[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

– Det är Calle Carlsson, Tryggve Ahlman och våra andra experter som ska synas, inte jag. Jag ska bli en påputtare, putta fram dem i kanske lite nya sammanhang, säger Irene Fällström som inte kommer att sitta på föreningens kansli på Södra Hamngatan i Göteborg.

– Tanken är att jag ska sitta i Stockholm och hitta nya arenor där sjöfarten och redareföreningen ska synas. Jag har mitt rum på Näringslivets hus i Stockholm.

Osynlig bransch

Irene Fällström kommer närmast från Fastighetsägarna. Innan dess arbetade hon nio år inom Svenskt Näringsliv där hon 2006 blev årets lobbyist för arbetet med en kampanj för införandet av skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Någon tidigare erfarenhet av sjöfart har Irene Fällström däremot inte.

– Sjöfarten är en helt egen värld, som i och för sig är mycket större än vad jag någonsin trodde. Jag läser morgontidningarna och följer med men det är väldigt sällan jag sett något om sjöfarten.

Något hon också upplevde under sina år på Svenskt Näringsliv, där Sveriges Redareförening och Sjöfartens arbetsgivareförbund är medlemmar.

– Jag var nio år på Svenskt Näringsliv och minns inget av Sveriges Redareförening. Eller jo, från något av besöken på Näringslivets hus i Göteborg minns jag trappan ner till redareföreningen och hur det var en helt annan värld att komma in där.

Om sjöfarten är osynlig i debatten och inom det svenska näringslivets egen organisation är frågan hur den nya informationschefen tänker att man ska kunna ändra på det. 

– Jag tror att vi måste visa på betydelsen inte bara av svensk sjöfart. Utan lite större, vad sjöfart och svensk sjöfart faktiskt betyder för Sverige. Sjöfart är inte en göteborgsangelägenhet eller bara ett transportslag.

Ingen trötthet

Som ny i en bransch kan det vara lätt att hamna utanför diskussioner och kanske riskerar man att upprepa vad som sagt någon gång tidigare.

– Jag är ny i branschen och kanske ställer lite dumma frågor som alla i branschen redan kan svaret på, men då får det vara så. Det är nyttigt att någon ser på redareföreningen och sjöfarten med nya ögon och inte bara säger att ”jag har gjort det här i 30 år”. Det kan lätt bli lite trött, och trötta människor är det värsta jag vet, säger Irene Fällström som nu alltså börjat på en förening som passerat 100-årsstrecket med god marginal och som nog inte av alla uppfattas som progressiv och modern.

Är då Sveriges Redareförening en pigg förening kan man undra?

– Ja, det tycker jag. Det finns ett väldigt engagemang och alla är väldigt insatta i sina frågor och brinner för sjöfarten men det gäller att nå ut. Annars kan man sitta på sin kammare och vara jätteduktig utan att någon vet om det.

Måste nå alla

Ska man nå ut är det också bra om man når ändra fram och får de som bestämmer att inte bara gilla ens idéer utan också införa dem i lagar och regelverk. Något som på senare år visat sig vara svårt för redareföreningen, minns tonnageskatt och internationellt register. 

– Det räcker till exempel inte att nå infrastrukturministern. Man måste nå alla runt omkring också, så att infrastrukturministern får stöd från många håll när hon lyfter sina frågor, säger Irene Fällström och tar ett exempel.

– Så jobbade jag i början av 2000-talet med skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Många tyckte inte att det var ett bra förslag och det var en väldigt hätsk debatt om avdraget om pigor och annat i media. Jag tyckte att det var ett bra förslag som skulle kunna skapa nya företag och jobb så jag gick på de socialdemokrater som jag visste var för avdraget, de inom Svenskt Näringsliv som var för det och de inom allianspartierna som var för förslaget och så fick vi avdraget efter några år.

[/flowy_subscriber_only]