[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber] [/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only]– wp:paragraph –>

Bakom arrangemanget, som i år hålls för andra gången, står SMTF, Wärtsilä, Skärgårdsredarna, Svensk Sjöfart och Kompetenshuset på Öckerö. Bakgrunden är IMO:s initiativ att fira International Day for Women in Maritime den 18 maj.

– Det känns som om IMO har vaknat och vill blanda upp branschen på ett bättre sätt. Jag har arbetat i branschen i 30 år och jag kan se att det här fokuset inte fanns när jag började. Att få in fler kvinnor är viktigt och gagnar alla, säger Åse Mattsson, säljchef på Wärtsilä.

Helena Hedström, operativ chef på Styrsöbolaget, berättar om sin väg in i branschen. När hon som 15-åring började på den seglande gymnasieskolan och tremastbarken Gunilla tänkte hon att ”det här är något man bara gör ett tag”. Men det blev sjökaptensprogrammet på Chalmers, segling med Ostindiefararen och ett par säsonger på Svalbard. Hon har också arbetat iland på bland annat Salén Ship Management. 

Under sin praktikperiod på ett av Donsötanks fartyg fick Helena Hedström frågan från en agent i Rotterdam vad hon tyckte om att vara ensam kvinna ombord.

– Jag blev förvånad, för jag hade inte alls tänkt på att jag var ensam kvinna. Jag kategoriserar inte människor efter kön eller etnicitet eller annat, och det tror jag har hjälpt mig i den här branschen, säger hon och fortsätter: 

– Jag tror att vi kvinnor har jättemycket att ge den här branschen, och jättemycket att få ut av den.

Rosita Kjellberg är båtman i Sjöfartsverket och kör lotsbåt i Göteborg. Hon visste tidigt vad hon ville bli men när hon växte upp fanns inga kvinnliga båtmän.

– När jag var 18 år var det en annan kvinna som sökte en tjänst som båtman. Då sa min pappa som också var båtman att ”nu kan du nog börja om du vill”, säger hon.

Idag är åtta av Sjöfartsverkets 178 båtmän kvinnor.

Hon älskade jobbet från första stund. Älskar det fortfarande, 41 år senare. Med hjälp av bilder visar hon hur lotsbåten kör nära intill fartyg för att lotsen ska kunna borda, om det viktiga samspelet och om utmaningar i sjögång och mörker.

– Vårt jobb är att skapa möjlighet för lotsen att ta det kritiska steget ombord. Vi måste ha bra känsla för båten och för hur det stora fartyget rör sig, säger hon. 

Cajsa Jersler Fransson, Innovation & Diversity Coordinator på Sjöfartsverket, berättar om mentorprogrammet som organisationen WISTA driver i samarbete med Sjöfartsverkets Redo-projekt. Hon talade om vikten av att synliggöra kvinnor inom sjöfarten, även för varandra.

– Hela sjöfarten är ett stort manligt nätverk och vi kvinnor måste värna om varandra. Det finns kvinnor som har gått före och som vet hur man tar sig fram i branschen, säger Cajsa Jersler Fransson.

I denna första omgång av mentorprogrammet deltar elva par mentorer och adepter: medlemmar i WISTA och elever på sjöbefälsskolorna. Hur kommande omgångar ska se ut diskuteras nu.

– Vi vill växa försiktigt. Det finns olika håll att gå åt, säger Cajsa Jersler Fransson.

Elisabet Liljeblad arbetar med Sustainability & Energy Lead på Stena Teknik. Hennes väg till sjöfarten gick via en civilingenjörsexamen inom teknisk fysik och ett starkt intresse för rymden. Drivet och viljan att utforska varifrån människan kommer ledde henne så småningom till nuvarande jobbet där hon arbetar med hållbarhet och energiomställning. 

– Vid en förändring kan man ta två roller: stå bredvid och vara butter, eller följa med och pusha utvecklingen framåt. Jag vill vara med och påverka och driva positiv förändring, säger hon. 

Hon menar att samhället i stort behöver förändra sitt mindset. Vi kan inte fortsätta bränna fossila bränslen och vi behöver ändra vårt sätt att värdera framgång. 

– Om någon äger en Tesla eller har det gott ställt är skitsamma för planeten. Det som räknas är vad du vill bidra med och vad du vill göra för avtryck, säger hon.

I det sammanhanget behövs mångsidighet, vilket leder Elisabet Liljeblad in på temat kvinnor inom sjöfarten. 

– Vi behöver olika perspektiv och mångsidighet för att klara av de stora utmaningar vi står inför. Det är otroligt riskfyllt att vara beroende av en viss typ människor, säger hon. 

Ellinor Forsström är civilingenjör och projektledare på RISE. Född ute på Häradsskär i Gryts skärgård gjorde hon revolt och skulle absolut inte arbeta med sjöfart – tills hon upptäckte att det ju faktiskt var intressant. Idag arbetar hon på RISE:s maritima avdelning med forskning om alternativa bränslen och energieffektivitet, inte minst i olika vätgasprojekt.

Hon talar om sjöfartens gröna omställning och dess utmaningar.

– Idag drivs 98 procent av världshandelsflottan med fossila bränslen och 80 procent av fartygen i order, alltså framtidens fartyg, byggs för fossila bränslen. Det här är en ekvation som inte går ihop, säger hon.

Enligt Ellinor Forsström finns det för- och nackdelar med alla alternativa bränslen. Det gäller att lägga pusslet rätt. Det är också viktigt att någon vågar gå före, och enligt Ellinor Forsström hänger mycket här på mindre fartyg och färjor som går på fasta hamnar.

– Om de går i bräschen och visar att det fungerar så kommer andra att följa efter, säger hon.

Nicole Costa, senior forskare på RISE, berättade om några av projekten som hennes arbetsplats SSPA driver för tillfället.

– Flera av projekten drivs av kvinnor vilket är väldigt roligt, sa Nicole Costa. 

Seminariet modererades av Rebecca Dalén från Skärgårdsredarna. 

[/flowy_subscriber_only]