En sjöbroder hörde av sig och konstaterade att stickordet sjömanskap saknas i min bok Havets ord. Han var ute efter en definition av begreppet. Jag svarade att Havets ord aldrig har gjort anspråk på att vara en heltäckande maritim ordlista utan snarare ett kåserande urval. Men sjömanskap nämns faktiskt i boken, i avsnittet Kapten Ensam. Det handlar om den dansk-amerikanske sjökaptenen Kurt Carlsen, som blev världsberömd vid årsskiftet 1954/55. Han var befälhavare på den sjunkande amerikanska turbinångaren Flying Enterprise utanför Irlands sydkust och vägrade in i det sista att lämna sitt fartyg, där han var ensam kvar ombord. Således ett extremt praktexempel på sjömanskap.

Sjökaptenen och författaren Gustaf Stenfelt ger en kortfattad definition i Svenskt nautiskt lexikon (1920):

Sjömanskap, praktisk och teoretisk kunskap om ett fartygs manövrerande och vad till dess tackling och utrustning hör.

Desto mer detaljerad är klassikern Sohlmans Sjölexikon (1955):

Sjömanskap (seamanship) är ett uttryck för det sätt varpå envar och besättningen i sin helhet fullgör sina uppgifter ombord i fartyg och båtar under förhållanden till sjöss. Betydelsen av s. framträder särskilt ”då det händer något”, då det blir fråga om att bärga fartyg eller gods, rädda ombordövergången o.d. S. kan grundläggas vid sjömansskolor men helt förvärvas och underhållas endast genom praktisk tjänst till sjöss. Behovet av gott s. är ej främst betingat av fartygsmaterielens beskaffenhet; det uppställes främst av havet och är därför tidlöst.

Sohlmans Sjölexikon har även stickordet sjömansarbete, som kanske speglar lite äldre förhållanden ombord:

Sjömansarbete (marlinspike seamanship), en gren av sjömanskapet omfattande allt arbete med tågvirke och wire som förekommer vid underhållet av ett fartygs tackling. S. omfattar således knopar, splitsar, bänslar, taglingar, plattingar och allt hantverksarbete med sjömansverktyg, kniv, märlspik, prickert, klädkyla, klubba och segelhandske. Färdighet i s. var förr varje sjömans stolthet och ett villkor för att kunna mönstra som matros.

En besläktad företeelse är mera hobbyartade sjömanshantverk, som jag nämner i Havets ord:

… Makramé är ett slags knoparbete, en genre som inom sig rymmer ett mycket variationsrikt sjömanshantverk. Andra sjömän använder frivakten ombord till att skapa högklassiga fartygsmodeller; talrika sådana har upphöjts till votivskepp i kyrkor längs kusten. Maskinfolk kan göra enastående ting av metallskrot. Scrimshaw, valfångarnas utsökta konsthantverk i valhörntänder och andra elfenbensliknande material, finns numera endast på maritima museer.

Vårt språkhistoriska rättesnöre Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) har en ganska omständlig definition av sjömanskap:

… sammanfattande, om allt som är vedertaget bruk inom sjömanskonsten; även om (praktisk kännedom om) sjömanskonsten eller (utövande av) sjömansyrket; även. i inskränktare användning, enbart om (en vid olika tider på olika sätt avgränsad) del av sjömanskonsten, särskilt om (praktisk kännedom om) konsten att manövrera fartyg eller farkost (ofta motsatt: konsten att navigera); även såsom benämning på undervisningsämne, vanligen innefattande läran om fartygs delar och tillbehör, läran om fartygs manövrering och praktiskt sjömansarbete.

SAOB anger 1685 som årtal för äldsta kända bruk i tryck av termen.

I sitt Sjöfartslexikon (2006) skriver sjökapten och författaren Gösta Bågenholm bland annat följande:

Gott sjömanskap är ett i grunden odefinierat uttryck som väl närmast betyder: att fatta rätt beslut med ledning av den kunskap och utbildning man har. (…) Brott mot gott sjömanskap definieras av domstolar och sjöåklagare från fall till fall och genom förutvarande prejudikat.

För den som vill fördjupa sig ytterligare i detta rekommenderas en längre text av sjörättsexperterna Hugo Tiberg och Mattias Widlund: Gott sjömanskap – om begreppets innebörd i domstolspraxis.