[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

När dessa rader skrivs i mitten på januari har ännu inte någon av statsisbrytarna Ale, Atle, Ymer, Frej eller Oden utfört några assistanser. Tjocka isar att plöja känns avlägset, även om viss istillväxt börjar ske i Bottenviken.

”Vanligtvis är Bottenvikens kuster islagda före jul, och även till havs brukar isen nu ha börjat lägga sig i norr. Det är bara två av de senaste 20 åren, 1991 och 2000, som haft en lika sen isläggning som i år”, skriver SMHI på sin hemsida.

Som natt och dag

Annat var det som bekant isvintern 2010–2011. Redan innan årsskiftet var samtliga statsisbrytare i farten, senast det hände var isvintern 1978/1979. Vintern kom igång tidigt i november med ihållande kyla, redan i mitten på månaden var Bottenvikens inre skärgårdar täckta med tunn fast is. Under december bredde havsisen ut sig längs kusterna med rekordartad hastighet, kring julhelgen var hela Bottenviken och Norra Kvarken samt i princip hela det svenska kustbandet inklusive Västkusten istäckt.

Sträng versus lindrig

När Sjöfartsverket kategoriserar isvintrarna utifrån ett sjöfartsperspektiv gör man det i skalan sträng, normal och lindrig. Isvintern 2010–2011 var utan tvekan sträng.

Enligt Sjöfartsverket är den grundläggande faktorn vid bedömningen av en isvinters totala svårighetsgrad havsisens utbredning. Gränsen mellan lindrig och normal isvinter går vid en isutbredning om 115 000 km2. Stränga isvintrar når över 230 000 km2. Under Isvintern 2010–2011 var isutbredningen över 300 000 km2.

Man räknar också in flera andra parametrar, däribland isperiodens längd och istäckets framkomlighet under inverkan av vind och strömförhållanden. I verkets rapport ”Sammanfattning av isvintern och isbrytningsverksamheten 2010–2011” betonar man dock att bedömningen av isvintrarna svårighetsgrad är lurigt.

Lufttemperatur

”Den maximala isutbredningen kan i vissa fall ge en falsk bild av vinterns svårighetsgrad. Stora ytor av Östersjön samt Kattegatt och Skagerrak kan kortvarigt täckas av nyis vid svag vind, minusgrader och klart väder, vilket då ger en stor maximal utbredning. Nyisen kan redan efter någon eller några dagar vara helt upplöst. Is har alltså förekommit rent oceanografiskt men inte påverkat sjöfarten”, skriver verket i rapporten.

Köldsumman, summan av antal dagar med minusgrader för en viss kuststation, har också en del brister framhåller verket. Detta eftersom köldsumman inte tar hänsyn till vindens påverkan vid vattnets värmeavgivning, inte heller till havets lagrade värmemängd och eller strålningseffekter.

Lufttemperatur

För att ge en mer överensstämmande bild med verkligheten så används en metod som tar hänsyn till havets lagrade värmemängd. Metoden bygger på så kallade Tau-värden, där man tar hänsyn till dygnsmedeltemperaturen (lufttemperaturen) X antal dagar bakåt i tiden.

”Tau-metoden kan i viss mån jämföras med en köldsumma men är mer eftersläpande och utjämnande vid extrema lufttemperaturer under en kort tid… Metoden visar mycket god överensstämmelse med den totala isutbredningen men är också ett mått på istjockleken”, skriver verket.

[/flowy_subscriber_only]