Fotograf: Sjöfartsverket/Patrik Nilsson

Kategori: Isbrytning

Avtal klart för isbrytarnas besättningar

Efter utdragna förhandlingar tecknades ett nytt avtal för isbrytarnas besättningar i onsdags kväll. Men från fackligt håll ser man en risk att anställda lämnar verksamheten.

I sommar ska Sjöfartsverket ta över drift och bemanning av de fem statsisbrytarna från Viking Supply Ships som idag driver fartygen. I samband med hemtagningen behövs ett nytt avtal för personalen ombord, som vid övertagandet flyttas från en privat till en statlig arbetsgivare. 

Förhandlingar om nytt avtal har pågått i över ett år. Lokala förhandlingar startade hösten 2022 men strandade. I början av förra året inleddes centrala förhandlingar och i onsdags, 13 månader senare, undertecknades nya avtal mellan Arbetsgivarverket och Saco-S, Seko staten och OFR.

Slitsam process

Både fack och arbetsgivare beskriver förhandlingsprocessen som tung, slitsam och komplex. Att byta från privata till statliga kollektivavtal är komplicerat. Sandra Stens, förbundsjurist hos Sjöbefälsföreningen, säger till Sjöfartstidningen att de stora stötestenarna har varit pensioner, redarskyddad tid och loss of license samt tarifflöner. Befälen på isbrytarna har idag pensionssystemet ITP Sjö som inte finns i statliga avtal. 

Sjöbefälsföreningen är inte nöjd med avtalet som tecknats. Ändå valde man att skriva på, vilket Sandra Stens förklarar med att risken att stå utan avtal vid övergången bedömdes som ett sämre alternativ. I det här avtalet har man säkrat vissa saker som annars hade riskerat att gå förlorade. 

– Totalt sett är vi inte nöjda och hade hoppats att vi skulle nå längre. Sjöfartsverket sa när vi inledde förhandlingarna att det skulle bli likvärdiga avtal. Men det är försämringar, och jag har stor förståelse för att våra medlemmar är besvikna över att inte kompenseras tillräckligt för förlusten av ITP Sjö, redarskyddad tid och loss of license. Vi tror att Sjöfartsverket kan få en utmaning att bemanna isbrytarna framöver. Men sammantaget är detta ändå ett bättre alternativ än att stå utan avtal vid övergången, säger Sandra Stens.

Säkrat extra pensionsavsättning

I det nya avtalet finns en extra pensionsavsättning som fördelas mellan de befäl som följer med när isbrytarna går över i statlig regi. Tarifflönesystemet (som facken ville behålla) finns kvar och delar av arbetstidsavtalet är enligt Sandra Stens bättre än det nuvarande. 

– Om vi inte hade tecknat det här avtalet så hade det gamla gällt i ett halvår efter övergången, men ITP Sjö, loss of license och tarifflönesystemet hade försvunnit direkt utan kompensation. Med avtalet vi nu har skrivit på förbinder sig arbetsgivaren till extra pensionsavsättningar. Vi tycker att det är för lite pengar men vi får ändå en viss kompensation, säger Sandra Stens.

Semesterfrågan är inte löst utan kommer att förhandlas på lokal nivå utifrån vissa uppsatta ramar.

Delar kvar att jobba på

Fredrik Backman, rederidirektör på Sjöfartsverket, säger till Sjöfartstidningen att det är skönt att avtalet är påtecknat och att man därigenom säkerställer fortsatt isbrytardrift. 

– Det har varit en lång och kämpig process, inte minst för besättningarna som har levt i ovisshet. Det har varit en tuff resa och jag har absolut varit rädd att folk inte ska orka ända in i kaklet. Men jag tror att det kommer att bli väldigt bra när vi väl är överens. Det är en utmaning att gå från det privata och göra ett så likt statligt avtal som möjligt, men jag är övertygad om att detta är rätt väg att gå. Jag tror att det är bra för Sverige och för en stabil verksamhet, säger han. 

Är ni nöjda med det nya avtalet? 

– Det är en start. Sedan har vi delar kvar att jobba på. Det här är ett avtal som har skrivits mellan de centrala parterna och det finns ett antal punkter som vi måste ta hem och bearbeta lokalt, säger Fredrik Backman. 

Sjöfartsverket har varit tydliga med att beslutet att ta hem isbrytardriften inte har tagits för att spara pengar, utan för att möta högre krav på totalförsvar och driftsäkerhet och ge medarbetarna större möjligheter att utvecklas i egen regi. 

– Det finns ingen besparing i detta. Sedan finns det förmåner i de privata avtalen som vi inte kan motsvara eftersom statliga regler ser annorlunda ut. Och när man tappar vissa förmåner vill man självklart ha kompensation för det, säger Fredrik Backman.

Har de anställda fått kompensation för de förmåner de tappar?

– Det är en utmaning att gå från ett privat kollektivavtal till ett statligt kollektivavtal. Vi har det statliga regelverket att förhålla oss till. Det är ju så i en avtalsförhandling, att vissa saker får man ge och vissa saker blir lite bättre. Allt kan inte bli bättre. Om utgångsläget är att ingenting får bli sämre så har det inte genomförts en förhandling, säger Fredrik Backman.

I Sjöfartsverkets treårsplan som nyligen presenterades nämns kompetensförsörjning och att myndigheten ska arbeta för att behålla och attrahera personal. 

Ska avtalen på isbrytarna vara jämförbara med övriga handelsflottans? 

– Som myndighet ska vi inte vara löneledande, men däremot ska vi ha avtal som är jämförbara med näringslivet. Det ska inte vara stor skillnad. Min förhoppning är att så många som möjligt av de anställda på isbrytarna kommer att stanna kvar. Det vore jättesynd om man söker sig någon annanstans och det skulle generera problem för oss.

Vad händer härnäst?

– Nu ska vi gå igenom avtalet med de lokala parterna och med besättningarna ombord i fartygen. Vi behöver skapa oss en förståelse och en bild av hur vi ska arbeta med det här framåt. Vi kämpar på så gott vi kan, säger Fredrik Backman.

Svårt att hitta gemensam bild

En bidragande orsak till att förhandlingarna har tagit lång tid är, enligt flera personer som Sjöfartstidningen har talat med, att parterna har haft svårt att enas om en gemensam bild.

– Den största utmaningen har varit att vi haft olika syn på verksamheten och vad den behöver. Vi upplever att vi har fått lägga väldigt mycket tid på att förklara hur det ser ut i verkligheten, säger Sandra Stens.

Oskar Lindskog, ombudsman i Seko sjöfolk som representerar matroser, kockar, motormän och reparatörer ombord, säger till den egna medlemstidningen Sjömannen att det känns väldigt bra att avtalet äntligen är klart. Han säger att det tagit mycket tid att förklara omständigheterna eftersom ombordanställda har en annan arbetssituation än övrig statligt anställd personal.

– Arbetsgivarverkets mål var att få liknande villkor som för sina övriga statligt anställda, men vi ville ju att de nya villkoren ska vara kompatibla med det som hittills varit för ombordpersonalen, säger Oskar Lindskog till Sjömannen.

Han beklagar att facken inte lyckades få in skrivningar om redarskyddad tid i det nya avtalet.

– Men så är det i förhandlingar, somligt måste man släppa, annat vinner man. Det finns andra bitar inom staten som blir en fördel för dem, säger Oskar Lindskog. 

Saco-S inte nöjda

Peter Hellberg, ordförande för Saco-S i Sjöfartsverket, är inte nöjd med avtalet.

– Det finns en hel del värden som går förlorade som vi på lokal nivå upplever att befälen inte har fått kompensation för. Pensionen är en sådan, inte minst eftersom de förlorar möjligheten att gå i pension vid 60 eller 62, säger han till Sjöfartstidningen.

Han hänvisar till en undersökning som gjordes bland befälsförbundets medlemmar veckan före undertecknandet. Enligt den sa 94 procent av medlemmarna nej till att skriva på avtalsförslaget som då låg på bordet. 

– Slutförhandlingen blev lite bättre än förslaget som fanns då, men värden som pension och sådant blev inte bättre. Jag tycker att man skrev på för tidigt, säger Peter Hellberg. 

Han menar också att det finns oklarheter i avtalet som kan leda till tvister när det väl ska tillämpas.

– Eftersom avtalstexten är väldigt brett formulerad är risken överhängande för olika tolkningar som leder till tvister som vi får ta hand om, säger han.

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]