[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber] [/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only]ranschmötet. Här träffas redare, rederipersonal, jurister, agenter, skeppsmäklare, bankrepresentanter och andra för att utbyta erfarenheter, mingla och lyssna på kvällens huvudtalare som i år var riksdagsledamot Johanna Rantsi (M) från trafikutskottet. 

Hon inledde med uppmärksamma värdens betydelse för branschen.

– Jag vill tacka för de 95 år som Svenska Skeppshypotek har servat oss, inte bara er redare utan även oss i hela samhället. Och stort tack för de 900 fartyg som ni har möjliggjort att segla på våra hav, sa hon.

Johanna Rantsi är född och uppvuxen på Donsö. Som liten hade hon två framtidsdrömmar; att bli prinsessa och att jobba på bensinmacken hemma på ön och få tanka båtar. Ingen av drömmarna slog in. Istället utbildade Johanna Rantsi sig till gymnasielärare och jobbade på Angeredsgymnasiet i Göteborg innan hon för två år sedan valdes in som riksdagsledamot för moderaterna.

När det var dags att välja utskott var trafikutskottet inte ens med på Johanna Rantsis önskelista, och när samtalet från gruppledaren kom blev hon först besviken.

– Sedan insåg jag att trafikutskottet inte bara har hand om vägar och tåg, det är ju sjöfart och fartyg också. När jag mötte mina fyra partikollegor i utskottet var jag snabb att säga ”jag kan ta sjöfarten”, berättade hon för publiken på branschmötet. 

I sitt tal framhöll Johanna Rantsi att den nuvarande regeringen har genomfört flera åtgärder för att stärka den svenska sjöfartens konkurrenskraft. Nyligen kom besked om att stämpelskatten slopas – ett efterlängtat besked för många rederier – och att en skeppslegodel i fartygsregistret (ett så kallat bareboatregister) ska införas. 

När det gäller att utvärdera och förändra tonnageskattesystemet menar Johanna Rantsi att detta borde ha gjorts för länge sedan. Utredningen Vågade skatter, som presenterades tidigare i år, föreslår förändringar i systemet för att fler ska kunna ingå. Frågan ligger nu hos regeringen och branschen väntar ivrigt på besked.

– Det tråkiga svaret är att frågan fortsatt bereds i regeringskansliet, sa Johanna Rantsi.

Hon sa också att det finns ett nyvaknat politiskt intresse för sjöfart generellt inom politiken. Hon menar att sjöfarten tidigare har tagits för given, men att man nu ser dess betydelse för samhället. Hon talade också om vikten av fler svenskflaggade fartyg och betonade att den frågan hänger starkt ihop med frågan om kompetensförsörjning. Hon sa att hon träffat elever som gått på sjöbefälsutbildningar, och frågat dem varför de inte valt en karriär till sjöss utan istället tagit arbeten iland. 

– Svaren jag fått är att de vill arbeta på svenskflaggade fartyg, för villkoren är bättre där, och det finns inte tillräckligt många sådana idag, sa Johanna Rantsi. 

Michael Zell, styrelseordförande för Svenska Skeppshypotek, tog mikrofonen och sa att Sverige lider av sjöblindhet. Gemene man ser inte sjöfartens betydelse.

– Det folk i allmänhet er är en lastbil som backar upp till Icabutiken. Det hänger på oss inom branschen att vid varje tillfälle kliva fram och förklara vad vi håller på med, sa han. 

Att en av de stora dagstidningarna i helgen hade en bilaga om hållbarhet, där tre Donsörederier presenterades, gladde Michael Zell.

– Det händer så otroligt mycket inom sjöfarten. Jag tror att vi är den bransch som jobbar mest med hållbarhet i praktiken. Vi har så mycket att vara stolta över, och jag tror att det är detta som nu gör att sjöfarten uppmärksammas mer än tidigare. Det här måste vi fortsätta med, sa han. 

Johanna Rantsi höll med. När hon arbetade som gymnasielärare i nordöstra Göteborg brukade de börja varje termin med att de nya eleverna i årskurs ett tog spårvagnen ut till Saltholmen och därifrån båt ut i södra skärgården.

– Varje år mötte jag elever som aldrig hade åkt båt förr, en del av dem födda och uppvuxna i Göteborg. Det säger en del om att det finns stora delar av samhället som sjöfartsbranschen faktiskt har missat, sa Johanna Rantsi. 

Arne Juell Skielse knöt ihop samtalet med stor framtidstro för sjöfartsbranschen.

– Nu ligger bollen på straffpunkten, nu måste vi sparka in den och få igång svensk sjöfart. Om industrin växer så kommer det automatiskt fler som vill läsa till sjökapten eller sticka ut till sjöss i övrigt. Det krävs lite nya båtar och det är på gång. Nu kör vi, sa han. 

[/flowy_subscriber_only]