[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber] [/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only]ronakris. De politiker som deltog var Johan Büser (S), Anders Hansson (M), Jimmy Ståhl (SD), Magnus Jacobsson (KD), Jessica Thunander (V), Mikael Larsson (C) och Helena Gellerman (L).

Blå Tillväxt, som är ett samarbete mellan Svensk Sjöfart, Seko Sjöfolk och Sjöbefälsföreningen, har för närvarande tre högt prioriterade frågor, informerade Rikard Engström, vd för Svensk Sjöfart i sin inledning. Det handlar om den nuvarande tonnageskattens uppgradering till ”Tonnageskatt 2.0”, att införa en stämpelavgift i stället för en stämpelskatt vid inflaggning och att säkerställa en återgång till nettomodellen.

– Politiskt sett och ekonomiskt sett handlar det om tämligen små insatser, men de skulle kunna få mycket stor betydelse för svensk sjöfart i framtiden, säger Rikard Engström.

Kenny Reinhold, ordförande för Seko Sjöfolk, informerade inledningsvis om den svåra situationen på grund av coronapandemin.

– Till den 14 mars hade vi 5.000 aktiva medlemmar i Seko Sjöfolk. Sedan pandemin slog till är det cirka 1.100 personer på Seko Sjöfolks avtalsområde som har varslats eller blivit uppsagda. Det är ungefär var femte medlem. Därutöver är det nästan 1.000 säsongsanställda som blivit av med sin anställning.

Han understryker att det inte enbart handlar om att rädda jobb utan även om att skapa förutsättningar för att på lång sikt bevara kompetens och utveckla den maritima arbetsmarknaden.

– Det finns potential i Blå Tillväxts åtgärdsförslag för en konkurrenskraftig och hållbar sjöfart. Det är en liten investering, jag brukar påstå att det är 20 miljoner, som kommer att ge en mycket stor utdelning.

Mikael Huss, vd för Sjöbefälsföreningen, lyfte i sin inledning de stora svårigheter som de ombordanställda råkat ut för vid av- och påmönstring.

– Även de som har jobben kvar har råkat ut för problem att åka till och från jobbet. Svårigheterna påverkar sjömännens psykiska status och det kan uppkomma en negativ spiral som påverkar både säkerheten och arbetsmiljön ombord. Vi hoppades ett tag att regeringar runt om i världen skulle ha respekterat våra gemensamma ansträngningar att få till stånd fri lejd för världens alla sjömän, men tyvärr har det inte blivit på det sättet.

Johan Büser betonade hållbarhet och även betydelsen av att fördjupa farleden till Göteborgs hamn.

– Det handlar om det övergripande målet att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland och däri ligger den starka ambitionen att vi också ska få mer gods till sjöss. Betraktar man sjöfarten ur ett politiskt perspektiv måste man ta med alla tre hållbarhetsdimensionerna. Fördjupa farleden så att vi kan ta emot de allra största fartygen. Vi har också en prognos på att vi kan fördubbla mängden gods till 2040 som vi transportera via inrikes sjöfart, sa han.

De deltagande politikerna, som är ledamöter eller suppleanter i Trafikutskottet, är alla väl insatta i sjöfartens stora utmaningar. Att det råder samstämmighet gällande sjöfartens betydelse för Sverige bekräftades av Anders Hansson:

– Flytta över gods från land till sjöss är något som alla partier är överens om, det kommer vi att jobba mycket för. Uppmuntra dem som byter ut fossilt bränsle till förnyelsebart är en viktig del i det hela, sa han.

Han betonade vikten av att tonnageskatten utvidgas.

– Tiden går och vi har en tonnageskatt som är alldeles för snäv.

Jimmy Ståhl lyfte bland annat betydelsen av att utnyttja de inre vattenvägarna och fick medhåll av flera deltagare.

– Vi ser att vi har halkat efter ganska kraftigt när det gäller inlandssjöfart. Vi behöver satsa på den och kustsjöfarten för att avlasta vägar och järnvägar, vi har stora möjligheter med tanke på alla hamnar som finns. Vi måste stärka sjöfarten på alla plan, vi ska satsa i hamnarna, vi ska satsa på vägar till och från hamnarna, framhöll han.

Han talade också för att mer gods kan transporteras längs kusten med roro-fartyg i stället för att gå på landsväg genom landet.

Mikael Larsson lyfte en annan fråga som även togs upp av flera andra talare.

– Det är viktigt att se helheten när det gäller transporter och transportköpare och då tänker vi på kombination av transporterna. Både sjöfart, järnväg och lastbil ihop för att kunna få ut våra varor i hela landet och till våra hamnar.

Magnus Jakobsson gick bland annat in på hur många hamnar har vi egentligen behöver på sikt, en fråga som han tror att kommer att bli stor i framtiden.

– Frågan är om det inte snart behövs en ny hamnutredning där man tittar på vilka hamnar som kommer att vara de riktigt strategiska där vi växlar upp och vilka hamnar som man behöver fundera på vem som ska ha ansvaret eller om de ens ska vara kvar. Samtalet måste föras mellan politik, kommunerna som äger hamnarna och sjöfarten.

Han uppmanade också Blå Tillväxt att uppvakta andra politiker än de som sitter i Transportutskottet.

– En del av transportfrågorna sitter ju faktiskt inte vi och tar beslut om. Jag tror att ni skulle kunna jacka upp genom att strategiskt fundera på vilka andra politiker ni vill nå.

Sjöfartsverkets finansiering berördes av flera deltagare, bland dem Jessica Thunander:

– Vi ser att transporteffektiviteten kan bli bättre och där finns till exempel farledsavgifterna som ett styrmedel som ofta hindrar en bättre transporteffektivitet. Sjöfartsverket behöver vara ekonomiskt stabilt, vi vill finansiera delar av Sjöfartsverket med anslag och ta bort avkastningskravet. Det är viktigt att farledsavgifterna inte sätts på grundval av sjöfartsverkets ekonomi, utan har andra grunder.

Helena Gellerman påminde att sjöfarten redan i sig är grön.

– Sjöfart är en del av en grön transport och det gäller att stärka sjöfarten som sådan. Sedan kan den ju bli mer grön. Hur ska vi se till att den femtedel av personalen som riskerar bli uppsagd kan bli kvar så att vi inte tappar dem, sa hon.

[/flowy_subscriber_only]