[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]
[flowy_non_subscriber] [/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only]fter och utökat ansvar som kräver mer resurser. Det handlar om miljöövervakning lika mycket som om de återkommande uppdrag myndigheten utför för den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Frontex. Sammantaget är det mycket att göra jämfört med antalet personer som ingår i Kustbevakningens organisation.
Resultatet blir exempelvis att vi bara har övervakning av våra stora dricksvattentäkter, Vänern, Vättern och Mälaren, två veckor per månad. Om en incident inträffar kan inställelsetiden dit vara lång om ingen beredskap finns just då.
Kustbevakningen arbetar utifrån en så kallad kombinationstanke, som innebär att beredskapen för miljöräddningstjänst till sjöss kombineras med olika insatser kopplade till sjöräddning och sjöövervakning, brottsbekämpning och krisberedskap i syfte att effektivt använda resurser. Kombinationstanken innebär dock att resursbrist inte på ett enkelt sätt kan kopplas till specifika uppdrag, utan i stället att förmågan inom samtliga uppdrag påverkas.
Kustbevakningen har varit tydliga i sina äskanden men regeringen har ignorerat deras rop på hjälp. Kustbevakningens personal behöver utökas, fordonsflottan förbättras men framförallt, ska målen om en fossilfri flotta uppnås krävs investeringar. Ändå väljer regeringen att utöka uppdrag i Frontex men även när det gäller brottsbekämpning och totalförsvar, utan att ge myndigheten förutsättningarna att kunna göra sitt jobb. Det är en omöjlig ekvation, lika lätt som att koka soppa på en spik.
Sedan 2019 lyder Kustbevakningen under en ny kustbevakningslag. När regeringen skickade ut förslaget om en ny lag skrev man att den skulle möjliggöra fler och bättre ingripanden och att samhällets resurser till sjöss skulle kunna användas bättre. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Tidigare kunde Kustbevakningen kontrollera och rapportera fritidsfiske från bryggor, öar och stränder. Men i dag måste Kustbevakningen tillkalla polis om de anar oråd. Det gäller även till exempel jakt på öar. Var det verkligen så här det var tänkt – det vill säga att en myndighet behöver ringa in en annan när man själv är den som befinner sig till sjöss?
Ibland kan beslut få oönskade konsekvenser. Då kan det behövas ett omtag. Inte hela lagen, men smärre justeringar. När små, så kallade barnsjukdomar, är åtgärdade kan man avvakta några år för att göra en större utredning.
Kustbevakning, polis och tull har samarbetat i hamnar för att förhindra att stöldgods lämnar landet. Jag har själv varit med. Det var jätteintressant och också spännande. Men en sak som då blev tydlig var att sekretessen mellan myndigheter skapar problem i vardagen. De olika myndigheterna har också stora skillnader i olika verktyg i sitt arbete. Den ena brottsbekämpande myndigheten får till exempel använda en app men den andra myndigheten får inte använda den eller liknande. Det är inte särskilt effektivt; vi vill ju ha en effektiv brottsbekämpning.
Vi moderater ser Kustbevakningens viktiga jobb. Därför har vi satsat 30 miljoner mer än regeringen i budgeten i höstas. Vi vill också se en översyn av Kustbevakningens arbetsuppgifter och förslag till hur myndigheten bör resurssätta, personellt och materiellt, och prioritera det breda uppdrag myndigheten kommer att ha framgent.
Alexandra Anstrell (M)
Riksdagsledamot Stockholms län