[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber] [/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only] praktik på Bit Okland.

– You know how to tell the difference between a filipino and a swede from far distance? Frågar matrosen eleven, där de står manifoldvakt  medan lastning pågår I Brofjorden.

– No? säger eleven undrande och vänder ansiktet från den efterlängtade solen.

– You can see the swedes are always looking for and facing the sun, while the filipinos are hiding in the shadow. We have enough sun in the Philippines.

Med en mixad besättning på 18 personer (varav fyra är elever) cirkulerar samtalen ofta kring skillnader mellan olika länder och kulturer. Man lär av varandra; allt ifrån var man kan köpa den billigaste laptopen på Filippinerna till varför så få är troende i Sverige.

En extra rätt

När kocken Jörgen Språng får frågan om skillnaderna i matkultur är en utmaning, svarar han att det inte brukar vara några problem, och tillägger med ett leende att torsdagarnas ärtsoppa, den är det lika många svenskar som har problem med. Jörgen vistas  ofta på Filippinerna och har ganska bra koll på vilken svensk mat som anses vara ”oätlig” där. När sådant ska tillagas ombord, brukar han laga en extra rätt, men annars lagar Jörgen helst mat med asiatisk touch och den går hem överallt. Jörgen tillägger att som kock är inte den största utmaningen att få alla att till fullo tycka om maten, för det går inte. Nej, istället får man kämpa för att hela tiden förnya sig själv och laga näringsriktig mat med variation.

– Man får försöka låta bli att hamna i korvträsket, både för besättningens och sin egen skull, säger Jörgen.

Brofjorden är hamnen som Bit Okland ständigt återvänder till. Skärhamnsbaserade Tarbit shipping äger den kemklassade tankern på 25 000 DWT och den lokala anknytningen är stor; runtom i båten hörs de karaktäristiska västkusts-iii’na och många ur den svenska delen av besättningen kommer från Skärhamn med omnejd. Bit Okland går i charter för Preem med raffinerade petroleumprodukter och anlöper ofta de klassiska nordeuropeiska oljehamnarna.

Trampar i land

För de i besättningen som vill ta sig iland finns fyra populära cyklar ombord. Att ta sig iland innebär både rekreation och motion och lyssnar man till besättningen ombord är ett favoritmål ”Lakeside” shoppinggalleria vid Thames. Här handlas presenter till den efterlängtade familjen och man återvänder till båten med shoppingkassarna dinglande på styret. 

Specialist ombord

I maskin håller man på med kolvöverhalning och har tagit in specialkompetens i form av motorman Ted Litens. Han började sin karriär på Volvo Penta och har efter en ganska krokig väg hamnat hos Tarbit. På nittiotalet, när han jobbade för Volvo Penta kom han ombord på Tarbits båtar som representant för företaget när större jobb skulle göras på de maskiner man hade av märket Volvo Penta. Han hade redan som sexåring vetat att det var ut på sjön han skulle, efter att ha varit på otaliga studiebesök i maskinrummet på de Finlandsfärjor han tog till sina föräldrars släktingar på andra sidan Östersjön. Det var dock först när han höll på att jobba ihjäl sig iland på ett maskinföretag som han gjorde slag i saken och ringde Tarbit. Här har han varit sedan 1997 och trivs som fisken i vattnet.

– Visst dyker väl tanken på att plugga till en maskinistexamen upp ibland, men när jag tänker efter, vad ska jag med den till? Allt jag tycker är roligt får jag göra idag och att sätta mig ett par år i skolbänken för något jäkla pappers skull, det har jag ingen lust med, säger Ted som idag jobbar som ambulerande motorman och åker ut till de båtar som har större maskinjobb på gång. Här ombord skall samtliga kolvar, topplock, cylindrar och vevlager bytas och Ted gnuggar händerna och undrar när de efterlängtade reservdelarna ska dyka upp. 

Brott i rutinerna

På däck pågår det ständiga arbetet med att hålla båten i gott skick. Båsen Reynaldo Sabal delegerar det dagliga arbetet; rostknackning, slipning, målning och vaskning sysselsätter två man på heltid och ett eller två par extrahänder i form av elever. Att delta i däcksarbetet har sin poäng även för de elever som läser till befäl, som blivande styrmän är det viktigt att man är insatt i jobben som görs ombord för att så småningom kunna axla rollen hos den som leder dem. Att vara med och jobba runtom i hela båten ger även tillfälle att lära sig var ventiler sitter, hur rör är dragna, var saker förvaras och vilka verktyg som används till vad. 

De dagliga rutinerna får ibland stå tillbaka för specialjobb: en sensor i en ballasttank visar inte som den ska och behöver göras rent. Målandet avbryts och istället utrustar sig Reynaldo, vaktmatrosen och eleven med galonställ, gasmätare, pannlampa och brandslang för att gå ner och vaska tanken och utröna om det är i sensorn felet sitter. Det är ett ganska tungt jobb, nere i tanken är det mörkt och fuktigt och ljudet från brandslangens vatten som träffar skotten dånar. Men tiden går fort, man betar av cell efter cell och rätt vad det är, är klockan lunch.

Caroline Johansson

[/flowy_subscriber_only]