[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Det finns stora förhoppningar om att konventionen skall bli ett kraftfullt verktyg för att få bort avarterna och därmed gynna seriös sjöfart. 

Idag har 47 nationer med tillsammans 73 procent av världshandelsflottan skrivit under konventionen som innebär att fartyg skall ha ett certifikat som visar att det uppfyller vissa krav på arbetsvillkor för de ombordanställda, att inredning och mathållning håller minst en viss standard och att sjöfolket har tillgång till hälso- och sjukvård och socialt skydd.

Eftersläntrare

Konventionen träder i kraft i ett land ett år efter att landet skrivit under. För en del som varit sena innebär det att konventionen nationellt träder i kraft vid ett senare datum. Finland är ett exempel där konventionen börjar gälla först den 9 januari nästa år.

Det finns även stora sjöfartsnationer som USA, Kina, Hongkong, Taiwan och Sydkorea bland de som ännu inte har skrivit under. 

Oavsett var ett fartyg är flaggat kan det dock fastna i en hamnstatskontroll och måste då visa att det uppfyller kraven.

Nationell lagstiftning

MLC har tolkats och skrivits in i nationella lagar vilket inneburit ett komplext arbete inte minst för rederier med fartyg under flera flaggor och klassningssällskap som inspekterar fartyg på delegation av flera flaggstater.

Komplexiteten har lett till att ILO uppmanat medlemsnationerna att visa ett visst överseende vid inspektioner av fartyg de första 12 månaderna efter att flaggstaten ratificerat konventionen.

Det är också en utmaning för hamnstatsinspektörer som nu förutom de traditionella säkerhetsinspektionerna måste sätta sig in i frågor som löne- och anställningsavtal.

[/flowy_subscriber_only]