[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber] [/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only]�grätt startades forskningsprojektet “’Rekrytering till sjöfarten – måste sjömän vara män?”, ett samarbete mellan Sjöfartsverket och RISE. Projektet, finansierat av Trafikverket, pågick från januari 2020 till april 2021 med syftet att identifiera och analysera hinder för rekrytering av kvinnor till sjöfartsbranschen och utveckla lösningar.

Nu har projektets slutrapport, ”Recruitment Equality & Diversity opportunities”, publicerats. Det är en dyster bild för jämställdheten som beskrivs i rapporten, där författarna konstaterar att dagens situation inte kan kvarstå om sjöfarten strävar efter större mångfald. Det behövs enligt författarna nya metoder, kompetenshöjande insatser och verktyg för att komma tillrätta med problemen. Rapporten identifierar tre områden som är viktiga att åtgärda för en bättre arbetsmiljö: trygghet, inkludering och motivation.

Undersökningen bygger på en enkät bland 348 kvinnor som arbetar eller har arbetat till sjöss, samt intervjuer, workshops och benchmarkstudier.

Av de 348 kvinnor som utgör underlag för rapporten är det 200 som har slutat arbeta till sjöss. De uppger flera skäl till det, skriver rapportförfattarna, men coronapandemin är en stor anledning.

Arbetsmiljö, karriärbyte, personliga och sociala skäl anges också som orsaker. 

Ur rapporten:

”Bland ’personliga skäl’ återkommer mobbing och att man tröttnat på jargongen. ’Sociala skäl’ anges inte så ofta, men handlar mycket om frånvaron. ’Familjeskäl’ om att man har eller vill ha små barn. ’Karriärbyte’ – det är många som valt att plugga helt andra utbildningar.”

25 procent av de tillfrågade anger arbetsmiljön som skäl till att ha slutat. Det handlar om den fysiska miljön, om stress och om dåligt arbetsklimat där flera också beskriver trakasserier.

Resultaten visar att kvinnor till sjöss utsätts för olika härskartekniker, sexistisk jargong, hot och våld på sin arbetsplats. 77 procent av de tillfrågade kvinnorna i enkäten uppgav att de under sitt arbetsliv i sjöfarten upplevt något eller flera av följande: blivit förminskad, trakasserad, hotad, känt sig tvungen att bevisa sig bättre än andra och bevittnat när någon annan blivit utsatt. 

”Det kan vara allt ifrån att någon enstaka gång bli kallad ”lilla gumman” till att långvarigt utsättas för både hot och våld”, skriver rapportförfattarna.

Här föreslår rapporten att rederier tar fram ett sjöfartsanpassat utbildningsmaterial som utgår från metoder för våldsprevention för att uppmärksamma beteenden och normer som behöver ändras.

Enligt rapporten erbjuder dagens sjöfartsindustri inte heller tillräckligt med säkerhet för nyanställda ombord när det gäller social arbetsmiljö. 

Undersökningen visar att 68 procent av de svarande kvinnorna började arbeta till sjöss före 24 års ålder och 70 procent har svarat att de inte visste innan de började vem de skulle kunna vända sig till om de skulle bli utsatta för trakasserier, hot eller våld. Sjöfarten behöver enligt rapporten hjälp att ta fram processer och checklistor så att varje person ombord vet var de skall vända sig om en situation med sexuella trakasserier, kränkande särbehandling eller diskriminering skulle uppstå.

Upplevelse av ensamhet och brist på stöd, är ett problem för kvinnor till sjöss konstaterar rapporten, och efterlyser stödjande strukturer på arbetsplatserna, som nätverk eller mentorsprogram.

En annan stor anledning till att kvinnor väljer att gå iland är enligt undersökningen svårigheten att kombinera jobb och familjeliv. 

Rederier kan ta fram olika lösningsförslag för ökad flexibilitet under en period av livet, skriver författarna, och exemplifierar med anpassning av scheman, ge bra möjligheter för att hålla kontakten med familjen under arbetsperioden, möjligheten att få gå ner i arbetstid eller kanske byta till någon form av kombitjänst, och att förlänga behörigheten den tid man är gravid och föräldraledig.

Brist på introduktion i arbetsuppgifterna, en sexistisk jargong och öppet ogillande från kollegor är inte unikt för sjöfarten, konstaterar rapporten, och hänvisar till siffror från Arbetsmiljöverket om att det främst är unga kvinnor (16-29 år) som drabbas och i denna åldersgrupp är det i snitt 10 procent som utsätts. Rapportens resultat tyder dock på att det är ännu vanligare inom sjöfarten.

”I vår undersökning är det 20 procent som beskriver negativa erfarenheter av den här typen redan på första jobbet och det tyder på en överrepresentation jämfört med övriga arbetsmarknaden”, skriver författarna.

Rapporten kommer att presenteras vid ett webbinarium fredagen den 4 juni.

[/flowy_subscriber_only]