[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Däremot gavs International Maritime Organisation, IMO, fortsatt mandat att utveckla system för utsläppsreduktion från världshandelsflottan, och uppmanades att fortsättningsvis rapportera till FN:s Climate Change Conference om hur man skall gå vidare.

En fråga är nu hur EU kommer att att ställa sig. Kyotoprotokollet förlängdes med fem år, men bläcket på den överenskommelsen hann knappt torka innan Kanada meddelade att man lämnar denna. 

USA har aldrig skrivit under avtalet, och stora utsläppsnationer som Indien och Kina omfattas inte heller av det. 

Risken är stor att andra nationer passar på och följer i Kanadas spår, och då återstår snart endast EU som tung part i Kyotoavtalet, ett EU som tidigare sagt att man kommer att gå vidare med regler för sjöfarten om inte IMO är tillräckligt snabbt. Ett krympande Kyotoavtal kan innebära en ökad press på EU att visa handlingskraft.

Den internationella redareorganisationen ISF hade inför Durban-mötet krokat arm med miljöorganisationen WWF och biståndsorganisationen Oxfam och gått ut i ett gemensamt uttalande. ISF säger att sjöfarten kan stödja den klimatfond som skall samla in USD 100 miljarder årligen för att finansiera utsläppsreduktioner i utvecklingsländer. 

Förutsättningen är att detta sker genom en marknadsbaserad mekanism som omfattar all sjöfart och då föredrar man en kompensationsfond som är kopplad till bränsleförbrukningen framför ett system för handel med utsläppsrättigheter. 

I uttalandet betonar de tre parterna betydelsen av att IMO måste äga frågan och ta fram de lösningar som krävs för sjöfarten.

[/flowy_subscriber_only]