[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Den 31 mars 2017 förliste bulkfartyget (Very Large Ore Carrier, VLOC) Stellar Daisy om 266.141 dwt i full last på resa från Ilha Guaíba i Brasilien till Qingdao i Kina. Fartygets var då mitt i Sydatlanten mellan Uruguay och Sydafrika. Av fartygets 24 besättningsmedlemmar räddades endast två.

Snabbt händelseförlopp

Haveriutredningen genomfördes av sjöfartsadministrationen i flaggstaten Marshallöarna. Enligt haverirapporten är den sannolika orsaken till haveriet att Stellar Daisy snabbt fick kraftigt babords slagsida efter en omfattande strukturell skrovskada som resulterade i förlust av flytkraft och okontrollerad vattenfyllning av tankar och lastrum. Strukturen antas först ha gett vika i babords barlastvattentank nummer två för att sedan leda till att andra strukturer snabbt gav vika med vattenfyllning av flera barlasttankar, kofferdamar och lastrum som följd.

Att skrovstrukturen kollapsade berodde sannolikt på en kombination av faktorer, enligt utredningen. Till dessa hör att skrovets strukturella hållfasthet försämrats över tid bland annat på grund av materialutmattning, korrosion, oidentifierade strukturella defekter och de krafter som påverkade skrovet under de aktuella väderförhållandena.

Vädret var inte extremt, vindstyrkan var 7 beaufort från sydost med sex till nio meters våghöjd i kombination med dyning från sydsydväst.

Ombyggd

Stellar Daisy byggdes 1993 i Japan som en enkelskrovs råoljetanker (VLCC). Hon byggdes om till bulkfartyg i Kina 2008. Fartyget hade innan dess bytt klass från ClassNK till Korean Register of Shipping. En analys med finita elementmetoden (Finite Element Analysis, FEA) visade då att det fanns ett antal områden där påfrestningarna i skrovet blev höga, men att den konverterade designen var inom gränsvärdena för alla lastförhållanden.

Under ombyggnationen konverterades centertankarna till lastrum och vingtankarna till barlasttankar. De stora vingtankarna ökade risken för en ödesdiger strukturell skada och förlust av flytkraft vid vattenfyllning om fartyget var lastat, kan man läsa i rapporten. 

Försvagad skrovstruktur

Haveriutredningen påpekar att fartyget byggdes för en förväntad livslängd på uppskattningsvis 20 år. Den FEA som utfördes i samband med konverteringen till bulkfartyg tog inte i beaktande materialutmattning och korrosion utan utgick från ursprunglig hållfasthet. Under dockningar hade ett betydande antal sprickor i strukturen uppstått i vingtankar och kofferdamar.

Haveriutredarna anser att utvärderingen av vad som hade förorsakat skadorna inte utreddes tillräckligt och att man inte heller identifierade potentiella defekter i den konverterade designen. Det togs heller inte fram någon lämplig reparationsplan. Reparationerna utfördes genom att byta ut de defekta strukturerna med nytt material. Kombinationen av gammalt och nytt stål kan, enligt rapporten, också ge upphov till områden med påfrestningar.

Sammantaget kan detta ha lett till att sprickorna blev större i den försvagade konstruktionen på grund av fartygets rörelser i sjögången. Bottnen i barlastvattentank 2 kollapsade och det uppstod ett minst 15 kvadratmeters hål. Sedan kollapsade även andra strukturer i skrovet på grund av de ökande påfrestningarna, trots att fartyget enligt beräkningarna borde ha klarat sig med en vattenfylld barlastvattentank även i full last.

[/flowy_subscriber_only]