Rikard Engström,
ordförande sjöfartsportföljen

Sjöfart är ett spännande område och som Göteborgare sägs det att man har det i blodet. Tvivlar på detta, men när man kommer från en stad där varv och hamn länge har varit, och till viss del fortfarande är, centralt så är det en viktig del och ett arv som vi har med oss.

Jag kommer inte från någon sjöfartssläkt utan har lite amatörmässigt hängt på min far och delat hans intresse för den gamla vackra, vita kustångaren Bohuslän. Ångbåten är idag drygt 100 år gammal och vårdas ömt och grundligt av ett entusiastiskt, glatt och nördigt gäng. Båten är härlig och jag har fått åka med på många turer. Men, med dagens ögon är hon väl knappast ett tekniskt underverk. Hon är byggd i stål, nitad vill jag minnas, hon bär med sig åtskilliga kubikmeter vatten till maskin, en maskin med närmast besvärande låg verkningsgrad. Hon var nog state-of-the-art när hon sjösattes, men knappast idag.

För att kontrastera ångbåten mot dagens läge har jag i mitt uppdrag i Trafikverkets Sjöfartportfölj fått göra en tur med Candelas fantastiska skapelse: en lätt kolfiberfarkost som sveper fram genom vattnet på bärplan utan svall och med mycket låg energiförbrukning, självklart med elektrisk drivlina. Där är vi idag men om 100 år kommer framtidens entusiastiska och glada nördgäng försöka hålla liv i någon av Candelas gamla bärplansfarkoster och de kommer att förundras över att den gamla tekniken faktiskt fungerar trots halvtaskiga material, låg verkningsgrad, simpla datorer och primitiv mjukvara.

Att föreställa sig var vi befinner oss om 100 år är en spännande övning. Kanske transporterar vi gods och människor i något så revolutionerande som seglande farkoster, som om det vore något nytt…

Forskning, utveckling och nya lösningar är häftigt och det går snabbt och händer mycket på många fronter samtidigt. Vi arbetar oss idag successivt bort från de fossila bränslen som för ett drygt sekel sedan ersatte segelsjöfarten och vilket möjliggjorde att man med god precision kunde ange när ångaren och godset skulle anlöpa. Transporterna blev snabba, billiga och förutsägbara. Vad som blir morgondagens fossilfria drivmedel har vi inte landat i, men mycket forskning och arbete är på gång på olika håll i världen. Kanske kommer fartyg att drivas med en kombination av maskin och segel, vilket är forskning som bland annat finansieras genom Sjöfartsportföljen.

På Vinnova har vi identifierat hamnen som en intermodal nod där sjö möter land och olika transportslag möts och samverkar för vidare transport. Det är en spännande plats ifall man som jag arbetar inom ett område som kallas Hållbar mobilitet och där vi just arbetar med de olika transportslagen. I hamnen aktualiseras många av de idag aktuella utvecklingsfrågorna. Det handlar om anlöp, om digitalisering, informationshantering, energifrågor, drivmedel, miljöfrågor, klimat och en mängd annat vilket även inkluderar sociala frågor, lagar och regelverk. Det är ett system som ska fungera i ett samspel och de nya lösningarna som ska tas fram måste fungera i denna helhet för att möjliggöra en hamn som i förlängningen ger ökad effektivitet, försörjningstrygghet och en lägre miljöbelastning.

Vi på Vinnova vill se förändringar på systemnivå i hamnen och därför vänder vi oss till er aktörer. Ser ni möjligheter till lösningar i hamnen som ni vill arbeta med och utveckla? Före midsommar öppnar vi en utlysning där vi erbjuder finansiering av förstudier för att ta fram systemdemonstratorer i hamnen. Under hösten 2024 kan ni sedan ansöka om medel för att etablera en fullskalig systemdemonstrator.

Sannolikt kommer er nya lösning att verka mossig om 100 år men vi ser fram emot morgondagens effektivare och miljövänliga framtidshamn där transportslagen samspelar sida vid sida i friktionsfri harmoni.

Välkomna med er ansökan! Läs mer på Vinnova.se