Det finns en handfull passagerarfartyg som på sociala medier, i synnerhet i några grupper på Facebook, väcker exceptionellt stora känslor. Ett av dem var före detta Kungsholm, som trots tappra försök att bevara fartyget för eftervärlden, i november 2015 kördes upp på stranden i Alang för att huggas upp. Innan färjan Finnjet gick samma öde till mötes 2008 pågick också en livlig diskussion på Facebook om att hon borde bli museifartyg.

Men av inläggen på Facebook att döma så är det nog få färjor som har nått den nivå av kultstatus som Viking Lines Rosella hade redan innan hon snart lämnar norra Östersjön efter 42 år. Och med hänvisning till Facebook är det uppenbart att denna ”gamla dam” blir saknad av många.

Den 8 december 2022 meddelade Viking Line om försäljningen av Rosella. Köpare är grekiska Aegean Sealines Maritime Co och enligt pressmeddelandet ska färjan gå i trafik i Egeiska havet och kommer att få namnet Anemos enligt sajten Ellinikiaktoploia.net, vilket betyder vind på grekiska. Försäljningspriset uppges till 11,25 miljoner euro.

En orsak till försäljningen är enligt rederiet att Rosellas trafik inom Viking Line har kommit till sin slutpunkt. ”Även om hon underhållits väl och håller en god standard kan hon inte i framtiden möta Viking Lines högt ställda krav på minimal miljöpåverkan, särskilt avseende koldioxidutsläpp,” skriver Viking Line i sitt pressmeddelande. Enligt Viking Line utvärderas alternativa lösningar för kortruttstrafiken till Sverige. Rosellas trafik upphör den 8 januari 2023 och leverans till den nya ägaren sker under senare halvan av januari 2023.

Början på Rosellas historia kan härledas så långt tillbaka som till mitten på 1970-talet. På den tiden var Viking Line i princip ett marknadsföringsbolag som ägdes av tre rederier, åländska SF Line, åländska Rederi Ab Sally och svenska Rederi AB Slite. Under 1970-talet expanderade färjetrafiken mellan Finland, Åland och Sverige kraftigt. Det var under denna period som rederierna började utveckla olika kryssningsprodukter, där passagerarna gjorde en tur- och returresa med samma fartyg. För att kunna utveckla dessa produkter och samtidigt svara mot en ständigt växande efterfrågan på transportresor för både passagerare och frakt behövdes allt större färjor.

Viking Lines moderrederier genomförde ett första stort nybyggnadsprogram under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Oljekrisen 1973 ledde till åtgärder för att effektivisera trafiken genom skalekonomi. Då bestod flottan av ett stort antal med dagens mått mindre färjor. Följande nybyggnadsprogram som skulle ta Viking Line in i 1980-talet fokuserade på större färjor med mer kapacitet.

SF Line hade redan tagit ett betydande steg i denna riktning med Aurella, som hade märkbart större bildäckskapacitet än de så kallade Papenburgarna, som utgjorde ryggraden i både Sallys och Slites färjeflottor. Planeringen av följande generations färjor inledde SF Line redan i mitten på 1970-talet. En storfärja beställdes från Japan 1977, men på grund av det svaga orderläget inom Finlands varvsindustri styrdes ordern till Finland genom att Finlands Bank vägrade godkänna kreditarrangemangen. Förhandlingarna återupptogs med Wärtsilä och en kompromisslösning vad gäller priset på nybygget togs fram som trots det innebar att de totala kostnaderna blev 15 procent högre. Den 17 mars 1978 tecknade SF Line kontrakt med Wärtsiläs Åbovarv om leverans av en färja med option på ett systerfartyg.

Det första fartyget fick namnet Turella och levererades den 4 juni 1979. Turella ersatte den avsevärt mindre Marella på linjen Åbo–Mariehamn–Stockholm.

Den 18 januari 1979 hade SF Line deklarerat optionen på systerfartyget som kom att få namnet Rosella. Dop och sjösättning av Rosella ägde rum den 14 augusti 1979. Rosella var det sista fartyget som byggdes på stapelbädd på varvsanläggningen vid Aura å. Därefter användes det gamla varvet i Åbo fortfarande några år på 1980-talet för utrustning, medan skrovtillverkningen skedde på Pernovarvet, det som numera heter Meyer Turku.

Rosella levererades den 25 april 1980. På grund av en sjöfartsstrejk i Finland kunde Rosella inte sättas i trafik på linjen Kapellskär–Mariehamn–Nådendal förrän den 23 maj. Ett år senare bytte systerfartygen plats så att Turella flyttades till Nådendalslinjen och Rosella till linjen Åbo–Mariehamn–Stockholm.

På 1970- och 1980-talen blev färjorna i trafiken över Ålands hav sällan äldre än tio år. De så gott som nya färjorna hade ett högt andrahandsvärde och möjliggjorde i kombination med ständigt ökande trafikvolymer finansiering av nya och större fartyg. Till exempel Turella såldes redan 1988, endast nio år gammal, till Stena Line. Rosella stannade kvar på Åbolinjen till hösten 1988, då hon ersattes av det återigen betydligt större nybygget Amorella. Rosella flyttades då till linjen Nådendal–Mariehamn–Kapellskär.

Meningen var att Rosella skulle ersättas av nybygget Isabella, men så blev det inte. Om allt hade varit som förr är det inte uteslutet att Rosella hade lämnat Viking Line-flottan redan därefter. Men allting förändrades från slutet av 1980-talet. Först fick Sally på grund av ekonomiska svårigheter nya ägare och lämnade Viking Line 1987. Sedan försattes Rederi AB Slite i konkurs 1993. SF Line var nu ensam ägare till Viking Line och bytte namn till Viking Line 1995. 

Slites fartyg såldes av konkursboet och Rosella fick hoppa in på Åbolinjen då Kalypso fick nya ägare. Innan dess byggdes Rosella om för att öka antalet hyttplatser. Nu följde en tid med olika temporära lösningar för att trygga trafiken trots att Viking Line hade otillräcklig kapacitet. Att bygga nytt var inte längre aktuellt bland annat på grund av att taxfreetrafiken inom EU skulle upphöra sommaren 1999. Osäkerheten förstärktes även av Estonia-katastrofens negativa effekt på framför allt kryssningssektorn inom färjetrafiken.

Rosella behövdes inom Viking Line trots att hon inte längre motsvarade Åbolinjens behov av varken kapacitet eller standard. För att trygga kapaciteten under högsäsong flyttades Rosella sommaren 1995 och 1996 till den tynande linjen Nådendal–Mariehamn–Kapellskär och den stora Cinderella sattes tillfälligt in på Åbolinjen. Det var ett ofrånkomligt faktum att Rosella var ett omaka par med Amorella och först 1997, efter köpet av Gabriella, fann Viking Line en permanent lösning för Åbolinjen genom att Amorellas systerfartyg Isabella kunde ersätta Rosella.

Rosella fick nu ett nytt liv som Ålandskryssaren Dancing Queen. Det var först 1997 som Viking Line kunde återuppta kortkryssningarna från Stockholm till Mariehamn efter att Athena lämnade Viking Line 1993. Men fortsättningsvis fick Rosella under högsäsong återvända till trafiken på sydvästra Finland. Viking Line hade lagt ned sin Nådendalslinje och Rosella gick i sommartrafik mellan Åbo, Mariehamn och Kapellskär. Denna sommartrafik upphörde efter säsongen 2002 och Dancing Queen-trafiken upphörde 2003, då Rosella flyttades till linjen Helsingfors–Tallinn.

Redan två år senare beställde Viking Line ett nybygge, skräddarsytt för Tallinntrafiken. När Viking XPRS levererades 2008 ersatte hon Rosella på linjen Helsingfors–Tallinn.

Viking Line hade planer på att introducera ett nybygge på linjen Mariehamn–Kapellskär som en ersättare för Ålandsfärjan, byggd 1972 och inköpt av Viking Line 1986. Den 29 januari 2007 tecknade Viking Line och det spanska varvet Astilleros de Sevilla S.A. ett nybyggnadskontrakt för en passagerarfärja med arbetsnamnet Viking ADCC. Leveransen var planerad till sommaren 2009. Ålandsfärjan såldes 2008 och i väntan på Viking ADCC flyttades Rosella till linjen Mariehamn–Kapellskär och fick svensk flagg. På grund av kraftiga förseningar i byggnationen av Viking ADCC sades kontraktet upp 2010 i enlighet med kontraktsbestämmelser om leveransförsening. Därmed stannade Rosella kvar på linjen Kapellskär–Mariehamn. År 2014 fick Rosella åländsk flagg.

Med 14 år på linjen Mariehamn–Kapellskär blev detta den längsta kontinuerliga sysselsättningen för Rosella, även om hon i några korta repriser sattes in på linjen Helsingfors–Tallinn vid dockningar.

Att Rosella var av en lyckad design visar det faktum att hon gick så många år i Viking Lines trafik och under denna tid kunde anpassas för flera olika rutter. Av den inredning som arkitekten Robert Tillberg planerade i slutet av 1970-talet finns emellertid inte längre speciellt mycket kvar efter många moderniseringar och ombyggnationer. En av de mest genomgripande uppgraderingarna av de publika utrymmena gjordes i början av 2011 då i stort sett hela däck 6 byggdes om. Då fick hon bland annat de stora, runda ventilerna akterut i stället för den tidigare raden fyrkantiga hyttventiler.