[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only]bar i sovjetiska hamnar.

Klockan 08.00 förtöjer Costa Mediterranea i kryssningshamnen Jalta. Sjömansklubbens Emma Kuznetsova och Tatjana ”Tanja” Sitalo kliver ombord. 25 unga män vill komma iland och idrotta några timmar. De transporteras till en idrottsskola, vars planer klubben får utnyttja.

Sjömännen delar upp sig i två gäng. Filippinarna spelar basketboll. Övriga bildar två fotbollslag: Flagglandets italienare mot ”resten av världen”. 

Redan klockan 18.00 avseglar Costa Mediterranea mot Istanbul. 25 sjömän har haft en vederkvickande avkoppling från stressen i arbetet och trängseln i besättningsutrymmena.  

Sjömansklubben i Jalta öppnades 1957 och dess läge var idealiskt – just där strandpromenaden och inre hamnen möts. 

Sovjetunionen upplöstes 1991. I Hugg-sexan som följde ville många sno åt sig sin del. Klubbarnas lokaler blev åtråvärda objekt. Personal kastades ut på gatan och såg sina klubbar förvandlas till kasinos. 

Även i Jalta kastade man lystna blickar på Sjömansklubben. Emma och Tanja tvingades barrikadera sig i lokalen. Sjömän och andra goda krafter försåg dem med livets nödtorft.

Vänklubbsrelation 

De lyckades bevara klubben. ITF Seafarers’ Trust anslog medel till renovering och utrustning. 1988-89 inledde Jaltaklubben och Sjöfartsklubben Kaknäs i Stockholm en vänklubbsrelation.

Sjömansklubben är en fristående stiftelse. Hamnbolagets ledning kunde inte tåla att den stod utanför dess kontroll. 2005 lät man svetsa fast ingången till klubblokalen. I sju månader stångade Emma och Tanja sina pannor blodiga mot olika rättsinstanser i det autonoma Krims huvudstad Simferopol och Ukrainas huvudstad Kiev innan de åter fick tillträde till sin arbetsplats. 

Inga demokratiska rättstraditioner

Natten till den 2 november 2007 uppmärksammades Sjömansklubbens 50-årsjubileum på ett särpräglat vis. Hamnchefen hade lejt ett obskyrt företag för att blockera ingången till klubben. Sedan dess har Emma och Tanja varit utestängda. 

I ett obevakat ögonblick smyger jag in i Sjömansklubben lokal. All inredning är borta. Ombyggnation pågår, gissningsvis till ett kasino. 

Efter tre och ett halvt år har polisen inte ens lyckats säkra Sjömansklubbens egendom. Emma och Tanja uppskattar värdet av det stulna till miljonbelopp. I stöldgodset ingår många gåvor till klubben; bl.a. från HKF och Stiftelsen Stockholms Sjöfartshotell. Där fanns även Emmas och Tanjas personliga ägodelar. 

Det enda som skurkarna inte kom över var klubbens Mercedes minivan. 

Jag följer med Emma och Tanja till polisens nye brottsutredare, Sergej Maschuk. På sitt skrivbord har han en decimeterhög bunt med utredningsmaterial i fallet. Jag påpekar att man i ett rättssamhälle borde kunna förvänta sig att polisen åtgärdar grov stöld – i synnerhet som man i detta fall vet vilka skurkarna är och var de finns. 

– Vi har inga demokratiska rättstraditioner, medger han. De skyldiga vet hur de skall slinka undan. Vi har kallat dem utan att de har dykt upp.

– Om de inte kommer självmant till förhör borde väl polisen hämta dem? 

– Pengarna styr…

En chock 

Silver Wind ankommer från ryska Sotji. Emma tar ett gäng filippinare till sportskolans basketplan medan Tanja tar ett flernationellt gäng på bussburen utflykt runt staden Jalta och dess omgivningar. 

Vid återkomsten får vi en chock. Alldeles utanför hamnporten håller en ny utomhuskrog på att inredas. Våra ögon faller på ett unikt fartygsporträtt i trä – från Sjömansklubbens stulna egendom! Emma ringer genast upp brottsutredaren. 

– Vad tror du att jag kan göra åt det..?

Yalta Sea Trade Port har mycket på sitt samvete i denna sak. Allra minst har bolaget en moralisk skyldighet att skaffa fram en ny lokal till den verksamhet som bidrar till hamnens och stadens goodwill ute i kryssningssjöfarten.

Under tiden får Emma och Tanja sköta sin kommunikation och administration på skeppsagenturen Odemaras lilla kontor i hamnens huvudbyggnad.

Oavlönade

Jag hade velat växla några ord med hamnchefen Sergej Tarakanov. Efter oräkneliga kontaktförsök via hans sekreterare låter han till sist meddela att han inte har tid och inte tänker ge mig tillstånd att följa med Emma och Tanja in i hamnområdet.

Sjömansklubben lever under knapphetens stjärna men får in lite bidrag från rederier och tacksamma fartygsbesättningar. Kryssningsanlöpen i Jalta ökar dramatiskt under sommaren och hösten. Emma och Tanja kommer att ha fullt upp i stort sett dagligen. 

Sedan några år är de oavlönade för att inte klubbens medel skall tömmas helt.

– Hur klarar ni privatekonomin?

– Vi hankar oss fram på våra mäns pensioner.

[/flowy_subscriber_only]