Helt plötsligt pratar alla om sjöfarten. Efter årets stora sjöfartsmässa DSM, Donsö shipping meet, är den överallt. I de stora nationella dagstidningarna, i radio, i sociala medier. Självaste infrastrukturministern Andreas Carlsson var på plats och invigde mässan, vilket såklart skänkte en viss tyngd åt evenemanget. Och som sjöbefäl och vd för Sjöbefälsföreningen vill jag bara utbrista: Äntligen! Äntligen är det fler som pratar sjöfart, försörjningsberedskap och vikten av svenskflaggade fartyg, förutom vi i branschen.
Under Almedalsveckan kom regeringen dessutom med glädjande nyheter. Sjöbefälsföreningen har, tillsammans med Seko sjöfolk och Svensk sjöfart i samarbetet Blå Tillväxt, kämpat många år för tre frågor: utveckla tonnageskatten, byt ut stämpelskatten mot en avgift och återställ nettomodellen.
Och efter många års lobbyarbete kom så belöningen: Regeringen meddelar att tonnage- och stämpelskatten ska utredas ”med syfte att öka svensk sjöfarts konkurrenskraft och stärka Sveriges beredskap”. Visst kan man hysa farhågor om att ännu en utredning inte nödvändigtvis betyder att det händer något. Men i det här fallet ska utredningen vara klar redan innan årsskiftet, vilket är en välkommen signal om att frågan kanske inte dras i långbänk den här gången.
Under Donsö Shipping Meet kom så en annan nyhet från regeringen. Ett förslag om ett bareboat-register ska läggas fram till riksdagen under nästa år. Bakgrunden är ett gammalt förslag från 2015 som aldrig blev verklighet. Ett bareboat-register innebär att ett fartyg kan flaggas i Sverige och sedan hyras ut till ett annat land och då flaggas i det landet utan att lämna svensk flagg. På samma sätt kan ett utländskt fartyg flaggas in till Sverige utan att lämna sitt lands flagg. Ett slags dubbelflaggning helt enkelt.
Det återstår att se vad konsekvenserna av ett sådant förslag blir, för sjöfartsnäringen och framför allt, för de svenska sjömännen. Men är det något som är viktigt att komma ihåg när diskussionen om Sveriges försörjningsberedskap svallar som högst så är det att ingen kedja är starkare än sin svagaste länk.
Att vi har tillräckligt många svenskflaggade fartyg är såklart av högsta prioritet. Men om vi inte också har kompetenta och behöriga svenska besättningar att bemanna dem med så kommer de inte långt. Att ha en mängd fartyg som är dubbelflaggade och kan kallas hem om det blir krig hjälper alltså föga om Sverige inte har tillräckligt med sjöfartskompetens. Ska vi ha en sjöfartsnäring som fungerar under kris eller krig behöver det vara attraktivt att jobba inom sjöfarten i fred.
Denna krönika publiceras också i nr 09, 2023 av Sjöfartstidningen, som kommer ut den 22 september.
Kommentarer
Ted Bågfeldt
Positivt med en debatt och politisk vilja att öka antalet svenskflaggade fartyg! Men som Oscar skriver också viktigt med kompetensförsörjningen. Att fler väljer att utbilda sig för ett arbetsliv och karriär inom sjöfarten. Det är en stor utmaning! Som exempel har polisutbildningarna under flera år fått mycket uppmärksamhet på bästa sändningstid i media med statsråd som ständigt förklarar hur viktigt det är. Trots det har det tagit flera år för dem att få ett ökat intresse för polisutbildningen. För att vi ska locka fler att välja sjöfarten så behöver vi alla hjälpas åt att sprida det till hela samhället. Inte bara till de som redan är intresserade.