Från folkhemmet till utanförskap

På bara några årtionden har sjöfarten gått från att vara en del av folkhemmet till att vara okänd och en icke-fråga.

[flowy_not_logged_in]
[flowy_login_link]Redan prenumerant? Logga in här[/flowy_login_link]
[/flowy_not_logged_in]

[flowy_non_subscriber]

Prenumerera

Se alla erbjudanden.


[/flowy_non_subscriber]
[flowy_subscriber_only]änd och en icke-fråga.

Kluster – ”geografiska koncentrationer av relaterade företag och aktörer som präglas av ett ömsesidigt beroende och påverkan på varandra, utan direkta krav på samspel med forskning. Några fördelar av geografisk koncentration är till exempel tillgången till specialiserad arbetskraft, specialiserade insatsvaror, teknologi, information och erfarenhetsbaserad kunskap. Kärnan i flertalet kluster utgörs av affärsdrivande företagsnätverk, som samverkar kring konkreta aktiviteter som till exempel inköpssamverkan, regionala varumärken eller gemensam produktutveckling. Ett kluster kan växa fram organiskt, utan uttalat stöd från den offentliga sektorn.”

Så ser Tillväxtverket på kluster och sjöfarten är ett sådant. 

Klusterstudier är ett sett att beskriva hur företag inom en bransch växer tillsammans och den betydelse de har för kringverksamheter. 

Det här har också blivit ett sätt för näringar att om inte framhäva sig själva, så åtminstone visa att man har betydligt större betydelse för samhällsutvecklingen och medborgarna än den egna storleken egentligen visar.

En sådan klusterstudie genomfördes för den svenska sjöfartsnäringen för ett halvdussin år sedan. Resultatet blev att forskarna identifierade en kärna på bara cirka 15.000 personer, men ett kluster som i sin helhet omfattade 220.000 människor i Sverige som var helt eller delvis beroende av att det fanns svenska företag och människor som drev fartyg kors och tvärs över haven.

Det här må vara en nationalekonomiskt korrekt beskrivning av det svenska sjöfartsklustret, men det är definitivt en underdrift om man ser det ur ett beroende-perspektiv.

Befolkningen i Sverige börjar närma sig 9,5 miljoner människor. Varenda en av dessa är varje dag totalt beroende av sjöfarten för att deras liv överhuvudtaget skall fungera. Det här är den rätta siffran att ha med sig när vi pratar om sjöfartens betydelse för det svenska samhället och för oss alla som individer.

Problemet för sjöfarten är att undantaget de direkt inblandade, så är det ingen som vet om det.  Som infrastrukturministern sa i intervjun i det förra numret av Sjöfartstidningen, så är sjöfart-en en icke-fråga för Stockholms-media, och en död i fråga
i övriga Sverige, möjligen med undantag av Göteborg.

Sjöfarten är något som har flyttat ut från städernas hjärtan, som har inhägnats och sällan syns annat än i olyckssammanhang, som drivs av allt färre svenskar på en infrastruktur som inte kostar något men som alltid fungerar. Det är inte konstigt att sjöfarten får allt mindre plats i politikers och  mediers medvetande.

Politiker och media får sin näring från det som är viktigt för allmänheten, läsarna och väljarna. Så är det och så skall det vara. Ju djupare rotad en företeelse är i folksjälen, desto mer intresse genereras i media, och desto mer initiativ ser man på den politiska arenan. 

Det förklarar varför ett företag som biltillverkaren Saab fortfarande finns kvar med dagliga rapporter om tingens utveckling i media, samtidigt som den svenska handelsflottan i tysthet decimerats till en historiskt låg nivå.

Här finns en enorm paradox. Den svenska handelsflottan håller alltså på att lämna sitt eget land och dess befolkning vet inte om det, trots att dessa människor tillhör de mest sjöfartsberoende av alla i Europa.

Det är närmast tragiskt därför det finns inget annat land i Norden, och få i Europa, där rederi- och sjöfartsnäring egentligen har lika goda naturliga basförutsättningar för att växa som i Sverige. Här finns en extremt lång kustlinje i ett stort glesbefolkat land, en kraftigt överdimensionerad exportindustri och en välbeställd befolkning med stort importbehov. Här finns ett grundmurat politiskt stöd för frihandel och globalisering och en historia fylld av innovationer, kommersiellt och tekniskt, som lett världens sjöburna transporter framåt. 

Behovet finns, kunskapen finns, förutsättningarna finns. Det som inte finns är politiskt och massmedialt intresse. För faktiskt inte så länge sedan var sjöfarten en del av den svenska folksjälen och en självklar del av folkhemmet. Där finns den inte längre.

Vad hände egentligen? Hur hamnade vi här? Vad gör vi åt det?

Det är svensk sjöfarts stora frågor att hitta svar på.

 

[/flowy_subscriber_only]

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.

[mc4wp_form]