[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Sjöfarten i Östersjön har under flera år, via nationella, överstatliga och frivilliga initiativ, försökt minska sin miljöpåverkan. Två stora miljöutmaningar som väntar runt hörnet är partiklar och främmande organismer.

– Vi har fortfarande inte adresserat det egentliga hälsoproblemet – partiklarna, säger Carl Carlsson, miljöansvarig vid Sveriges Redareförening, SRF.

Andra stora miljöfrågor när det gäller sjöfart och utsläpp i Östersjön omfattas snart av hårdare miljöregler. År 2015 träder svaveldirektivet i kraft, om max 0,1 procent svavel (SOx) i fartygsbränslet för SECA-området. Året efter får det sällskap av det nya kvävedirektivet för NECA-området som begränsar utsläppen av kväve (NOx) för nybyggda fartyg.

– IMO:s svaveldirektiv är inte genomtänkt med tanke på att det innebär regionala särregler och därmed snedvrider konkurrensen, dessutom kan man ifrågasätta hälsoeffekterna. Kvävedirektivet gäller å andra sidan bara för nybyggda fartyg vilket innebär att det tar väldigt lång tid innan utsläppen faktiskt minskar.

Global regel för partiklar

SRF arbetar för att få till en revision på luftsidan, som stöd har man två forskningsrapporter. I en avhandling gjord av Hulda Winnes vid Chalmers Tekniska Högskola framkommer det att skiftet från tjockolja till marindiesel med lägre svavelhalt kan innebära fler och mindre, men möjligen farligare, partiklar i avgaserna. En dansk forskningsstudie ger stöd för Hulda Winnes tes.

– Det finns två skäl till att vi jobbar så mycket med revisionen av luftutsläppen från sjöfarten, om vi bortser från växthusgaser, och det är hälso- och miljöskäl. Den bästa samlade lösningen i ett första steg hade varit en gräns på max 0,5 procent svavel, en norskinfluerad NOx-fond i Östersjön där både gamla fartyg och nybyggen ingår samt att få till en reglering av partikelutsläppen. Just partikelutsläppen kommer att bli nästa stora diskussion på luftsidan, och förhoppningsvis kommer IMO att ta tag i frågan ordentligt och denna gång besluta om en global regel.

– Att få ner partikelutsläppen är en tuff teknisk utmaning för maskintillverkarna och redarna. Självklart finns gasalternativet, men det är inget kostnadseffektivt eller praktiskt alternativ för alla redare i dagsläget.

Flera internationella studier

Faran för partiklar har uppmärksammats i en rad studier. År 2009 presenterade USA:s National Oceanic and Atmospheric Administration och University of Colorado en studie som visade att handelsfartygen på global basis släpper ut nästan hälften så mycket partiklar som alla bilar i världen tillsammans. Eftersom över 70 procent av alla fartygsrörelser sker inom 250 distansminuter från land, är detta en hälsofara för kustbefolkningen, hävdade forskarna.

I en annan studie genomförd 2007 av ett forskningslag vid College of Marine and Earth Studies i Delaware framkom det att omkring 60 000 personer varje år dör i lungcancer och hjärtsjukdomar runtom i världen på grund av utsläppen från sjöfarten, främst utsläppen av partiklar.

Vid sidan om utmaningen att begränsa antalet partiklar väntar en annan stor miljöutmaning – att begränsa antalet främmande organismer som förs till Östersjön.

– Även om mycket återstår så adresserar vi idag svartvatten, spolvatten, ballastvatten och oljeutsläpp på vattensidan. Sjöfarten jobbar redan med antifouling och biofouling för att förhindra att främmande organismer förs till Östersjön, men jag tror att vi kommer att få se ett ännu större fokus på detta när vi börjar få ordning på ballastvattnet. För sjöfarten har bara löst halva sin utmaning eftersom många av de främmande organismerna åker med i sjökistor och på skrov.

[/flowy_subscriber_only]