Juno stävar in mot slussen i ­Forsvik, strax utanför Karlsborg vid Vätterns ­västra strand.

Fotograf: Christopher Kullenberg Rothvall

Kategori: Kultur

Klassikern som är bra på att ta stryk

Hon kallas för världens äldsta registrerade fartyg med övernattningsmöjligheter. I år är det 150 år sedan klassiska passagerarfartyget Juno inledde trafik på Göta kanal, en rutt där trånga passager och bottenkänningar är vardag.
Sakta stävar Juno in mot slussen i Forsvik, strax utanför Karlsborg vid Vätterns västra strand. Fartyget är ute på ännu en fyra dagar lång resa på Göta kanal från Stockholm till Göteborg. Från ingenstans sluter plötsligt ett sällskap upp lagom till att fartyget glider in i slussen. De har med sig instrument och bjuder på sång och musik, delar ut blommor till fartygets passagerare och besättning, samt står med flaggor från länderna som passagerarna kommer ifrån. I snart 100 år har den kristna släkten Kindbom samlat sina vänner från frikyrkorna runt Karlsborg och mött fartygen med sång i Forsvik, oavsett väder i det som är Göta kanals äldsta sluss, byggd 1813.

[flowy_not_logged_in] [flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link] [/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.

[/flowy_non_subscriber] [flowy_subscriber_only]–>

Sakta stävar Juno in mot slussen i Forsvik, strax utanför Karlsborg vid Vätterns västra strand. Fartyget är ute på ännu en fyra dagar lång resa på Göta kanal från Stockholm till Göteborg. Från ingenstans sluter plötsligt ett sällskap upp lagom till att fartyget glider in i slussen. De har med sig instrument och bjuder på sång och musik, delar ut blommor till fartygets passagerare och besättning, samt står med flaggor från länderna som passagerarna kommer ifrån. I snart 100 år har den kristna släkten Kindbom samlat sina vänner från frikyrkorna runt Karlsborg och mött fartygen med sång i Forsvik, oavsett väder i det som är Göta kanals äldsta sluss, byggd 1813.

– Det är liten av en happening här i Forsvik. De gör detta för alla kanalbåtar som passerar från båda hållen. Väldigt speciellt, säger Christopher Johnsson Eitrem, befälhavare på Juno.

På Juno finns 31 passagerare och en besättning på tolv personer. Det är resans tredje dag när Sjöfartstidningen kliver ombord för att följa med en bit på vägen.

Strömt och svängigt

Strax efter slussen i Forsvik väntar en av de största utmaningarna på hela resan för Christopher Johnsson Eitrem och hans besättning. Det handlar om trånga Billströmmen, en av få platser i kanalen där det är strömt. En skarp sväng gör inte passagen lättare. Jungman Leo Carlsson tar tag i en tamp som han kastar iland till matros Ruben Lundström som hoppat i land.

– Vi använder tampen för att kunna komma runt, svängen är för skarp annars. Vi flyttar tampen till pollare efter pollare tills vi kommit runt, säger Leo Carlsson.

Svängen gick galant.

– När vi gick åt andra hållet på förra resan var det nästan lite obehagligt. Det har varit ganska höga flöden sista tiden så det blev som flumeride, säger Christopher Johnsson Eitrem.

  • Juno stävar in mot slussen i ­Forsvik, strax utanför Karlsborg vid Vätterns ­västra strand.

    Fotograf: Christopher Kullenberg Rothvall

  • Sedan 1926 har den religiösa släkten Kindbom sjungit för de passerade kanalbåtarna vid slussen i Forsvik. De har med sig instrument och bjuder på sång och musik, delar ut blommor till fartygets passagerare och besättning. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Christopher Johnsson Eitrem, Junos befälhavare. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Besättningen på Juno. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Jungman Leo Carlsson hanterar trossen ombord och matros Ruben Lundström lägger den runt pollarna i land för att Juno ska kunna svänga igenom trånga passagen Billströmmen. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall

Trion på kanalen

Juno är ett av de tre kanalfartygen som Rederi AB Göta Kanal bedriver kryssningstrafik med. De andra två är Wilhelm Tham från år 1912 och Diana från 1931. Juno är äldst i trion och byggdes redan år 1874 på Motala Werkstad. Fartyget fyller 150 år under 2024 och är världens äldsta fartyg med övernattningsmöjlighet och som fortfarande är i drift.

– Det känns lite speciellt, man känner verkligen att man har hand om någonting speciellt när man arbetar här, säger Christopher Johnsson Eitrem.

Det har hänt mycket med Juno under de 150 år som fartyget funnits. Skrovet är byggt av järn och var ursprungligen svartmålat med en vit rand upptill. Juno hade ursprungligen bara en passagerarhytt som var belägen på övre däck. Hon var ursprungligen utrustad med en tvåcylindrig kompoundångmaskin om 60 nominella hästkrafter som gav fartyget en hastighet av nio knop. Därefter har fartyget byggts om kraftigt vid ett flertal tillfällen, bland annat år 1905 på Beckholmen i Stockholm då hon fick nya raka skrovsidor med runda ventiler och ny överbyggnad i järn med bland annat matsalong, ny inredning och elektrisk belysning. År 1956 blev Juno motoriserad med två dieselmotorer av fabrikatet Penta på 330 hästkrafter och år 1961 fick hon sitt nuvarande utseende genom en ­större ombyggnad på Karlstads Mekaniska Verkstad där däckshuset förlängdes föröver samtidigt som den stora masten med lastbom togs bort.

År 2001 övergick Juno i Strömma Turism & Sjöfarts ägo genom att företaget köpte upp Rederi AB Astrea. Fyra år efter det blev Juno K-märkt av Statens Maritima Museer.

  • Juno med Vadstena slott i bakgrunden.

    Fotograf: Okänd fotograf/ Sjöhistoriska museets verksamhetsbilder

  • Juno på Göta kanal vid Motala i juli 1952.

    Fotograf: Dag Almén

  • Juno

    Fotograf: Okänd fotograf/ Sjöhistoriska museets verksamhetsbilder

Gjorde comeback efter 22 år

Efter passage genom Spetsnäskanalen fortsätter Juno färden mot Göteborg på sjön Viken som ligger belägen 91,8 meter över havet. Efter drygt två timmar styr Christopher Johnsson Eitrem in i nästa del av Göta kanal som tar sin början i Tåtorp. För honom har den här säsongen på Juno varit lite av en comeback. Han har arbetat med utbildning inom marinen i Karlskrona under de senaste åren, men har ett förflutet på kanalen.

– När jag pluggade till sjökapten för 22 år sedan arbetade jag här och kände att någon gång måste jag tillbaka. Sedan har det inte passat så bra att ta ett sommarjobb, men nu blev det av, säger han.

Pandemin blev ett hårt slag för Rederi AB Göta kanal som inte kunde köra på två år. Men nu har de kört två säsonger varav 2023 blev en toppnotering.

– Det har varit en jättebra säsong och vi har ökat med ungefär 7 procent mot 2019 som vi anser är ett normalår, säger Fredrik Duveskog, affärsområdeschef för Stromma Gothenburg & Rederi Göta Kanal.


Fredrik Duveskog, affärsområdeschef på Stromma Gothenburg & Rederi Göta Kanal, är nöjd med säsongen 2023 som inneburit en ökning med 7 procent mot år 2019 som de anser vara ett normalår. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall.

Även om det var många svenskar ombord på Juno när Skärgårdsredaren åkte med, så lockar resan många utländska turister.

– Vi ligger på mellan 60 till 65 procent internationella gäster som åker med oss. Tyskland är vår största utlandsmarknad, sedan är vi även stora i Norge, Danmark och Storbritannien. Länder som Schweiz, Nederländerna och Australien sticker ut extra i år, vi har hittat agenter där som promotar oss lite extra, säger han. 

Säsongsanställd besättning

Besättningen på Juno består av en befälhavare och en styrman. Därutöver har de dubbel uppsättning av jungmän, matroser och servitörer, samt en kock, en kallskänka samt en kryssningsvärdinna, samt en praktikant från Marina läroverkets sjöutbildning.

Eftersom fartygen enbart går i trafik under sommarmånaderna, arbetar ­också besättningarna bara säsongsvis. Leo Carlsson gör sin andra säsong ombord.

– Jag fick jobb här redan 2020, men sedan kom covid och då ställdes trafiken in både 2020 och 2021. Men år 2022 kom trafiken igång och då började jag.

Han gick gymnasiet på Marina Läroverket i Stockholm där han fick ut en fartygsbefälsexamen klass VIII som han sedan kompletterade med behörigheten maskinbefäl klass VIII. 

Inte mycket spelrum

Juno har ingen maskinist ombord, men däremot ska matroserna ha maskinbehörighet. Leo Carlsson öppnar dörren ner till maskin där det sedan 2009 sitter två Volvo Penta TAMD 100A på 300 hästkrafter styck.

– Det är två maskiner som är remdrivna till axeln. Vi har en pitchpropeller utan backslag, vilket betyder att den alltid snurrar åt samma håll, säger Leo Carlsson. 

Intill maskinerna finns en stor röd tank som rymmer 9,7 kubikmeter bränsle. Leo Carlsson berättar att en resa kräver 2,5 kubikmeter.

– Vi försöker hålla så att vi inte har mer än fem kubik ombord, annars blir vi för tunga. Vi sticker redan djupast av alla de tre fartygen, vi ligger någonstans mellan 2,75 och 2,80 och det garanterade djupet i kanalen är 2,90 så det är ett ganska litet spelrum, säger han.

För Christopher Johnsson Eitrem har det lilla spelutrymmet gjort sig påmint flera gånger under säsongen. Grundkänningar och kyssar av kanalkanterna hör till det normala.

– Innan man började här var grundstötningar den värsta mardrömmen, här är det nästan vardag. Innan det började regna i somras var det ganska lågt vatten på flera ställen och då körde man ofta i dyn. Det har hänt att vi kört fast och behövt dras loss av bärgningsbilar och bönder med traktorer, säger han.

  • Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Foto: Christopher Kullenberg Rothvall

    Fotograf: Christopher Kullenberg Rothvall

  • Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Foto: Christopher Kullenberg Rothvall

Helt olika individer

När klockan slår 15.00 passerar Juno Vassbacken en bit utanför Töreboda, en omgivning med kohagar och lummig grönska utmed kanalen. Det är dags för Christopher Johnsson Eitrem att få avlösning av styrman Torun Zetterberg som kommer in i styrhytten. Hon gör sin andra säsong på kanalen och var på Diana under förra året och har därmed märkt att det är stor skillnad på fartygen.

– De uppför sig helt olika och är verkligen olika individer. Diana är mer som ett badkar medan Juno mer är rakt på. En kollega brukar säga att Diana svänger mest hela tiden medan Juno inte svänger alls, inte ens när hon ska, säger hon. 

Hon får medhåll av Christopher Johnsson Eitrem.

– Juno får ta stryk hela tiden, vilket hon gjort i 150 år nu. Det är ganska häftigt samtidigt som det är en väldigt underhållskrävande båt som man får hoppas kan få leva vidare, säger han.

  • Torun Zetterberg och befälhavare Christopher Johnsson Eitrem turas om i arbetet med att styra Juno genom Göta kanal. Då och då tittar passagerarna in i styrhytten för att följa arbetet. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Torun Zetterberg och befälhavare Christopher Johnsson Eitrem. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Sin Danielsson arbetar som serveringspersonal ombord på Juno. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Gunilla Åhlvik, kallskänka på Juno. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Hannes Edvaller är kock ombord på Juno och lagar mat till både passagerarna och besättningen. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall
  • Florence Bisschop till vänster och Sin Danielsson till höger arbetar som serveringspersonal ombord på Juno. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall

Brakade igenom slussporten

På något sätt tycks Juno ha mer än kattens nio liv, antalet bottenkänningar och fastkörningar i historien går knappt att räkna. Värst var kanske sommaren 1931 när Juno brakade igenom slussporten i Söderköping och föll tre meter ner efter att maskinisten missuppfattat styrmannens backsignal. Fartyget klarade sig utan skador men flera fastigheter blev översvämmade, precis som kanalen flera kilometer nedströms.

– Ett modernt fartyg hade blivit flisor av att gå igenom en slussport, här behövdes bara lite ny färg, säger Christopher Johnsson Eitrem.

Nu stundar vintersäsongen då fartygen ligger stilla. Men bara för det går inte Rederi AB Göta Kanals verksamhet ner i dvala. 

– Det här är tre fartyg som kräver ett ganska omfattande underhållsprogram så nu efter att vi avrustat fartygen efter säsongen ska både Juno och Wilhelm Tham gå till Kållandsö varv i Lidköping där klassbesiktning väntar och då passar vi på att göra en del jobb. Sedan kommer de ligga övertäckta i Göteborg under vintern samtidigt som vi förbereder inför säsongen 2024 som börjar i maj, säger Fredrik Duveskog.

Eftersom Juno bara ligger stilla under ett par timmar varje natt är det intensiva dygn för besättningen. Foto: Christopher Kullenberg Rothvall

Nyfikna är välkomna 

Med en fart på knappa fyra knop glider Juno igenom Töreboda. Nyfikna passagerare tittar in i styrhytten och växlar några ord med Torun Zetterberg. Under säkerhetsgenomgången som besättningen håller inför avresan brukar de berätta att passagerarna alltid är välkomna att titta in.

– Det brukar fungera bra här på Juno eftersom bryggan är så liten, det får nästan bara plats en passagerare i taget vilket gör det hanterbart, säger hon.

Eftersom Juno bara ligger stilla under ett par timmar varje natt är det intensiva dygn för besättningen. Det är trångt och dåligt med möjligheter att dra sig undan. Men trots det tycker Torun Zetterberg att hon har drömjobbet.

– Vi går igenom skärgård, de trånga kanalerna och mer öppen sjö på Vänern och Vättern där man får lite mer sjökänsla. Man får verkligen allt här, säger hon.


FAKTA: Juno fyller 150 år

Byggdes: År 1874 på Motala Mekaniska Werkstads AB, Motala.
Beställd av: Motala Ströms Ångfartygs AB.
Namnet: Skulle ha döpts till Darwin, men alla aktieägare var inte överens i namnfrågan varpå namnet istället blev Juno.
Kuriosa: Hade ett systerfartyg kallat Venus som försvann ur skeppsregistret år 1928.  

[/flowy_subscriber_only]
Vidare till Sjöfartstidningen.se »

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]