[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

– Flotten glömde vi, den kan ju vara bra att ha med ifall vi behöver komma ner till vattennivån och vara framför båten och arbeta, säger Bjarne Hansson några minuter efter att arbetsbåten Saxkran lämnat kajläget vid Ryahamnen i Göteborgs hamn, och vänder på båten.

Det är tidig morgon i början av februari, klockan har precis passerat sju och det är fortfarande halvmörkt när Saxkran åter ger sig ut i den tysta och kalla farleden i en fem, sex knop. Ombord finns förutom Bjarne Hansson även kollegan Stefan Konradsson, medan den tredje i arbetslaget – Joakim Olsson – är ute med den nyinköpta flakbilen och förbereder dagens arbete från landsidan.

Olika kvalité på fendrar

– Vi ska hänga upp fyra fendrar på en kaj ute i Skandiahamnen, de plockades bort för säkert en tio år sedan av någon anledning. Men de har bett om att få fullfendrat igen på den här sträckan. Det är 30 centimeter tjocka cylindrar med en diameter på 1,2 till 1,5 meter. Världens största containerbåtar lägger till på dessa. Vi arbetar med många olika fendertyper, alltifrån stående vertikala till cylindrar. Och alla håller olika länge beroende på material, väder och vind. Vissa kör båtarna sönder hela tiden. Skandiahamnen är rätt så skonad, här har vi hållbara fendrar men borta vid Arendal trycks de ofta sönder och det blir bara flis kvar. Det är tolv veckors leveranstid på dem och det är inget vi håller i lager, säger Stefan Konradsson och fortsätter:

 – I går kompletterade vi två fendrar längs samma kaj så att de kom ut ytterligare en bit från kajen. Eftersom jobbet dök upp i går är det mycket att rodda med. Bultar ska beställas så de kommer i tid och man får ordna med kranbil. Det är mycket lättare att hänga fast fendrar när du har en enhet som lyfter dem från land, för båten ligger inte helt still.

Saxkran och besättningen ägnar sin mesta tid åt underhåll – och mycket blir det. Slitaget på anläggningarna är omfattande och odiskutabelt med runt 11.000  fartygsanlöp om året. 

– Det är egentligen bara akutjobb; lappa och laga är det vi håller på med förutom några fasta sonderingar. Man kan säga att vi ska verka utan att synas. Det skulle märkas rätt fort om vi inte gjorde vårt jobb, säger Stefan Konradsson och fortsätter:

– Det är ett stort område vi arbetar på. Vi har begränsningar i och med att båten inte går så fort. Nån knop hit eller dit spelar kanske ingen stor roll men är någon fyr släckt nere i södra rännan så är det en heldag för att tända upp den. Det har varit prat om en snabbare båt, typ en inspektionsbåt men hamnen som alla andra får ju spara, i år är ett sånt år.

– Hon ligger ute hela dagarna, allt som flyter i vattnet och alla kajer sköter vi om med den här båten. Vi ser till pollare, fyrar, bojar och alla räddningsstationer utmed kajerna och mycket annat. Det hänger räddningsstegar var femtionde meter längs hela kajen, så det är några hundra. Och metall som hänger ner i saltvatten rostar.

– Vi är inte bara i hamnen och arbetar, vi gör även jobb nere i Fiskebäck och upp i Göta älv där vi byter lampor på dykdalberna, ibland får man ha med sig elektriker eftersom ledningarna mellan dykdalberna går sönder emellanåt, säger Bjarne Hansson som arbetat i över 20 år som fiskare ute på Nordsjön och dessutom hunnit med några år på både Frog Marine och som färjekapten i Göteborgs norra skärgård.

– Detta passar mig ypperligt. Förut kunde jag ligga ute i flera veckor för att dra upp sill och makrill, men nu är jag hemma varje kväll. Det är ett rätt så fritt jobb, ingen dag är lik den andra. Ibland tänker man att man ska göra en grej imorgon men det ändrar sig ofta, säger Bjarne som arbetat på Saxkran de senaste fem åren.

– Vi sköter oss själva och det finns många på kontoret som inte har en aning om vad vi gör. Vi har mest telefonkontakt med kontoret när det gäller beställningar och så. Bjarne har ju varit här innan som inhyrd för Frog, så han kan ju mycket rutiner, inköpsställen och annat, fyller Stefan i.

Fiskare och betongare

Bjarne Hansson är den ende i arbetslaget som är behörig att styra Saxkran. Att köra inne i Göteborgs hamn är inget mot att ligga ute på Nordsjön när det blåser och sjögången är rejäl.

– Nej, detta är betydligt lugnare. Är det kuling går vi inte ut och jobbar med bojar och sånt, om det verkligen inte behövs. Eftersom vi har en platt för så får vi ingen framfart om det är för mycket vind. Det sämsta är is, det kan hon inte köra i alls. Idag är det optimalt väder för att vara vinter; måttlig vind, ingen nederbörd och någon plusgrad. Och bara lite drivis i farleden.

– Jag hade också gärna kunnat köra båten, det är ju alltid en extra trygghet. Det var klass 8 på båten när jag började här. Men nu är det klass 6 men det är inte så lätt att få tag i. Det tar många år, konstaterar Stefan.

Stefan Konradsson har sin bakgrund inom betongbranschen. Han utförde mycket entreprenadarbeten i hamnen innan han för drygt tre år sedan började på infrastrukturavelningens betonggrupp.

– Jag höll på med allt möjligt, vi formade, armerade, gjöt, borrade och sågade. Jag var med och reparerade gaskajen 551 i nästan sex månader innan jag gick över till hamnens betongavdelning. Efter en tid hamnade jag på Saxkran eftersom arbetsledaren saknade personal här. Efter tre veckor frågade jag hur länge jag skulle vara kvar, då tittade han bara på mig och sa ”det är ingen som ska ta bort dig därifrån”. Detta är egentligen som vilket arbete som helst inom anläggning eller byggnation, det är jobb året om. Det är både trä och betong och mekanikerarbeten och hålborrning. Det är ju mycket slump varför man hamnar här eller där, men trivs det gör jag.

– Han blev väl kär i mig också, säger Bjarne och skrattar.

Saxkran seglar nu längs den yttre delen av containerterminalen (Skandiahamnen) där de stora Maerskfartygen lägger till men hon ska ytterligare en bit, runt hörnet till kajen där de mindre feederfartygen lägger till. Kajen som ska få nya fendrar heter 643.

– Det ligger en båt där ändå, säger Stefan och viftar med handen men Bjarne lugnar.

– Den ligger längre ut, så det är inga problem. Vi rättar oss alltid efter båtarna. Och det är ganska lättjobbat just här i containerterminalen eftersom det finns en hyfsad planering, här vet man hur trafiken kommer att se ut en vecka framöver plus minus något dygn beroende på väder och vind, förklarar Bjarne.

– Gaskajen som vi passerade för en stund sedan är det värre med. Där har man ingen riktig pejl på när båtarna kommer. När jag jobbade för en firma där 2010 fick vi snabbt packa ihop våra grejer för en gasbåt började plötsligt svänga in, suckar Stefan.

Fyra man på plats

Bjarnes telefon ringer i jackfickan, det är Joakim från flakbilen.

– Var är ni någonstans undrar säkert han, säger Bjarne och skrattar. 

– Hej på dig, vad ska du där och göra? Vi börjar hänga de fendrar som finns på plats nu så kan ni hämta mer sen. Det är bättre att vi får upp dem så snabbt som möjligt så att de inte ligger på kajen och är i vägen för kranarna.

Saxkran lägger sig en 50-100 meter från fören på feederfartyget Hanse Vision som är inne och lossar. 

Det visar sig också att Joakim Olsson och Rikard Jonsson, den senare är inhyrd av hamnen från Frog Marine för att sköta kranbilen, har lastat på för stora fendrar. Så det blir till att hämta nya.

 – De är 150 centimeter i diameter och de vi ska ha här är 120 centimeter i diameter, annars så skiljer det 30 centimeter och det går inte. Det är i för sig inte så farligt eftersom fartygen trycker in dem ändå, men det ska väl se fint ut också. Vi tänkte fel helt enkelt. Vi har egentligen inga bultar förrän halv tio ändå, eftersom det är en beställningsvara. Vi sätter på kaffe så länge, det funkar det också, säger Stefan och går ner i den spartanska mässen för att sätta på bryggaren.

Rejäla bultar

När Joakim och Rikard kommer tillbaka med fendrar, axlar, bultar (gängstänger), muttrar och plattgummi går det undan. Stefan firar ner flotten med Saxkrans egna kran som tar upp till tolv ton medan Rikard och Joakim som står uppe på kaj förbereder för att fira ner fendern och axeln som tillsammans väger närmare 2,5 ton, genom att placera en stor kätting genom cylindern. När fendern har kommit ner en bit, sätter de på en grön tjock sling om axeln. Axeln hålls uppe av kranen ombord Saxkran.

– Vi måste ha kranbil till såna här jobb eftersom båten hela tiden rör sig och vi hanterar flera ton. Det är mycket finlir och det gäller att få axeln i precis rätt höjd med ingångshålen i betongen så man kan föra in stagena, säger Bjarne.

Joakim och Bjarne hoppar ner på den kraftiga flotten, som liknar en flytbrygga man ser på badplatserna, som nu ligger pressad mot kajen. Rikard från Frog styr kranbilens kran med en fjärrkontroll. Fendern hamnar snabbt på plats och nere på flotten använder de kofotar för att axelns två hål (ett på vardera sida om cylindern) ska hamna rätt. 

Bultarna som är runt metern långa och med en tjocklek på sex, sju centimeter går in med lite hjälp av en slägga och muttrarna dras dit med en tryckluftsmutterdragare. Bjarne och Joakim lägger gummi under axeln som skydd och använder hammare för att banka dem på plats. 

– Det gick ju fort och smidigt, ler Stefan och bankar på fendern med högerhanden. 

– Den är löjligt hård fendern, den är inte formpressad utan rullad.

Bjarne hoppar upp på däck och klättrar upp till styrhytten.

En styrhytt som det för övrigt inte har hänt så mycket med sedan Saxkran byggdes 1976, mycket är original och hytten ger en något omodern känsla.

– Jo, säger Bjarne. Men jag använder faktiskt de mesta spakarna och knapparna, och det funkar bra. Inredningen är väl som den är.

Ett larm i området

Bjarne lägger Saxkran en bit längre in i hamnen. Dags för den andra fendern.

– Den där måste vi ta bort, säger Stefan och pekar på en del av kajens avkörningsskydd som sticker ner precis i det utrymme där fendern ska hänga, och går och hämtar en skärbrännare för att skära loss en bit av metallen.

– Avkörningsskyddet finns för att fordon inte ska kunna köra ner i hamnbassängen. Man skulle kunna tro att sånt inte händer, men emellanåt får vi faktiskt plocka upp bilar från botten, säger Bjarne. 

Stefan klättrar upp på kajen och får snabbt igång lågan på skärbrännaren och börjar skära, det tar inte många minuter innan en tjock metallplatta landar hårt på träflotten nedanför.

Plötsligt hörs ett larm i hamnområdet. Tidigare på morgonen gick det ut meddelande om en två timmar lång sympatistrejk i svenska hamnar för att stödja och uppmärksamma situationen för hamnarbetare i Portugal. Det blir snabbt lugnare i hamnen och gränsletruckarna som tidigare kört kors och tvärs står stilla. 

Sprayat för skador

De två första cylinderfendrarna kommer raskt på plats och Joakim och Rikard åker iväg för att hämta resterande två. Bjarne tar en närmare titt på kajens betongstruktur och stålbalkar under tiden. Kajen är inte i optimalt skick, det finns sprickbildningar i betongen och stora rosthål i balkarna om vartannat. Där betongen behöver åtgärdas är det spraymålat rött och gult i omgångar.

– De håller på för fullt med att rusta upp kajerna i Skandiahamnen, den här sträckan är inte åtgärdad ännu. Just nu håller de på med stora anläggnings- och förbättringsarbeten längs den yttre delen. Det är stort slitage på kajerna, det är enorma påfrestningar de utsätts för.

– Det är rejält pålat inunder, det är mindre än en meter mellan pålarna. Sen om det är slaget i botten eller friktionspålar i leran vet jag inte, säger Stefan.

Problem uppstår när arbetslaget ska sätta på plats den tredje fendern. Axeln hamnar för långt ut vilket i sin tur beror på att fendern inte riktigt trycks in mot betongen. 

– Det räcker med nån grads lutning, att det är felgjutet på baksidan där fendern stöter emot så får vi inte in den ordentligt. Axlarna, bultarna och fendrarna har alltid samma mått, säger Stefan.

För första gången under dagen förekommer viss irritation inom arbetsgänget, inte så konstigt med tanke på att alla ser situationen från olika positioner och det är centimerprecision det handlar om. De justerar hela tiden kättingen kring cylinderfendern. 

– Fendern ska väl åt höger?, undrar Rikard uppe från kajen och lägger handen på kranens fjärrkontroll.

– Ja, men först måste du höja den en 20-25 centimeter, säger Bjarne.

Rikard börjat försiktigt manövrera.

– Stopp!, säger Stefan. 

– Jag gör bara som ni säger, svarar Rikard.

– Ta det lugnt, flytta den nu cirka fem centimeter åt sidan, säger Stefan och gestikulerar. 

– Lite till, lite till, säger Bjarne och ser till så att bulten går igenom axeln och in i betongen. 

På den högra sidan har Joakim lite problem med att få in bulten hela vägen, något sitter i vägen. Troligtvis en träbit eller liknande från betonggjutningen. Han tar en kofot och börjar rensa och lyser med en ficklampa. 

– Jag gör ett nytt försök. 

Den här gången går det bättre och bulten kommer in ordentligt. 

Joakim och Rikard kopplar loss kättingen och slingen från fendern och börjar förbereda för att sätta på plats dagens sista cylinder. 

Rickard Jonsson är liksom Bjarne Hansson gammal fiskare ute på Nordsjön, men sedan många år tillbaka arbetar han på Frog där han gjort det mesta. 

– 2006 var jag faktiskt med och inspekterade just den här kajen, numera sköter jag den här kranbilen som tillhör hamnen. Under tio månader hyrdes jag också in för att arbeta på Saxkran, så jag känner till båten rätt väl.

Ny lampa på fyr

Efter att den sista fendern har hamnat på plats  återstår det någon timme av dagens arbetspass och Bjarne och Stefan bestämmer sig för att åtgärda en av de fasta fyrarna som inte ligger långt ifrån gamla Älvsborgs fästning. Den senare var i bruk mellan 1907 och 1970-talet.

– Det är lite klen belysning på en av fyrarna där ute, säger Bjarne och pekar. Vi har lite problem med den fyren, den blev påseglad för en tid sedan och är inte helt färdigreparerad ännu. Det tar en fem, sex veckor att få tag på alla reservdelar. Vi har gjort det mesta, vi väntar bland annat på batterier. Under tiden kan vi byta ut lampan mot en ledlampa, den lyser starkare.

– De här ledlamporna är väldigt bra, de sparar pengar. Vi har bytt ut till led på samtliga lysbojar. Tidigare bytte vi batterier två gånger varje år, nu dröjer det runt två och ett halvt år mellan bytena. Detta frigör tid också, det är ju bra om båten kan göra annat än att ladda bojar. Detta är den enda båten i hamnen som kan lyfta någonting.

Skydd mot fåglar

Från håll ser fyren ganska beskedlig ut men när Saxkran närmar sig är det tydligt att det är en rejäl konstruktion. 

 – Såg ni falken där uppe! Han plockade precis en mås eller vad det var från fyren. Bara det inte är en massa fjädrar och annat där uppe nu, säger Bjarne.

– En gång slängde vi ner ett stort fågelbo med ägg och allt, de bygger som bara den och det går fort. Och de skitar ner så hemskt. Det är perfekt läge för dem, vi är de enda som är här ute, fyller Stefan i.

Bjarne lägger den platta fören mot fyren och Stefan säkrar upp med trossar. Stefan plockar fram ledlampan som han redan har preppat med rundade metallstänger för att inte någon fågel ska sätta sig och skita på den. 

– De är rundade för att fåglarna inte ska skada sig, förklarar Stefan.

Bjarne och Stefan klättrar vant upp för fyrens stege och tar sig längst ut på armen. Bytet tar inte mer än några minuter, och de är snart tillbaka på arbetsbåten. Hundratalet meter från fyren ligger en flytboj som Bjarne vill kolla snabbt. Saxkran stävar dit och Stefan går ner på däck och kopplar kranens krok i en ögla på sidan av bojen.

– Den är den största bojen vi har. Den ser inte så märkvärdig ut men den är tio meter hög och lika ”hög” under. Den sitter fast i botten i en rejäl betongklump på otaliga ton via en rejäl kätting som går i en grov ögla uppe och där nere. Det händer att kättingar går av när det stormar, säger Stefan. 

Ny huvudmaskin

Bojen ser ut att vara i fint skick och den släpps tillbaka i vattnet. Behöver de kolla kättingen eller något annat så får bojen plats på det stora däcket utan problem.

Saxkran moderniserades för övrigt för två år sedan då bland annat huvudmaskinen från Volvo Penta byttes ut mot en ny.

 – Det läckte och var en massa problem, motorn hade gjort sitt helt enkelt. Nu har hon många år kvar, säger Bjarne.

När Saxkran åter går mot ”hemmakajen” vid Ryahamnen är det full aktivitet längs Skandiahamnens (containerterminalen) ytterkaj med entreprenadmaskiner och arbetslag som jobbar för högtryck. Den 900 meter långa ”södra” kajen genomgår just nu en omfattande renovering, delar av kajen rivs tills bara den grundläggande pålningen återstår och man bygger upp en ny kaj med en 30-40 centimeter tjock betongplatta. Tanken är att allt ska stå klart sommaren 2015. Den nya kajen får också förstärkningar av kranbalkarna för att förbereda för nya och befintliga super post panamaxkranar. Man håller också på att uppgradera pollarna för att säkerhetsställa de allt större containerfartygens anlöp. 

Maersk Lines enorma containerfartyg Edith Maersk med en längd på 397 meter håller på att lossas för fullt när Saxkran glider förbi.

– De på Maersk kan köra båt, de vet hur man lägger till ordentligt. Det är inte alltid de mindre containerbåtarna är lika duktiga på det om jag säger så. Det kan komma vilken del av fartyget som helst in i kajen först, säger Stefan och skrattar.

Stort upplag

En bit före klockan tre lägger Saxkran till i Ryahamnen. Träkajen som Saxkran använder är inte i det bästa skicket.

– Kajen är egentligen avlyst, den är för gammal och dålig. Men den fungerar för oss. Och här på land har vi vårt kontor, en egen liten verkstad och ett ganska stort upplagsområde, säger Bjarne och pekar på en rad färgglada bojar i olika former och färger. 

– Men det är inte säkert att vi blir kvar här. I februari eller augusti nästa år ska vi flytta till andra lokaler vid den nya bron vid järnvägen. Vi får se vad som händer, vi hade gärna stannat kvar här nere eftersom det är nära till båten och alla grejer.

[/flowy_subscriber_only]