[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]
[flowy_non_subscriber]
[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only] stor nybyggnadsmarknad.
Med ett knappt hörbart knäpp startar den lilla svetsroboten och börjar monotont fräsande krypa framåt. Inför surrande och klickande kameror fyller den igen springan mellan två stålplåtar och så startar det första nybygget på fyra år på varvet i Sandviken i Helsingfors.
Sedan det senaste nybygget startade sommaren 2007 har varvet bytt namn och ägare två gånger. Varvet har sedan början av 2009 hankat sig fram med reparationer, ombyggnader och servicearbeten. Arbetsstyrkan som en gång var 2 000 personer har krympt till 400 – och fram till nu har de flesta av dem varit permitterade.
Mannen som tryckte på knappen och satte igång svetsroboten heter Sergej Sereda och är direktör inom det ryska rederiet Sovcomflot. Rederiet köpte i fjol ett lätt begagnat isbrytande servicefartyg som var byggt vid varvet i Helsingfors, och nu har Sovcomflot kommit tillbaka efter mera.
– Jag är stolt att få vara här och jag önskar Er all lycka med arbetet, säger Sereda på engelska, och trycker på knappen.
Roboten svetsar sakta ihop tanktoppen till pumphuset som kommer att ligga mitt i fartyget. Plåtarna har skurits till vid varvet i Viborg. I Helsingfors svetsas byggsatsen ihop till sektion 330.
Det blir den enda sektionen av NB507 som svetsas ihop i Helsingfors. De övriga nitton byggs i Viborg och skeppas sedan med specialfartyg till Helsingfors.
Helsingforsvarvet har inte mera egen produktion av sektioner. Man kunde köpa sektioner från delägaren STX varv i Åbo eller Raumo, men det blir förmånligare att köpa dem från ett ryskt varv, och med de nya ryska delägarna också naturligt.
Bättre och bättre
Fartyget blir nästan likadant som det som Sovcomflot köpte i fjol, det som hette Fesco Sakhalin då det lämnade Helsingforsvarvet 2005 och nu heter SCF Sakhalin.
– Vi har lite förbättrat designen, bland annat gjort förskeppet slutet så att det inte samlar snö och is, och vi har gjort maskineriet mera flexibelt i användning, säger varvschef Juha Sinkkonen.
Och nu bygger man två fartyg med en gång, NB506 som startades officiellt i juli i Viborg och så det här, NB507. Vartdera fartyget skall levereras våren 2013.
Som Arctechs VD Esko Mustamäki presenterar projektet är det här bara början. Nu har man foten inne på en marknad som växer som en snöboll.
Mustamäki läser ryska beräkningar av behovet i ryska arktiska farvatten under de närmaste tjugo åren: 45 renodlade isbrytare, 40 forskningsfartyg, 140 servicefartyg, 55 offshorefartyg, 50 oljetankers och 30 LNG-tankers.
Bara isbrytande servicefartyg som de nu aktuella behövs det cirka 90 stycken till…
Arctechs ryska delägare Unitec Shipping Company USC har ett femtiotal varv – mestadels små – och sammanlagt 70 000 anställda. Men de flesta är sysselsatta med krigsfartyg.
– De ryska varven kommer inte att ha kapacitet för alla de här arktiska handelsfartygen, säger Mustamäki.
Gömda i listan finns projekt av betydande storlek. I isbrytarklassen finns tre Helsingforsbyggda polarisbrytare av Jermak-klassen som skall ersättas, liksom tre atomdrivna isbrytare. En atomisbrytare kostar cirka tio gånger så mycket som ett servicefartyg.
Varmare klimat
Paradoxalt nog är det klimatuppvärmningen som nu driver efterfrågan på isbrytande fartyg. Nu är nämligen Nordostpassagen förbi Rysslands norra kust farbar ungefär sex månader årligen istället för bara sporadiskt som förr.
Då blir den också intressant som transportled. Den går genom ryska farvatten och det behövs isbrytarassistans – en kostnad, men det uppvägs av hur mycket kortare vägen är än via Suezkanalen.
Den andra drivkraften bakom efterfrågan är behovet av att utvinna olja och gas ur de arktiska områdena, där kanske upp till en fjärdedel av världens tillgångar ligger under isen. Viktiga beslut om det här kommer att tas ännu i år, liksom beslut om flera fartygsbeställningar, enligt ryska källor.
Om några veckor kommer ett hundratal ryska montörer och arbetare till Helsingforsvarvet för att lära sig finländska arbetsmetoder och säkerhetskultur. I Helsingfors går direktörer, tjänstemän och arbetsledare på kurser i ryska. Det är ett tecken på varmare klimat.
[/flowy_subscriber_only]