[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Det råder ingen tvekan om att lilla Åland hör till de stora sjöfartssamhällena i världen. De stolta traditionerna utgör grunden för den livskraftiga shippingbranschen i det självstyrda landskapet. Den som vill veta mer om bakgrunden till Ålands sjöfartsnäring kan ta en lärorik snabbkurs genom att besöka återöppnade Ålands sjöfartsmuseum i Mariehamn.

Arkitekttävling

Ålands sjöfartsmuseum har under de senaste åren genomgått en grundlig renovering och dessutom fått en tillbyggnad som museet har varit i desperat behov av. Den är baserad på det vinnande förslaget i en arkitekttävling, som tagits fram av Esa Kangas och Johanna Vuorinen.

Arbetet inleddes hösten 2009, och sedan dess har museet hållit stängt. Den 26 april 2012 öppnades dörrarna åter för allmänheten.

Att det har varit en lång väntan på att få öppna igen sticker inte museichef Hanna Hagmark-Cooper under stol med, men hon är påtagligt nöjd med resultatet.

– Vi pratar egentligen om ett helt nytt och modernt museum som håller världsklass, säger hon. Vi vänder oss nu till en mycket bredare publik och vi har ett betydligt mer pedagogiskt upplägg.

Pietetsfullt arbete

Hanna Hagmark-Cooper anser också att utställningen är mer professionellt uppbyggd än tidigare.

– Vi har ynnesten att ha fantastiskt fina samlingar. Våra föremål är ju av så hög klass att det är underbart att få ställa ut dem på ett sätt där de verkligen kommer till sin rätt.

Renoveringen av de befintliga utrymmena har genomförts med stor pietet och på ett sätt som visar vördnad både för byggnaden från 1949 och dess tidigare mångåriga utställning.

Den mest monumentala salen i museet är därför i stora drag oförändrad. Den är uppbyggd som ett segelfartygsdäck med poop, mesanmast – visserligen kapad för att rymmas på höjden – och kommandobrygga. Roderkistan kommer från Gustaf Eriksons fyrmastade bark Passat, som numera ligger i Travemünde. Salongen under poopdäck bärgades från Eriksons favoritfartyg Herzogin Cecilie, en fyrmastad bark som strandade i Engelska kanalen 1936 och blev vrak.

– Detta är en oerhört viktig del. Det är inte så att vi vill skuffa den i skymundan. När vi har gjort utställningarna har det varit viktigt att hålla kvar den känsla som finns i museet. Jag tror att man som besökare faktiskt också känner av att den är uppbyggd av sjöfolk och att det finns en genuin länk till de sjöfarande. Våra volontärer är gamla sjömän som har varit oerhört viktiga för att bygga upp museet.

Modernare sjöfart

Huvudentrén och museibutiken ligger i den nya delen. I dess nedre plan har museet fått nya utställningsutrymmen, där huvudsakligen den maskindrivna sjöfarten finns representerad.

Hanna Hagmark-Cooper anser att det är viktigt att museet även belyser modernare skeden inom sjöfarten på Åland och inte enbart koncentrerar sig på segelfartygens storhetstid. 

– Det är meningen att vi ska komma vidare och inte enbart tala om segelfartyg. Sjöfartens historia på Åland handlar ju om så mycket mer än bara segelsjöfart, understryker hon.

[/flowy_subscriber_only]