med kusten för 10-tals miljarder än att se på möjligheterna att utnyttja kustsjöfarten och de inre vattenvägarna och som så uppenbarligen har glömt att man är ett av världens mest sjöfartsberoende länder?

Catharina Elmsäter-Svärd besökte nyligen sin danske kollega. Det är bra det, och vi får hoppas att det blir fler möten. Det är den enda vägen vi kan gå i framtiden om vi inte lyckas vända utvecklingen för den svenska handelsflottan.

Utflaggningen fortsätter. När detta skrivs är vi nere i  138 svenskflaggade fartyg med sjöfartsstöd. Av dessa är 100 lastfartyg i fjärrfart och övriga färjor samt ropaxfartyg i närfart.  Vill vi i Norden göra skillnad så krävs samarbete, men Sverige är inte en jämbördig part. Med den minsta svenskflaggade handelsflottan någonsin och utan en egen ambition eller strategi för att öka den svenska närvaron till sjöss, så får vi hoppas att våra grannar i väster vill driva de frågor Sverige anser är viktiga. 

Vi i Norden är dock lilleputtar i dessa sammanhang. Det stora inflytandet ligger hos andra nationer, och framförallt de med bekvämlighetsflaggor. De tre stora, Panama, Liberia och Marshallöarna, kontrollerade vid årsskiftet cirka 43 procent av världshandelsflottan. Det gillar inte EU och ökat internationellt inflytande är en av grundstenarna i EU:s sjöfartsstrategi för att få unionens flottor att växa, en strategi som den svenska regeringen ställt sig bakom men som man vägrar att införa för sin egen näring.  Bristande sjöfartspolitik, urusla marknader och bedrövliga väderförhållanden på många håll. Det är utmaningarnas tider för den svenska sjöfarten och då gäller det att tänka som den tidigare amerikanske vicepresidenten Dan Quayle: ”Framtiden kommer att vara bättre i morgon”.

Jag vill önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År, det är ni värda. Till er läsare som tillbringar helgerna till sjöss önskar jag god vind. Till er som verkar på landbacken önskar jag – även om det i år verkligen är arbetsgivarhelger – att ni får tid att stanna upp en stund och ladda batterierna för att möta utmaningarna 2012.

[/flowy_subscriber_only]