[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]
[flowy_non_subscriber] [/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only]�nglighet på nya bränslen.”} /–>
Årets upplaga av Maritime Forecast to 2050 tar upp frågor kring den omfattande produktions-, distributions- och bunkringsinfrastruktur som krävs för att möjliggöra sjöfartens omställning till koldioxidneutrala bränslen.
Rapporten presenterar också en uppdaterad överblick av regelverk, drivande krafter, framtida teknik och kostnader för att minska sjöfartens koldioxidutsläpp. Den modellerar två vägar för dekarbonisering – Nuvarande IMO-ambitioner till 2050 respektive fullständig dekarbonisering till 2050. DNV förutspår i rapporten en framtida energimix bestående av ett antal både fossila och koldioxidneutrala bränslen, där fossila bränslen gradvis fasas ut till 2050.
Tillgången problemet
Vid lanseringen av rapporten sa Knut Ørbeck-Nilssen, vd för DNV Maritime, att den verkliga utmaningen inte gäller tekniken ombord.
– Fartygstekniken kommer att vara tillgänglig inom tidsintervallet tre till åtta år beroende på vilket bränsle det gäller och inom vilket segment man är. Den verkliga utmaningen är tillgången på koldioxidneutrala bränslen i hamnar runt om i världen. Sjöfarten kan inte ensamt lösa detta. Vi måste nå andra industrier, politiker, olika myndigheter i olika regioner för att verkligen få igång detta.
DNV förutspår bland annat i rapporten att de teknikinvesteringar ombord som krävs för scenarierna kommer att variera mellan 8 och 28 miljarder USD per år 2022–2050 beroende på bränsletyper. Därtill krävs investeringar på mellan 30 och 90 miljarder USD per år till 2050 för bränsleförsörjningskedjorna på land.
Rapporten kan laddas ned från denna länk.
[/flowy_subscriber_only]