Välkommen till vår nya sajt!

Du läser just nu på en nyss sjösatt och från grunden nygjord webbsida. Märkte du ingen skillnad kanske? Det är okej ?

Layoutmässigt är sajten utformad för att läsaren ska känna igen sig, därför kanske inte alla lägger märke till de skillnader som finns. Vi har behållit strukturen, men i bakgrunden är allt nytt och möjligt att bygga vidare på. Vad det lider planerar vi att tillföra nytt innehåll i nya avdelningar på sajten.

Vi har tagit med vårt digra webbarkiv till den nya sajten och vid sådana manövrar kan det uppstå en del konstigheter. Om du saknar något eller ser sådant som inte riktigt verkar vara som det ska här på webben, eller har andra funderingar, så är vi tacksamma om du hör av dig. Vi arbetar kontinuerligt med att fixa till teknikaliteterna på webben men kanske inte ser allt.

Ny värld på nytt avstånd

I övrigt är det lite märkliga tider på företaget Sjöfartstidningen. Liksom andra påverkas vi genomgripande av coronavirusets effekter. Våra nya reportrar Magnus Sandelin och Christopher Kullenberg Rothvall började jobba hos oss lagom till att världen förändrades totalt av de smittobegränsande restriktionerna. Eftersom vi är som flest två personer samtidigt på kontoret enligt rullande schema har Magnus och Christopher ännu inte upplevt en enda dag när alla som jobbar på tidningen är samlade. Ingen vet när den dagen kommer.

I mina kontakter med människor som jobbar på olika håll i branschen har jag på sistone börjat höra lite nya tongångar i pratet om coronapandemin. Folk börjar bli riktigt trötta på det här nu. Trötta på stilleståndet, trötta på att jobba hemma, trötta på att varenda planerat evenemang ställs in eller görs om till ett onlinemöte … ja, ni vet. Framför allt är folk trötta på att inte träffas, och det är verkligen jag också.

Oväntat smidigt

Jag är ändå positivt överraskad av hur bra det fungerar med de onlinemöten som mer än någonsin tidigare är en del av vardagen. På redaktionen har vi för all del redan i flera år jobbat reguljärt i en av alla appar för fjärrsamarbete. Vi stämmer av med varandra med täta mellanrum via appen vare sig vi sitter tillsammans på kontoret eller befinner oss på olika håll. På de dagliga morgonmötena är vi vana vid att en eller flera deltar via länk.

Men också branschevenemang eller större möten har under coronatiden fungerat oväntat bra online (efter de sedvanliga inledande ”hur gör man för att se vilka som är med?”, ”du syns inte Monika” eller ”nu hörs du dåligt Göran”). Nu när vi inte ens behöver flytta oss från datorn kan flera av oss samtidigt lyssna på föreläsningar och liknande, sådant som vi annars bara avdelar en redaktionsmedlem till.

Räcker inte

Det som förstås inte fungerar hela vägen är att få sitt sociala behov tillfredsställt via onlinekontakter. Jag saknar ombordbesöken, snacket kring kaffeautomaten i pausen på ett seminarium, att träffa branschkollegor på en afterwork. Att krama dem jag är extra förtjust i. Armbågshälsning är ju bara för fånigt …

Framför oss ligger en sommar som för mig och de flesta andra är rensopad från resor och evenemang. Jag är redan frustrerad över alla uteblivna konserter och alla kära som jag inte kan träffa, men inser att jag jämfört med många andra mest har lyxproblem.

Jag har ju mitt jobb och min hälsa (ta i trä). Alla har det inte så väl förspänt.

Så okej, nu vill det till att vi alla härdar ut och fortsätter hålla det här trista avståndet, så att inte för många blir smittade på samma gång.

Men corona är faktiskt rena skiten.