Fotograf: Pär-Henrik Sjöström

Kategori: Passagerarsjöfart

Fullvuxen högfartsfärja

När den första av Stena Lines HSS-färjor togs i bruk våren 1996 var högfartsfärjornas popularitet på topp. Stena Line presenterade ett koncept som var i en klass för sig och så här skrev vi om den när det begav sig.

[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.


[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only] den när det begav sig.

Ursprungligen publicerad i Svensk Sjöfarts Tidning 19-20/1996.

Om det gäller att med ett ord försöka sammanfatta alla de intryck som samlas under en resa med Stena Lines nya HSS 1500, Stena Explorer, skulle det nyckelordet kunna vara effektivitet. Den precision och snabbhet som personalen både ombord och i land presterar är imponerande.

Att på en tur och returresa få en fullkomlig bild av hur HSS-konceptet fungerar är givetvis omöjligt. Men om passagerarantalet är nära det maximala och bildäcket i praktiken fullastat med personbilar, ställs nog alla anställda på prov.

I själva verket hörde den överfart som SST valde lördag förmiddag från Dun Laoghaire till de absolut mest fullbokade dittills.

Besättningens antal varierar

Mycket av HSS-idén är baserad på flexibilitet. För att kunna fungera måste konceptet vara uttänjbart när ramarna inte räcker till.

Hårdvaran i systemet utgörs av ultramoderna fartyg och nya, specialkonstruerade terminaler. För att dessa fungerar svarar personalen ombord och i land.

Stena Explorer har en kärnbesättning som består av 37 ombordanställda per skift. Denna personalstyrka krävs för att klara av en eventuell evakuering på utsatt tid. På kort varsel kan dock extra personal kallas in från en personalpool. Beroende på antal passagerare kan ekonomisidan variera mellan knappt 30 och drygt 50 personer. Däcks- och maskinpersonalen ombord består av åtta personer, varav sex befäl.

Avlösningssystemet är skräddarsytt för denna typ av trafik. Stena Explorer har sammanlagt fyra besättningar. Varje besättning jobbar fyra dygn och är fyra dygn ledig. Under ett arbetspass görs fyra 12 timmars skift med 12, 24 respektive 12 timmar ledigt mellan passen.

Fartyget har inga hytter ombord. Besättningen bor hemma och går på jobb och kommer hem precis som om de skulle vara anställda i land. Därför är den lokala prägeln ganska stark inom besättningen. Personalen bor av praktiska skäl inom regionen kring Holyhead, där avlösning sker.

Hård arbetstakt

Ett arbetsskift är hektiskt. Under de 12 timmarna blir det inte tid för många pauser. Hamntiderna är extremt korta, och ombord är tempot minst lika uppskruvat som fartygets fart.

Det är personalen ombord på Stena Explorer som får allting att fungera. I många fall anses britterna vara betydligt ineffektivare i sina arbetsinsatser än vissa andra nationaliteter. Om detta är fördomar eller inte lämnas därhän, men personalens effektiviteten ombord på Stena Explorer är häpnadsväckande.

Rättare sagt börjar det redan i land. Hur ofta stöter man på en passagerarterminal, där det går att ta ombord långt över 1.000 passagerare utan långa köer? Mina personliga erfarenheter säger att det är ganska sällan.

Flödesmässigt liknar Stena Lines HSS-koncept på passagerarsidan anmärkningsvärt mycket flygtrafikens.

Passagerare skall checka in senast 30 minuter före avgång. Före incheckning slussas passagerarna in i transithallen mot uppvisande av färdhandlingar. De passagerare som inte löst in biljett på förhand måste köpa biljett i terminalen innan de kommer in i transithallen. Sålunda är det endast passagerare till den aktuella avgången som har tillgång till transithallen.

Systemet har också en annan fördel. De som har något oklart med sina biljetter kan sköta detta före incheckning. Vid incheckingen går allt smidigt, eftersom biljetterna i princip redan granskats.

En annan faktor som ökar trivseln är det fina systemet för bagagehantering. Precis som på flygplatser lämnar passagerarna större handbagage på ett band vid incheckningsdisken och får ut det vid terminalen i ankomsthamnen. Behovet av kärror med bagage som förhindrar flödet av passagerare till och från fartyget har därför ganska effektivt eliminerats.

Kontroll av biljett sker endast vid porten till transithallen i samband med incheckning. Efter sista utrop stängs incheckning och passagerarna får gå ombord. Trots att ett stort antal passagerare väntar i transithallen går ombordstigning mycket snabbt. Breda gångar och avsaknad av ytterligare biljettkontroller gör att detta går på några minuter.

Inga flaskhalsar ombord

Lika viktigt som att gångarna har stor kapacitet är att det inte uppstår flaskhalsar när passagerarna kommer ombord. Fartyget har också breda och rymliga utrymmen så att strömmen av passagerare inte täpps igen. När man kommer ombord på Stena Explorer är det naturligt att fortsätta framåt till de olika publika utrymmena i stället för att stanna upp och fundera vart man skall ta vägen.

Det tycks inte heller uppstå någon rusning efter de bästa platserna. HSS 1500 erbjuder så många olika alternativ till förströelse för passagerarna under resan att onödig trängsel och knuffande undviks. Intressant är att de väl planerade lösningarna eliminerar de typiska irritationsmomenten och ger disciplinerade passagerarströmmar.

På bilplan är systemet det samma som på de flesta färjelinjer. Senaste incheckningstid för fordon – både personbilar och bussar – är det samma som för passagerare, d.v.s. 30 minuter. Efter incheckning samlas bilarna på en uppställningsplan i väntan på ombordkörning.

Lastning av Stena Lines HSS 1500 går på 10 minuter. Åtminstone med en mix av mest personbilar, ett tiotal bussar och några lastbilar. Bilarna flyter in genom tre portar samtidigt i en jämn ström. Endast vid några tillfällen stannar kön upp för några ögonblick – vid de kritiska tillfällen då de ”svårare” platserna på bildäck skall stuvas.

På bildäck sköter fyra personer lastning och lossning. En tillfrågad besättningsmedlem säger att personbilar och bussar inte utgör något större problem. Däremot räcker inte 10 minuter till för intag av ett större antal lastbilar.

Men detta är egentligen inget problem. HSS bygger, liksom de flesta andra koncept med högfartsfärjor, på att utnyttja resurserna på ett optimalt sätt. HSS tar lastbilar, men är onekligen effektivast på personbilar och bussar. Lasten går därför också med kombifärja. Över den mellersta korridoren av Irländska sjön har Stena Line två sådana, Stena Adventurer på leden Holyhead–Dun Laoghaire och Stena Traveller, som endast tar lastbilar, på leden Holyhead–Dublin.

Manövrerar bra

Strikta säkerhetsbestämmelser tillåter inte besök av utomstående på bryggan. Samtal med navigatörer och maskinbefäl antyder dock att HSS även tekniskt sett är ett fungerande fartyg. Alla prototyper har sina ”barnsjukdomar”. Därför är det föga överraskande eller sensationellt att även Stena Explorer stöter på tekniska problem vid inkörningsfasen. Men någon konceptuell svaghet har inte upptäckts.

Inte ens det faktum att bryggan saknar vingar verkar störa navigatörerna. Hjälpmedel i form av TV-kameror, differential GPS med hög exakthet och radar uppges kompensera möjligheten att gå ut på bryggvingen för visuell kontakt med kaj och fartygssida.

HSS 1500 lägger inte till på konventionellt sätt. Förtöjningen till linkspannet sker automatisk. All förtöjningsmekanism finns i fartygets akterskepp. En person står dessutom på akterdäck och rapporterar till befälhavaren.

Det tar inte många minuter för befälhavaren att svänga runt och lägga Stena Explorer till vid linkspannet. I Dun Laoghaire är det gott om utrymme i bassängen och fartyget kan svängas runt precis utanför färjeläget.

I Holyhead backar fartyget en bit för att komma in till färjeläget. Några problem tycks inte heller detta medföra. Vattenjetaggregaten och bogpropellrarna ger stor precision vid manövrering.

Alla hinner äta

Att med en ekonomipersonal på ca 50 personer ta hand om 1.500 passagerare och hinna förse alla med mat och dryck under 99 minuter är ett konststycke. Redan logistiken är en historia för sig.

Rent fysiskt tar det 35 minuter att hantera de två par containers som behöver skiftas för att få in nya varor. Detta sker i Holyhead, där hamntiden därför är något längre än i Dun Laoghaire.

Den mat som tillreds ombord är långt preparerad i land. I fartyget sker endast den slutgiltiga tillagningen.

Fast food-restaurangen med flera alternativ är mycket populär. Liksom på motsvarande restauranger i land får man maten medan man väntar. En stor omsättning gör det möjligt att ständigt hålla ett buffertlager med färdiga produkter.

Snabbmat kan köpas från ett tillräckligt antal kassor. Köbildningen är därför helt acceptabel. Även på MacDonald´s i land måste man räkna med att stå några minuter i kö.

Idéerna kring restaurangerna på Stena Explorer har testats i full skala på Stena Fantasia på leden Dover–Calais.

Riktig färja

Jämfört med andra högfartsfärjor är Stena HSS helt överlägsen ur passagerarens synpunkt. De flesta högfartsfärjor är som flyg – man sitter på sin plats under resan.

Stena Explorer är en riktig färja som visar att högfartskonceptet nått fullvuxen ålder. Under resan finns så mycket att göra att tiden tar slut innan man hinner pröva på allt. Passagerarna kan sitta i en av de många barerna eller i någon restaurang. För den som inte vill spendera pengar under resan finns ett stort antal bekväma fåtöljer.

Även barnen har beaktats vid planeringen. Det finns givetvis spelautomater som kostar. Dessutom finns akterut ett fantasilandskap med datorspel som är gratis.

Ett mycket uppskattat utrymme ombord – där det tidvis kan uppstå trängsel – är utsiktsplatsen längst förut. Det är fascinerande att stå där när fartyget rusar fram med 40 knop. Denna lösning med ett stort panoramafönster förut får fulla poäng.

Som redan tidigare konstaterats arbetar personalen under hårt tryck. Tempot är hela tiden uppskruvat. Knappt har de gamla passagerarna hunnit lämna fartyget förrän högtalarna meddelar att stationerna skall bemannas för att ta emot nya passagerare.

Däremellan städas fartyget. Toppbetyg förtjänar också denna del. När resan inleds är fartyget rent och snyggt. Lika gott betyg kan tyvärr inte ges passagerarna, som under resans gång ser till att fartyget inte längre är lika väl städat när det anländer till hamn.

Personalen är mycket stolt över att arbeta på HSS-färjan och deras entusiasm är påtaglig. Stena Lines idéer om betydelsen av god service har gått hem.

Jämn gång

Problemet med små katamaraner är dålig komfort. Normal sjögång på Irländska sjön medför inga problem för HSS 1500. Hur det är att åka när det blåser hårt kunde på grund av vädrets makter inte testas. Men personalen säger att fartyget går jämnt och fint även i hårdare väder.

Med 40 knops marschfart kan man inte hantera fartyget som en konventionell färja. Detta märks speciellt i girarna. Dessa måste ske försiktigt, annars blir centrifugalkraften alltför våldsam.

Det enda stället ombord där girarna kändes kraftigare var längst akterut. I resten av fartyget finns ingen nämnvärd känsla av rörelse i sidled. Några problem för passagerarna att röra sig ombord finns absolut inte. Det samma kan inte sägas om mindre katamaraner.

Vibrationsnivån är inte nämnvärt högre än på konventionella färjor. Helt vibrationsfri är gången givetvis inte i 40 knop. Men det är mycket långt från ett sådant skede där glas börjar vandra av sig själv över borden.

Varthän nu?

Hos passagerarna finns en mycket positiv inställning till HSS-satsningen. Många är också beredda att betala litet mer för överfarten med HSS än med den konventionella färjan. Hela upplägget upplevs som bekvämt.

Ur passagerarens synpunkt är HSS en fullträff. Även den tekniska sidan ser ut att funggera efter att ”barnsjukdomarna” rättats till. Det som ännu är oklart är hur trafiken i praktiken kommer att gå ihop ekonomiskt.

Stena har räknat mycket noga på projektet och dess möjligheter. Om inte konceptet skulle ha stora faktiska möjligheter att blir framgångsrikt skulle Stena aldrig ha fatta beslut om en sådan satsning.

Om HSS prismässigt kan konkurrera med andra högfartsfärjor finns det inget som står i vägen för stor framgång. I annat fall är det kanske fel på själva idén med snabba passagerartransporter till sjöss. Om marknaden inte klarar merkostnaden faller såväl HSS som andra färjetyper. Åtminstone tills en mindre energikrävande metod för att snabbt föra fram fartyg på havet kan tas fram. Något sådant är inte i sikte på decennier.

Efter att ha prövat på HSS hoppas nog många passagerare på att trafiken blir ekonomiskt konkurrenskraftig. Inte för Stena Lines skull, tan för sin egen.

 

[/flowy_subscriber_only]

Vidare till Sjöfartstidningen.se »

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]