[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]
[flowy_non_subscriber] [/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only], har deltagit. På seminariet pratar han om beredskap och professionellt kunnande och om skillnaden mellan teoretisk och praktisk kunskap. Teoretisk kunskap kan beskrivas med regler medan praktisk kunskap fokuserar på handling och bygger på omdömesförmåga.
– Praktisk kunskap är svårare att både lära ut och att mäta. Därför tenderar vi att prata mer om teoretisk kunskap, säger Martin Viktorelius.
I forskningsprojektet som nyligen slutförts framkom att instruktörens eller övningsledarens agerande är avgörande för hur bra övningen blir. Forskarna kom också fram till att övningar ombord ibland fyller främst ett byråkratiskt syfte – man ska kunna skriva i loggboken att man har övat.
Läs mer om forskningsprojektet i nästa nummer av Sjöfartstidningen som utkommer den 22 december.
Fredrik Forsman från Chalmers och ÖMC ägnar sina 15 minuter på scenen åt hur viktigt det är att kunna hantera oförutsägbarhet i en kris.
– När vi engagerar oss i sjöräddning hanterar vi komplexa situationer med en hög grad av ovisshet. Vi har bara spår av information, vi brottas med problemet och jobbar oss framåt, säger han.
Social trygghet är en förutsättning för lärande och för att skapa en säker organisation, menar Fredrik Forsman. Och för att hantera komplexa och ovissa situationer krävs det kommunikation.
– Vi måste våga prata med varandra, då får vi ett kollektivt intelligent system. Möter vi däremot varandra med agg så blir vi kollektivt dummare, säger han.
Enligt Joakim Vonasek, partner på Donsö Maritime Training Centre, är de första tio minuterna efter en olycka avgörande för resten av scenariot. För att göra rätt från början behövs standardiserade rutiner. Han tipsar om att ta fram listor på ett par tre punkter med initiala åtgärder. Högre befäl som kommer upp på bryggan kort efter en incident bör vänta med frågor tills den som är på vakt har gjort de initiala åtgärderna, menar Joakim Vonasek.
Charlott Sellberg är forskare inom simulatorbaserat lärande vid Göteborgs universitet och har deltagit i projektet om säkerhetsträning ombord. Hon talar om fördelar och utmaningar med simulatorträning och om instruktörens viktiga roll som guide och för feedback. Enligt Charlott Sellberg läggs det ofta alltför lite energi på reflektion och debriefing efter säkerhetsövningar.
Calle Ortner från utbildningsföretaget Safetygruppen berättade om samverkansövningar med Stockholms brandförsvars MIRG-styrka (Marintime Incident Response Group). Brandmän från fyra olika skift kom till Safetygruppens anläggning för att öva fartygsbrand. Calle Ortner och hans kollegor agerade besättning. I scenariot ingick att de talade knackig engelska vilket försvårade kommunikationen.
Flera lärdomar drogs av övningarna. En av grupperna tog med sig en rökdykare ur besättningen som guide, vilket halverade insatstiden. Ett fartyg är okänd terräng och det tog tid för brandmännen från land att förstå objektet. En ytterligare lärdom är därför att man bör fortsätta öva i fartygsmiljö.
Cecilia Hammar Wijkmark från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, talade om VR-teknikens möjligheter för säkerhetsträning. Bland fördelarna med VR (virtual reality) nämns att deltagarna inte behöver ta sig till en speciell plats, de får mer träning per person och kostnaden blir mindre. Dessutom kan övningarna göras mer dynamiska och varierade.
– Vi ska aldrig ta bort verkliga övningar men vi kan komplettera dem med virtuella. Det finns begränsningar med båda alternativen men tillsammans kan de ge något mer, säger Cecilia Hammar Wijkmark.
Mattias Osbäck från Sjöstridsskolan i Karlskrona berättar hur försvaret arbetar med säkerhetsträning och utbildning. För att understryka devisen ”train as you fight, fight as you train” gav han ett exempel från Kanada där ett fartyg fick brand i en dieselmaskin.
– Rökdykarna som skickades ner där kom upp igen efter bara trettio sekunder. De hade aldrig varit med om en dieselbrand tidigare, de hade övat med discorök och var helt oförberedda, säger han.
Inom marinen används idag VR-teknik för övningar när det passar.
– Det finns ju mängder av grejer som man kan använda sig av ombord. Nu när AR kommer på bred front kan vi, med glasögon på, spela upp grejer som vi aldrig kan öva i verkligheten. Vi använder oss av de hjälpmedel som finns och vi kommer att fortsätta med det. Det gör ju också att övningarna blir roligare, säger Mattias Osbäck.
Hela seminariet går att se i efterhand här.
[/flowy_subscriber_only]