[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only]gen av havets nyttjande.
”Havet är fritt” är ett välbekant uttryck som härstammar från Law of the Sea’s föregångare från 1600-talet då England och Frankrike behövde lösa några territoriella konflikter. På den tiden rörde det sig om en ganska liten skara fiskare, köpmän, upptäcksresande samt en och annan armada som seglade ut i det nästan okända. Idag är verkligheten en annan, åtminstone vad gäller kustnära tätbefolkade områden – i princip hela Sveriges kust och EU för den delen.

Nyttjandet av havet har ökat och det är nu många fler som gör anspråk på havet genom fritidsaktiviteter, turism, vindkraft, utvinning av olja och gas samt utplacering av rör och ledningar av olika slag. Fisket vill fortfarande ha sitt, sjöfarten har vuxit enormt de senaste 20-30 åren och långtidstrenderna pekar fortsatt uppåt. Kan havet vara ”fritt” för alla dessa aktiviteter? Fritt att göra som man vill? Det blir givetvis ett ohållbart kaos. Vad händer då med havsmiljön, som är grunden för många av dessa aktiviteter? Vi ser tydligt effekterna av aktiviteterna i våra hav. Övergödning, överfiske, kemikaliespridning och spridning av främmande arter, gör att våra svenska hav är slitna och sjuka versioner av vad de var för en generation sedan. Är det ok? Det är nog ingen som tycker det. Frågan är bara vad vi kan göra åt det.

Vi behöver förstå aktörerna och på vilket sätt de gör anspråk på de kustnära haven, vilken samhällsnytta de gör samt planera deras användande av den gemensamma resursen. Målet är att så lite konflikt som möjligt ska uppstå medan man försöker behålla den kumulativa samhällsnyttan. Det är viktigt att säkerställa att användandet av de gemensamma resurserna sker utan att förstöra dem. Man kan leva långsiktigt på räntan av ett kapital. Livssituationen blir snabbt sämre om man av okunskap, girighet eller kortsiktighet börjar spendera själva kapitalet. Det är precis det vi gör i våra hav just nu.

Att planera mer betyder inte nödvändigtvis att vi ska använda mindre – bara klokare. I EU är man i full gång med att ta fram riktlinjer för alla medlemsstater så att denna havsplanering ska fungera över nationsgränserna. Sverige är tämligen unikt med att för det första ha en Havs- och Vattenmyndighet och för det andra redan ha inlett en process att planera svenska vattenområden.

Hur kommer sjöfarten att drabbas? Kommer den att stängas ute från stora områden som vigts till andra intressen? Det kan ingen svara på ännu. Världen är föränderlig och lär fortsätta att vara det. Charles Darwin sade ”Det är inte den starkaste som överlever utan den som reagerar bäst på förändring”. Han syftade visserligen på evolutionen men det passar in på många andra verksamheter och situationer. Sjöfarten kan inte klamra sig fast vid ett föråldrat synsätt och tro att allt ska förändras runt dess statiska situation.

Haven och dess organismer är inte statiska. De förökar sig vissa perioder, har tillväxtfaser, vandringsfaser etcetera. Olika perioder innebär större eller mindre känslighet för olika störningar. Samtidigt är det inte sjöfarten som står för den största störningen av havsmiljön och vi får heller inte glömma den oersättliga roll sjöfarten har i vårt samhälle. Det verkar alltså inte kostnadsmässigt försvarbart att helt stänga av stora områden för sjöfarten. Däremot skulle man kunna uppnå stor miljönytta genom att leda bort all eller viss sjöfart från ett begränsat område under en kortare eller längre tid av året. Ett annat alternativ är att använda hastighetsbegränsningar på vissa platser under känsliga perioder. Kombination av åtgärder kan vara lämpliga i vissa fall. Tekniken finns redan även om den inte alltid är anpassad.

Havs- och Vattenmyndigheten har i sitt ”underlag till en sammanhållen vattenpolitik” föreslagit att just ett sådant flexibelt angreppssätt är en möjlighet. När sjöfarten blir allt säkrare och utgör mindre belastning på miljön minskar också behovet av att stänga av olika färdvägar – i alla fall ur ett miljöperspektiv.

För att uppnå bästa resultat ur ett sjöfartsperspektiv måste man kliva ur det föråldrade synsättet ingångsvärdet att havet är fritt, inse att framtiden är föränderlig och ta del i planeringsarbetet med en konstruktiv anda. Det är viktigt för sjöfarten att se möjligheterna att tjäna pengar på miljöinsatser. Ekonomiska vinster kan uppnås om mindre bränsle används, rutter kortas eller andra transportslag förlorar konkurrenskraft på grund av för hög miljöbelastning. Om sjöfarten undviker särskilt känsliga områden minskar risken radikalt att en olycka ska leda till ödesdigra miljöskador, extrema saneringskostnader och stora skadestånd.

Mattias Rust[/flowy_subscriber_only]