[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

På den första dagen av Sjöfartsmässan vid sjöbefälsskolan Aboa Mare i Åbo presenterade Kjell Weppling på Nordkalk den senaste utvecklingen inom torrskrubbertekniken. Han säger att torrskrubbern är en färdig produkt och att anläggningar är i bruk på skogsproduktfartygen Cellus och Timbus, som går i trafik för Södra Cell, samt på det kanadensiska roro-fartyget Oceanex Connaigra.

– Nordkalk har sedan 1980-talet jobbat med rökgasreningsfrågor. Det började efter det att man började tala om surt regn och svavelnedfall. Då var kalkbaserade absorbenter i nyckelposition, förklarar Kjell Weppling, och tillägger:

– På absorbentsidan har vi nu överfört detta till den marina sektorn i och med att svaveldirektivet blev aktuellt.

Beprövad teknik

Kjell Weppling säger att torrskrubbertekniken redan är väl beprövad på anläggningar iland.

– Vår teknik baserar sig på de landbaserade lösningar som finns i drygt 300 anläggningar över hela världen. Fartygsversionen är mindre och lite mer sofistikerad av den enkla orsaken att storleken och vikten annars blir ett problem, berättar Kjell Weppling.

I en torrskrubber använder man släckt kalk som absorbent.

– Den kalksten som man bryter bränns och då får man bränd kalk. När man sedan tillför vatten i styrda mängder får man ett torrt, vitt pulver som kallas släckt kalk.

Granuler

I torrskrubbern används en granulerad produkt, små kulor av släckt kalk i fraktionen två till fem millimeter, bland annat för att slippa eventuella problem med kalkdamm.

Enligt Kjell Weppling fungerar en torrskrubber bäst för upptag av svavel från temperaturer över 270 grader.

– Framför allt i området 300 grader till 380 grader är den väldigt effektivt. Vad som händer är att vi får en kemisk sorption där vi binder svaveldioxid och får som slutresultat huvudsakligen gips. 

Han säger att anläggningen inte sänker rökgasernas temperatur.

– Då finns möjligheten att installera SCR direkt efter skrubbern utan behov att värma rökgaserna på nytt.

Återanvänds

Rökgaserna leds in genom reaktorn, som är fylld med absorbenten. Vidare består anläggningen av behållare för färsk respektive använd sorbent. Från silon med oanvända granuler blåses de upp i en toppsilo på anläggningen och går gravimetriskt genom den, styrt av ett uttag som bestäms av motoreffekten. Från reaktorn leds den vidare till en behållare för använt material.

– Det som skiljer den här metoden från alla andra alternativ är det att den inte flyttar svavlet från ett ställe till ett annat. Det fångas i absorbenten som vi sedan tar iland och strävar till att återanvända i olika industriella processer. Den fångar också partiklar effektivt.

Ingen egen skrubber

Nordkalk levererar inte själv någon skrubberutrustning utan samarbetar med det tyska företaget Envairtec.

– Vi fokuserar på det som vi tycker att vi kan bäst, det vill säga absorbentbiten.

Tillverkningen av granuler sker på strategiskt belägna platser och sedan sköter logistikcentra om att fartygen får materialet när de behöver.

– I dagens läge har vi valt att uppföra en ny granuleringsanläggning i Landskrona. Den är relativt centralt placerad med tanke på fartygens rutter. För det behov som finns i Finland etablerar vi ett logistikcenter vid vår fabrik i Sibbo.

Två fartyg

Kjell Weppling säger att det inom europeiska ECA finns två fartyg med torrskrubberanläggningar ombord. Timbus och Cellus går i trafik för Södra Cell och har en maskineffekten på närmare 4.000 kW. De använder ett bränsle med omkring en procents svavelhalt. De fick sina skrubbrar i januari respektive februari i år och har kört sedan dess. De certifierades från den 1 juli av DNV GL.

Ombord förvaras absorbenten i siloanläggningar och Nordkalk har ”turn key”-avtal med kunden om påfyllning och tömning. För dessa fartyg är förbrukningen av kalk mellan 30 och 40 ton per månad och fartyg.

[/flowy_subscriber_only]