Men så plötsligt händer det!

”Man kan undra om barn’a nå’nsin får det som vi
Om det finns jobb, om det finns mat
Om det är drägligt där de bor
Finns det får och kor och vatten och luft?”

Så sjöng Hasse och Tage i 88-öres-revyn på 1970-talet. I dag är de frågorna väldigt aktuella. Eller i alla fall mer aktuella än de var när sången skrevs.

Klimatkris, plast i haven, översvämningar, ozonhål, utrotade djurarter, skövling av Amazonas, folkmord i Jemen och Syrien. Och ovanpå det president Trump … 

Det finns mycket att oroas för. 

Inte minst att vi också fått en coronapandemi på halsen. Och som en konsekvens av den har många rederier förlorat sitt sjöfartsstöd.

Är det dags att hälsa hem och ge upp?

Självklart inte för enskilda människor, men enskilda rederier står på randen till ett tack och adjö. Andra rederier varslar och säger tack och adjö till ombord-anställd personal.

Vi måste alla ta ansvar för nästa och nästnästa generation av både barn och företag. Vi vill kunna se hur barn, barnbarn och deras barn och barnbarn – och företag ”växer upp och står i”, som Hasse och Tage sjöng. 

Och vi hoppas att de får det som vi – eller helst bättre. 

Vad gör regeringen för att de svenska passagerarrederierna nå’nsin ska kunna ta sig igenom den här pandemin? 

Inte så jättemycket hittills. 

Passagerarrederierna drabbas värst och flera har tvingats varsla. Senast Tallink Siljas varsel av 450 anställda. Det indragna sjöfartsstödet är orsaken uppger rederiet.

På just den punkten hoppas jag att barn’a aldrig nå’nsin får det som vi – eller snarare att rederierna och den svenska sjöfarten i framtiden inte får det som rederierna har det just i pandemitiden. 

Frågan om varför föreskriften om sjöfartsstöd inte tillfälligtvis ändras så att upplagda fartyg också får behålla stödet och därmed arbetstillfällena ombord, har varit på snart sagt alla läppar den senaste tiden. 

Var regeringen beredd att säga tack och adjö till den svenska sjöfarten? Sannolikt inte. Ändå – varför hände inget?

Men så plötsligt händer det! 

Precis när jag sitter och skriver detta dimper ett regeringsförslag om ett tillfälligt anpassat sjöfartsstöd ned i mailkorgen. Anpassningen ska gälla retroaktivt från den 13 mars och som längst 2020 ut.

Det har onekligen tagit tid. Redan den 16 mars i år kom ju Trafikverkets delegation för sjöfartsstöd med ett färdigt förslag till tillfällig ändring av föreskriften om sjöfartsstöd. Snabbt och enkelt hade den förändringen kunnat genomföras. 

Nu ska förslaget bara malas genom remissinstanserna och godkännas av EU-kommissionen.

Och även om svensk sjöfart länge kämpat med villkor som försvårat konkurrensen med rederier i andra länder, så har trots allt något hänt de senaste åren. Så kanske kommer framtidens svenska sjöfart få det bättre än dagens. 

Om den bara överlever coronapandemin.¶

Denna text publicerades först under vinjetten Akterspegeln i Sjöfartstidningen nr 06/20.