[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]
[flowy_non_subscriber]
[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only]r Damen Götaverken hade sin verksamhet.
Hur är det egentligen – blir det någon ny varvsverksamhet i området där Damen Götaverken höll till?
– Det vet vi inte i nuläget. Viljeyttringen från vår sida är att det ska vara fortsatt varvsverksamhet där, men frågan är frusen så länge som miljösaneringsprocessen för området pågår. Det är en jätteresa man har framför sig innan man kommer så långt att någon verksamhet kan etableras.
I oktober skrev ni en avsiktsförklaring med ett svenskt, ej namngivet företag som vill bedriva varvsverksamhet i området – något som ledde till en del spekulationer i media. Vad kan du berätta om det?
– Egentligen inte så mycket mer än att det rör sig om ett företag i sjöfartsbranschen som inte bedriver någon varvsverksamhet i nuläget, och som inte har för avsikt att etablera något nybyggnadsvarv. Snarare har man för avsikt att bedriva service- och reparationsverksamhet för sjöfarten i Göteborg – helt enkelt serva den sjöfart som finns här i stan.
Då behöver man väl en docka?
– Ja, det är man medvetna om och det finns tankar på det. Målet för det här företaget är att Göteborg ska ha en service för sjöfarten och de har till och med sagt att om något annat företag vill starta igång den här servicen, så får de gärna ta över den. Men som sagt: frågan är fryst så länge miljösaneringsfrågan är olöst, så därför är det här mer en symbolhandling över vad vi vill ska hända framöver.
Det är tre företag som tidigare bedrivit verksamhet i området och som är inblandade i miljösaneringsprocessen – hur lång tid kan det ta innan frågan är löst?
– Det är jättesvårt att säga, det kan ta allt från ett halvår till tio år. Vi på Älvstranden Utveckling är ju egentligen inte inblandade i saneringsprocessen, den sköter miljöförvaltningen i Göteborgs kommun. Däremot är vi redo att komma med konstruktiva lösningar om vi får förfrågningar och förslag från de inblandade parterna.
Ni vill ha en så snabb lösning som möjligt, förstås?
– Ja, vi vill absolut inte ha någon lång och tung process där det blir juridiska låsningar. Därför är vi som sagt behjälpliga med förslag och med att ligga på för att det ska hända något.
Det aktuella området ligger mellan det expanderande Lindholmen och Frihamnen som är på väg att bebyggas. Hur lång tid framåt kommer det egentligen att bedrivas industriverksamhet på Götaverksområdet?
– Detaljplanen sträcker sig 15-20 år framåt. Vad som händer därefter är en öppen fråga och något som politikerna i staden får avgöra. Dels växer ju staden så mycket, dels får man ju se vad händer med behovet från sjöfartens sida om 15-20 år.
Fotnot: De företag som bedrivit verksamhet på området och är inblandade i miljösaneringsprocessen är Damen Shiprepair Götaverken, statliga Celsius-koncernen (tidigare Svenska Varv) och Volvo Group Real Estate AB. Enligt miljöinspektör Eva Mathsson på Göteborgs miljöförvaltning för man en dialog med parterna, som ”är beredda att prata med oss, vilket är positivt, samtidigt som ansvarsfrågan är komplicerad och inte löses över en kafferast”. Miljöförvaltningen kommer att ha ett möte med parterna i januari och därefter kommer förvaltningen att fatta beslut i ansvarsfrågan. Eva Mathsson vill inte spekulera i hur lång tid processen kommer att ta eller vad saneringen kommer att kosta, mer än att ”det minst kommer att kosta hundratals miljoner”.
[/flowy_subscriber_only]
Kommentarer
804
Snälla , se nu till att detta går fort så att vi får igång varvet igen.
Nils Eric Sjöstrand/ Sjöingenjör B.Sc Eng. i Energiteknik
Tyvärr måste man ju bli besviken eftersom Göteborg har haft stora varv som var mycket kompetenta. Att Damen Shipyard köpte Götaverken var en katastrof man vill bara bli av med en stark konkurrent. Så har man gjort på många andra platser i världen bara för att fortfarande hålla på med en skyddad verksamhet i Holland. Att bygga upp ett nytt varv när man har hög konkurrens från Fjärran Östern och låg efterfrågan är nära intill omöjligt och speciellt när andra länder har kloka politiker som vill bevara både varv och fartygsverksamhet. Att starta ett nytt varv är chanserna att lyckas nära noll. Dem svenska varven både i Göteborg, Uddevalla och Malmö hade personal som var mycket yrkeskompetenta både ledning och fram för allt folket på verkstadsgolvet. Som tur väl är har vi kvar en del av det tidigare Öresundsvarvet Oresund Dry Docks i Landskrona som har mycket kvalificerad personal som inte ännu bygger båtar men som har en väl utvecklad reparations strategi. Man bygger nu upp en egen verkstadsskola för att lära elever den speciella teknik att arbeta med fartygsreparationer.- Beträffande miljösaneringen är min erfarenhet att bättre att inte börja röra om i de eventuella gifter som kan finnas på botten utan använda hamnen som den är. Man bör ju först undersöka och fastställa om det överhuvud taget finns något som kan skada människor. Inom vissa industrier t. ex nerlagda pappersindustrier har man i stället släppt ut giftrester när man börjat rota i botten slammet, Ett sådan exempel är Bengtsfors där man skulle suga upp gammal pappersmassa som ligger bevarade på sjöbotten men som innehåller bl. annat kvicksilver. När man jobbar inom fartygsbranschen har jag många gånger fått frågan varför våra varv är borta när det fortfarande byggs och repareras fartyg i Europa. Det statliga Svenska Varv var en koloss på lerfötter med helt inkompetent ledning som även bestod av odugliga politiker. Ta Kockums i Malmö som ett bra exempel man hade över 8000 anställda och som hade så gott rykte att dem fortfarande fick order innan man påbörjade nerläggning.Vad finns idag en massa skrytbyggen och bostäder som inte på något sätt kan ersätta de skatteintäkter och arbetstillfällen som Kockums erbjöd. En fråga är varför Ni inte köpte in den nu skrotade Kungsholm som en del jobbade helt privat med att få tillbaka till Göteborg, Hon hade tillfälligt varit en utmärkt flyktingförläggning. Glöm Göteborg som en framtida varvstad det tar många år idag att bygga upp den kompetensen och kunskap som behövs. Vänliga hälsningar från en som seglat mer än på haklappen hela livet
Anonymous
I Bengtsfors var inte syftet att ta bort pappersmassa.
Det var en industri sanering efter EKA ’ s klorgastillverkning som upphörde 1924 och flyttade till Bohus ( där den numera är nedlagd) . Den tillverkningsprocessen innehöll bl.a elektrolys av natriumklorid( koksalt) . vid sönderdelningen av bildades bl.a. klorgas. Elektroderna (ena? ) utgjordes av kvicksilver i stor a kärl. Marken i området var såpass förgiftad att metalliskt kvicksilver droppade när man utförde grävarbeten.
Rolf B Bertilson
Med tanke på att svensk sjöfart får en kick när den sk blå skatten träder i kraft nästa år vore det förstås väldigt bra med ett rejält reparations -och underhållsvarv i Göteborg. Sjöfarten drabbas ju dessvärre även av olyckor och då kan det vara bra att ha någonstans att ta vägen med ett skadat fartyg.
Anonymous
Riktigt stora skepps byggnads varv då skall man inte vara i Europa. Det vi har haft i produktions kapacitet är slaget för länge sedan. Det är bara att gå ut på nätet och titta på filmer och foton från dagens största skepps varv i världen. Speciellt på el automations sidan så byggs det mycket mera komplexa fartyg. Men ingen köper kryssnings fartyg från låglöne länder undrar varför!? Redarna kanske inte tycker att passagerna skall se sådan dålig produkt som det måste bli om det skall vara dö billigt, eller det är fartygs typen som inte gick att rent fysiskt trolla fram var som helst på jorden.
Per Nilsson
Nybyggnadsvarv och reparationsvarv är ju två helt skillda saker. I länder utan biltillverkare måste det ju finnas bilverkstäder och i en stor hamn som Göteborg och med ett hårt trafikerat stråk ute i Kattegatt så vore ett reparationsvarv självklart. Det funkar ju i Danmark.
Artikeln är stängd för fler kommentarer