[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Rapporteringsbördan för sjöbefäl och i synnerhet befälhavare har ökat enormt, inte minst under 2000-talet. Kraven på myndighetsrapportering har i och med ISM och ISPS tagit skrivbordsarbetet till en ny nivå. Även intern rapportering har tenderat att öka i takt med att IT och avancerade kommunikationssystem har installerats. Det blir allt enklare att i realtid hålla kontakt mellan land och fartyg.

Förfarandet varierar givetvis från rederi till rederi, men i alla fall på det teoretiska planet är det möjligt att ha insikt i all verksamhet ombord så gott som dygnet runt. Detta behöver i och för sig inte vara negativt, men man får aldrig glömma vad verksamheten ombord egentligen handlar om. Besättningens viktigaste uppgift är att ta sitt fartyg från hamn A till hamn B på ett sätt som under inga omständigheter äventyrar säkerhet och miljö.

Syftet med International Safety Management, den internationella kod från 2002 som i dagligt tal kallas ISM, är uttryckligen att tillhandahålla en internationell standard för att göra management och operation av fartyg säkrare samt att skydda miljön. ISM borde ha blivit ett effektivt och nödvändigt verktyg, men har koden verkligen uppfyllt sin funktion?

Om detta råder säkert delade meningar. Det råder i alla fall inga tvivel om att ISM har inneburit radikala förändringar i arbetet ombord. Men har dessa i alla avseenden varit till det bättre?

Knappast någon ifrågasätter behovet av en ISM-kod. En grundtanke är ju att genom dokumentering definiera vem som ansvarar för vad på ett fartyg. Dessutom ska rederiets landorganisation auditeras enligt samma principer, bland annat för att undvika att tjänstemännen kan två sina händer om det inträffar något till sjöss. En person i branschen sade en gång till mig, att om man gräver tillräckligt djupt kan alla olyckor och incidenter ombord åtminstone indirekt härledas till beslut i ett styrelserum. Det ligger säkert en hel del sanning i detta.

ISM-arbetet har emellertid i en del fall urartat i en oändlig rapporterings- och dokumenteringskarusell ombord på fartygen. I stället för att göra rutinerna så enkla som möjligt har de tenderat att svälla ut till orimliga proportioner.

Under sin bedömning av manualer och proceduranvisningar borde kanske auditeringsmyndigheterna fästa mer uppmärksamhet vid om någon del kanske bara tjänar som utfyllnad eller kosmetik. Det är inte heller fel om auditören tillsammans med fartygspersonalen diskuterar vad som kan vara onödigt. Det enda som i grund och botten krävs av ISM-koden är incidentrapportering. Den utformas enligt en trestegskod: Vad har hänt, varför har det hänt samt vad göra så att det inte händer igen.

Nu verkar det i en del fall nästan som om ISM styr livet ombord och att rapporter och manualer har ersatt sjömanskap och sunt förnuft.

ISM förorsakar bara en del av allt skrivbordsarbete till sjöss. Dagens informationsteknik borde underlätta livet ombord i stället för att göra det mer invecklat. I synnerhet på trader med en hektiskt trafikrytm – vilket ju är kännetecknande för exempelvis linjetrafiken i vår närsjöfart – händer det säkert att såväl befälhavare som övrigt befäl upplever att de har viktigare uppgifter att ta itu med än att sätta sig ned framför datorn för att rapportera om något som känns irrelevant.

Oberoende av om det efterfrågas relevant information eller ej är det oroväckande om sjöbefäl upplever en betydande del av sitt arbete idag som ett betungande slöseri med tid. Det finns även en säkerhetsaspekt. För att mäkta med allt kan det kanske vara frestande för en styrman att utföra en del av skrivbordsarbetet under bryggvakten i stället för att offra en del av den väl förtjänta vilotiden efter en lång och hektisk dag av lasthantering.

Den enda hållbara lösningen är att tänka om. Inom myndighetsrapporteringen finns det säkert utrymme att rationalisera och förenkla. Det samma gäller för rederiernas interna rapportering. Vilken typ av rapportering är verkligen nödvändig och ökar säkerheten? Ingalunda all rapportering uppfyller detta kriterium.

[/flowy_subscriber_only]