[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only]ta hände tidigt 70-tal.
Jag seglade styrman i ett rederi som hade tre kronor som skorstensmärke. Rederiet bedrev linjetrafik på Fjärran Östern. Fartyget var på cirka 11 000 dwt. Byggt på 60-talet, en relativt modern styckegodsare med bommar, kranar och stålluckor.

Vi låg till kaj i Hongkong för slutlastning innan avgång mot Europa, första hamn Hamburg.

Ombord rådde som sig bör en febril verksamhet. Lastning pågick såväl från sjösidan som från kajsidan. Det var ett myller av stuveri-arbetare, rostknackare, målare, tvätterskor, skjortstrykare, skräddare etcetera allt detta som ”var Hongkong”.

Alltnog rummen fylldes och luckorna skalkades. Stuvarbasen Tu Pak (?) hade full koll på logistiken; nu skulle vi lasta containrar som däckslast. Dessa lyftes tomma ombord placerades enligt anvisning och fylldes manuellt med gods.

När fördäck var fyllt med dessa ”lådor” surrades och gjordes sjöklart i vanlig ordning.

Efter det att lotsen lämnat fartyget och kursen satts sydvart låg en sjöresa om trettio dygn framför oss via Sunda Strait och goda Hopp.

Nästa dag ute på Sydkinesiska havet, telefon från bryggan till befälsmässen. Befälhavaren ville att samtliga styrmän skulle samlas på ”bron.”

Där stod befälhavaren nästintill i full ornat, en aning beskänkt med ett telegram i handen.

Det var från rederidirektören! Med lätt vibrato på rösten och allvarsam blick lästes telegrammet upp: ”Ett stort tack till fartygets kapten och dess besättning för en väl genomförd lastning samt att detta var den största däckslasten av containrar i rederiets historia.”

Såvitt jag minns var antalet containrar cirka 86 st. Det som kunde anas var att en annan tingens ordning var i vardande.

Bengt Nilsson[/flowy_subscriber_only]