Hur känns detta?
– Jag är väldigt glad, hedrad och tacksam över att få ta över den här rollen.
Vad innebär den nya rollen?
– Mandatet att vara ställföreträdande generaldirektör innebär att man träder i generaldirektörens ställe när hon har semester eller är i utlandet, och i övrigt så delegeras vissa uppgifter till mig men det är efter behov.
– Normalt så är jag chef för infrastrukturavdelningen, och det är det som jag gör på dagarna. Sen innebär den nya rollen något utökade uppgifter när det gäller ledningen av myndigheten, jag är med vid en hel del dialoger med departementen och jag är med på styrelsemöten. Och jag behöver ha den övergripande kollen på allt som händer på myndigheten.
Innebär det att du har större möjligheter att sätta din prägel på Sjöfartsverkets arbete?
– Det är ju generaldirektören som har det ansvaret och den befogenheten, så det har jag inte. Men jag är naturligtvis en kunskapsresurs och bollplank vid behov för generaldirektören i och med att jag har en gedigen sjöfartsbakgrund.
Vilka frågor ser du som viktigast för svensk sjöfart de närmaste åren?
– Kompetensförsörjningen är något som vi jobbar tillsammans med branschen med, det är oerhört viktigt. Och att försöka ta del i omställningen från vägtrafik till sjötrafik, att på olika sätt arbeta med överflyttningsfrågan inom de ramar som vi har, så att vi kan få till en kustsjöfart och inlandssjöfart som är hållbar på alla sätt.
– Och den tredje frågan är klimatfrågan och omställning till nya bränslen. Men det är svårt. Sjöfarten i sig är redan i dag klimateffektiv, men kan man få till en omställning i bränsle också så är det ännu bättre.