Fredrik Karlsson är en av aktivitetsledarna för MonaLisa 2.0-projektet.

Fotograf: Sjöfartsverket

Kategori: Forskning | Fartygsutrustning | Säkerhet

Hallå där, Fredrik Karlsson!

Hallå där Fredrik Karlsson, på Sjöfartsverket som är en av aktivitetsledarna i MonaLisa 2.0-projektet för ökad säkerhet, effektivitet och lönsamhet i sjöfarten.

Vad är det som händer på Chalmers den 23-26 juni?

– Då ska vi för första gången testa MonaLisa 2.0-systemen. Bland annat hur de samspelar med ECDIS-systemen och hur man kan följa fartygens rutter, fartygen emellan och mellan fartyg och land.

Nu annonserar ni efter folk som vill delta i testerna, varför?

– Vi måste ju få in åsikter och reaktioner från aktiva befäl, utanför vår egen lilla krets. Samt skapa underlag för ordentliga och trovärdiga riskanalyser av konceptet. Det här är tredje simulatorrundan, men de blir första gången vi använder de nya systemen för Sea Traffic Management.

Hur många söker ni för de svenska simuleringarna?

– 40 personer som två och två ska köra fem simulatorer i fyra dagar.

Vad kommer att hända de där dagarna?

– Vi kommer att köra samma övning simultant i flera europeiska länder i det vi kallar European Maritime Simulator Network. Varje simulator ska styras av ett seniort och ett juniort befäl och alla ska befinna sig samtidigt i testområdet i Kattegatt, mellan Anholt och bron över Stora Bält. Det blir väldigt likt verkligheten.

Vad vill ni få ut av deltagarna?

– Exempelvis är det viktigt att se hur olika generationer hanterar de digitala systemen. Och hur de till exempel hanterar all information de får tillgång till. Är informationen användbar eller stressar den mer än underlättar?

Vilka är riskerna med sådana här system?

– Det är en av alla saker vi ska undersöka. Vi vore naiva om vi tror att allt bara är positivt. Kan vi minska risken för en viss typ av olyckor, kanske risken för en annan typ ökar. Det här är obruten mark och därför är simulatorövningarna oerhört viktiga.

Är sabotage mot de digitala systemen en risk?

– Nej, egentligen inte i de här ship-to-ship och ship-to-shore-systemen. Det här bygger inte på någon molnlösning eller central databas som lagrar uppgifter, utan bygger på att datan finns hos användarna men görs tillgänglig för andra som behöver den. Vi använder också krypterad AIS.

När kan systemen bli verklighet?

– Svår fråga. Det kan gå fort och vissa kuststater står i startgroparna för att ställa krav på att systemen ska finnas ombord på fartyg i deras vatten. Norge till exempel. Men först ska vi genomföra en valideringsfas. Den startar vi med nästa år med test i verkligheten ombord på cirka 300 fartyg och 10–15 hamnar.

Hur stort är egentligen intresset för systemen?

– Det är ju tråkigt att tvinga sådana här system på folk och därför är det viktigt att systemen tillför till exempel rederierna något. Så förutom att systemen handlar om att effektivisera, öka säkerheten och minska miljöbelastningen, handlar de också om att minska kostnaderna och öka intäkterna för dem som använder dem.

Och slutligen, vart ska man vända sig om man vill delta i simuleringarna?

Man ska maila sina kontaktuppgifter med en kort beskrivning av sin yrkeserfarenhet och vilken dag man helst vill delta, till [email protected].

Kommentarer

Skriv en kommentar Svara till

Alla kommentarer granskas och modereras av vår redaktion innan de publiceras. Din email kommer aldrig bli publik.