Fotograf: West African Ventures

Kategori: Haveri | Specialfartyg

”Jag hörde hur fiskarna åt på mina kollegor”

Egentligen var det bara ytterligare ett tragiskt haveri med flera döda besättningsmän. Men i det här fallet fanns också en osannolik överlevnadshistoria.   

[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.


[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only]verlevnadshistoria.   

Det var den 26 maj som ankarhanteringsfartyget Jascon 4 sjönk i hårt väder utanför Nigerias kust då det höll på att bogsera tankfartyget Escravos. Fartyget lade sig tillrätta upp och ned 30 meter under havsytan.    

Elva besättningsmedlemar av tolv omkom vid olyckan.

Den tolfte besättningsmannen hittades vid liv i fartyget – över 60 timmar efter haveriet.   

– Jag låg där i vattnet i totalt mörker och tänkte att jag skulle dö. Jag trodde hela tiden att vattnet skulle fylla upp rummet jag befann mig i men det gjorde det aldrig, berättar den 29-årige nigerianske fartygskocken Harrison Okene för nyhetsbyrån Reuters. 

Vattnet rusade in

När haveriet inträffade och fartyget börja få slagsida klockan 04.50 den 26 maj befann sig Okene på toaletten. Vattnet började strömma in och Okene tvingade upp metalldörren. 

– När jag kom ut ur toaletten var det becksvart. Tre grabbar var framför mig och plötsligt rusade vattnet in med full kraft. De tre framför mig spolades bort och jag förstod att de var chanslösa. 

När Jascon 4 sedan slog i botten sveptes Harrison Okene iväg längs med en smal gång in i en annan toalett intill befälhavarens hytt. Till sin förvåning andades han fortfarande och lyckades sedan hålla huvudet ovanför vattenytan och andas i en luftficka genom att hålla sig fast i ett handfat som nu befann sig ovanför honom. 

Iskallt vatten

Efter ett dygn simmade han in i befälhavarens sovrum där han drog av väggpanel som han använde som en minimal ”flotte” för att lyfta upp sig själv ur det iskalla vattnet. 

Han anade att han inte var ensam i utrymmet.

– Det var mycket kallt och det var helt svart. Jag kunde inte se någonting, men visste att kropparna efter mina kollegor fanns i närheten. Jag kände det på lukten. Så kom fiskar in i rummet och började äta på kropparna. Jag hörde på det ljudet. Det var fruktansvärt, säger Okene och fortsätter: 

– Jag var fruktansvärt hungrig, men framförallt var jag extremt törstig. Saltvattnet gjorde att skinnet på min tunga ramlade av. 

Räddad av dykare 

Under tiden som Harrison Okene befann sig på 30 meters djup och kämpade för sitt liv hade räddningsdykare varit nere i fartyget och tagit upp omkomna besättningsmedlemmar – något som Okene själv inte kände till. Men på eftermiddagen hörde han hur de befann sig i närheten. 

– Jag hörde ljudet av en hammare som slogs emot båten. Jag hittade ett rör och slog själv mot väggen och hoppades att någon skulle höra mig. Jag antar att de måste ha hört mig. 

Efter ett tag såg nämligen Okene ljuset från en ficklampa när någon simmade förbi rummet han befann sig i. 

– Jag simmade bort mot honom och rörde honom och viftade på mina armar. Han såg ganska så chockad ut. 

Upp till ytan  

Efter att Okene fått på sig en syrgasmask, en dykardräkt och en hjälm kom han till sist upp till ytan över 60 timmar efter att fartyget sjönk. För att inte dö av tryckskillnaden fick han sedan tillbringa ytterligare 60 timmar i en tryckkammare. 

– Jag förstår inte vad som gjorde att inte vattnet trängde in och fyllde rummet där jag befann mig. Det är ett mirakel, säger Harrison Okene till nyhetsbyrån Reuter. 

[/flowy_subscriber_only]

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]