[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

säkerhet – Alla talar säkerhet men det är få som verkligen har det, säger Fredrik Pettersson, chef för sjösäkerhetscentret på Åland som var värd för International Association for Safety and Survival Training, IASST:s seminarium nyligen.

– Det finns en risk att man invaggar sig i falsk säkerhet och tror att allt är under kontroll. Var och en skall nog lite rannsaka sig själv, säger Pettersson.

En av de svaga punkterna i både regelverket och praktiken nu är att räddningsplanerna och utrustningen inte beaktar isförhållanden. Sådana har vi haft över stora delar av Östersjön de senaste två vintrarna, säger Pettersson.

Frågan kom upp också på seminariet i Mariehamn då Nick Hughes från den brittiska olycksutredningscentralen för sjöfart MAIB konstaterade att öppna livbåtar kanske inte är det riktiga i vinterförhållanden.

Hughes är en av fem ledande utredare vid MAIB som tack vare sina lätt tillgängliga och grundliga olycksrapporter blivit en värdefull källa för säkerhetsintresserade världen över. 

Ingen domstol

– Vi försöker vara väldigt grundliga och komma underfund med både vad som hänt och varför det hänt, säger Hughes. 

– Meningen är att man skall kunna dra lärdomar, inte peka ut de skyldiga eller vem som skall betala. 

Säkerhetsutrustningens brokighet är ett problem som man har uppmärksammat på MAIB. 

– Standardisering skulle vara en fördel men det är också rätt komplicerat, som tillverkarna har påpekat. Utvecklingen i branschen är ofta så snabb att reglerna kommer först i efterskott. Vårt viktigaste budskap är att man skall förstå vad man kan göra med sin utrustning och hur man använder den på rätt sätt, säger Nick Hughes.

– Med alla sjöfartens regelverk blir procedurerna ombord ofta komplicerade, speciellt på de större fartygen. Vi vill uppmuntra rederierna att skapa enkla procedurer som besättningarna kan förstå och följa intuitivt och som fungerar, säger Hughes. 

Teknikens utveckling har också fört andra utmaningar med sig. En fransk utbildare säger på seminariet att evakueringen vid en stor katastrof kan gå någorlunda med de första femhundra människorna, men resten är upptagna av att filma med mobilen, skriva e-post och uppdateringar och sälja sin historia till teve. För myndigheterna betyder det sannolikt mera jobb.

Inlärningens moder

En brist är att det inte krävs i STCW95 att besättningarna förnyar sina säkerhetsutbildningar med jämna mellanrum.

– Man vet ju med sig själv hur det är med något som man lärt sig för flera år sedan, säger Fredrik Pettersson.

– Det skulle ju vara bra för alla oss sjösäkerhetscenter om det skulle finnas internationella regler på att man skall gå vissa kurser vart femte år till exempel. IASST:s ordförande Hilmar Snorrason från Island är inne på samma linje.

– Det borde finnas ett krav på repetitionsövningar oavsett vilken typ av fartyg det gäller, säger han. 

– Det finns nationella regler, men det borde finnas internationella. 

– Visst är det bra att vi tränar på land och det förbättrar säkert säkerheten. Men jag tycker också att det skall tränas ombord, säger Snorrason.

[/flowy_subscriber_only]