[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Under 2013 har fenomenet utflaggningar tagit en ny riktning, och även börjat ske inom färjetrafiken – en utveckling som oroar de svenska fackförbunden.

Nyligen sade svenska TT-Line AB upp 70 ombordanställda sedan rederiet förlorat ett bemanningsavtal för färjan Nils Dacke med moderbolaget i Tyskland. Och för någon månad sedan medgav Stenas koncernchef Dan-Sten Olsson i en artikel i Göteborgs-Posten att Stena Line tittar på billigare besättningar som en del av lösningen för att råda bot på fem år av förluster.

– Billigare besättningar och enklare villkor under annan flagg – det är svårt att motstå.

Lägg till att finska Viking Line i början av året meddelade att man vill registrera svenskflaggade Viking XPRS i Estland och Rosella i Finland, fartygen har 330 ombordanställda. 

Sparkar iland besättningen

Kenny Reinhold, ordförande för Seko Sjöfolk, är starkt kritisk till att även nu färjerederierna börja brata om ”billigare besättningar” och agera därefter.

– Det är alltid oroligt och osäkert när vi måste försvara anställningsförhållanden med fackliga åtgårder. Dan-Sten Olsson har ju gjort liknande utspel tidigare och vi får nu se hur rederiet kommer att agera. Men vi kommer att ta strid om de ska flagga ut båtarna men ändå köra på samma linjer till och från Sverige. Här har vi stora möjligheter att faktiskt påverka. När det gäller Viking Line så ställde sig allt på sin spets tidigare i år men de gick med på att ta hand om besättningarna efter förhandlingar, det är ju flera hundra personer det handlar om, säger Kenny Reinhold och fortsätter.

– TT-Line vill ju köra mellan Trelleborg och Świnoujście med Nils Dacke, och för att kunna få samma lönenivåer som på Unity Line och Polferries väljer man att flagga ut och sparka iland de svenska ombordanställda och inte ta hand om dem. Men vi har kommit överens med de polska och tyska facken att lönenivåerna ska hållas uppe. Vi kan inte hindra att fartyg flaggar ut men de ska konkurrera med samma lönenivåer i Östersjön.

Viktiga steg

Just samarbetet med de andra fackförbunden i Östersjön tror Kenny Reinhold är en del av lösningen för att rädda svenska sjömansjobb.

– I slutet av oktober höll vi ett stort fackligt möte i Köpenhamn med sjöfolk och hamnarbetare runtom i Östersjön, inklusive Norge. Vi enades om att hitta en gemensam plattform där den högsta lönenivån ska gälla på besättningarna, det vill säga om ett fartyg trafikerar mellan Sverige och Polen ska nivån på de svenska kollektivavtalen gälla. Polen och de baltiska staterna såg det som positivt men ryssarna knorrade lite. Man ska inte kunna konkurrera i Östersjön genom att dumpa sociala förmåner och löner, och fortsätter:

– Man ska komma ihåg att det i princip bara är Stena Line och Destination Gotland som är svenskägda bland färjerederierna i Östersjön. Det är givetvis lättare för oss påverka utvecklingen inom dessa, därför är det här samarbetet med de andra fackförbunden jätteviktigt.

Enligt Kenny Reinhold är fackförbundens målsättning att även sprida kampen för nivån på kollektivavtalen till länderna kring Nordsjön.

– Det är målet och liksom i Östersjön kan det bli tal om vissa regionala lösningar på grund av till exempel lagstiftning. 

Avtal med över 125 fartyg

Seko Sjöfolk har i skrivande stund avtal med 60-70 fartyg som inte är färjor (till exempel tankfartyg och torrlastare) och avtal för besättningarna på 40 utflaggade fartyg. Totalt rör det sig om 1.000 anställda som arbetar inom Sekos avtalsområde. På färjesidan har Seko avtal med 25 svenskflaggade fartyg, 5.000 anställda omfattas av avtalen.

På färjesidan finns det för övrigt 24 rutter till och från Sverige som trafikeras av sammanlagt 64 fartyg och tolv operatörer.

[/flowy_subscriber_only]